Hur konfronterade ni otrogen partner?

Otrohet är ett mycket vanligt mänskligt beteende och det är inte olagligt. Det drabbar många av oss under vuxenlivet. Det måste inte vara en katastrof.

Otrohet kan bero på många olika saker och jag tycker att man ska vara försiktig med att för snabbt döma moraliskt. Många relationer kommer att drabbas av detta och jag tycker att man behöver prata om det inom en relation. Ordet konfrontera är dock ett lite väl amerikanskt tokbegrepp - måste det alltid vara drama med snabb brytning av relationen med enorma konsekvenser för många inblandade (socialt, ekonomiskt, barnens uppväxt osv).

Att slänga ut kläder på gatan är ju bara för fånigt. Snälla, lyd ite det superkorkade rådet.

Mitt råd är att tagga ner och fundera på vad ni vill. Lyssna på varandra. Hade ni kommit överens om att ha vara sexuellt exklusiva med varandra och har hållit överenskommelsen med bra närhet och sex regelbundet? 

Var otroheten långvrig eller en engång fyllegrej. Är det kärlek inblandad eller bara knull? Hur funkar er tillit, kan ni göra en ny övernskommelse om hur ni ska ha det (kanske öppet förhållande för båda?) eller ska ni bryta upp, kanske provseparera osv.

Akta er för alla tossiga moralmänniskor på FL. De ger snabba och konsitga råd efter att ha tittat på dåliga merikanska filmer alldeles för ofta.

Var rädda om varandra. Trots det som hänt.

Vilken Bullshit!

Otrohet är oförlåtligt! Oavsett fyllegrej eller långvarigt bedragande finns det inte en chans i helvete att det kan finnas förutsättningar för fortsatt förtroende.

Vill man knulla någon annan gör man slut först. Annars har man gjort bort sig för all framtid.

Skulle gärna vilja att det fanns en hemsida där otrogna registrerades så man vet att man bör hålla sig borta från dem när man letar ny partner.

Och kön är intressant, samma gäller bägge kön.

Vill man knulla någon annan gör man slut först? Men om båda vill knulla någon annan? Måste man göra slut först? Eller om den ena vill knulla nån annan och den andra vill att hen ska göra det? Är knull det som definierar en relation?

Otrohet är ett mycket vanligt mänskligt beteende och det är inte olagligt. Det drabbar många av oss under vuxenlivet. Det måste inte vara en katastrof.

Otrohet kan bero på många olika saker och jag tycker att man ska vara försiktig med att för snabbt döma moraliskt. Många relationer kommer att drabbas av detta och jag tycker att man behöver prata om det inom en relation. Ordet konfrontera är dock ett lite väl amerikanskt tokbegrepp - måste det alltid vara drama med snabb brytning av relationen med enorma konsekvenser för många inblandade (socialt, ekonomiskt, barnens uppväxt osv).

Att slänga ut kläder på gatan är ju bara för fånigt. Snälla, lyd ite det superkorkade rådet.

Mitt råd är att tagga ner och fundera på vad ni vill. Lyssna på varandra. Hade ni kommit överens om att ha vara sexuellt exklusiva med varandra och har hållit överenskommelsen med bra närhet och sex regelbundet? 

Var otroheten långvrig eller en engång fyllegrej. Är det kärlek inblandad eller bara knull? Hur funkar er tillit, kan ni göra en ny övernskommelse om hur ni ska ha det (kanske öppet förhållande för båda?) eller ska ni bryta upp, kanske provseparera osv.

Akta er för alla tossiga moralmänniskor på FL. De ger snabba och konsitga råd efter att ha tittat på dåliga merikanska filmer alldeles för ofta.

Var rädda om varandra. Trots det som hänt.

Um? Det låter som om du varit otrogen haha, snacka om uppenbart. Hoppas att personen du sårade har fått gå vidare från dig.

Håller med om att man kanske inte behöver slänga ut någon på gatan, men inget av ditt drabbel rättfärdigar otrohet.

Um? Det låter som om du varit otrogen haha, snacka om uppenbart. Hoppas att personen du sårade har fått gå vidare från dig.

Håller med om att man kanske inte behöver slänga ut någon på gatan, men inget av ditt drabbel rättfärdigar otrohet.

Um? Det låter som om du varit otrogen haha, snacka om uppenbart. Hoppas att personen du sårade har fått gå vidare från dig.

Håller med om att man kanske inte behöver slänga ut någon på gatan, men inget av ditt drabbel rättfärdigar otrohet.

Jag har haft många relationer i mitt liv, varav tre längre. Jag är bra på närhet och gillar som många andra sex, mest vanlig. Jag har varit sexuellt aktiv sedan jag var 15, dvs i cirka 40 år nu. 

Oftast och långa perioder har jag varit trogen. Några gånger har jag varit otrogen, men aldrig blivit påkommen (fast det var nära vid två tillfällen).

Ingen har alltså blivit sårad, sexet har varit bra och piggat upp mitt vanliga förhållande. En gång i ungdomen spreds det löss, men annars ingen sjukdom.

Jag misstänker att mina partners nog nån gång haft åtminstone ONS men jag vet inte säkert. Vill inte veta. Bara ha det skönt och kärleksfullt i min relation.

Anledningen har nog bara varit kåthet och en gång kärlek. Jag var alltså faktiskt kär i två tjejer samtidigt, det var den otrohetsaffären som varade längst, typ två år. Hon var äldre (i 30-årsåldern) och gift. Hon var som man nu säger en sorts MILF, jag var ca 10 år yngre.

Så, nu har jag skrivit av mig min erfarenhet av otrohet. Tur detta är ett anonymt forum.

Har ibland frågat mina partners om vi kan ha öppen relation med diskreta kk vid sidan om, särskilt när tjejerna inte kunnat fokusera på sin lust stundtals. Mina partners har alltid tokvägrat att prata om den möjligheten.

Lever i en bra relation nu. Är inte otrogen och dessutom medelålders... typ gammal.

Är bägge med på att man knullar andra är det en annan sak, då handlar det inte om otrohet, inga brutna förtroenden.

Hen har inte skrivit att hen är för. Hen förklara ju. Varför tycker du att det är fel? Har du nåt att backa upp dina åsikter på, du som tydligen är mot som en taliban. Ska de otrogna stenas med? Och du kommer aldrig att vara med om det eller, det vet du säkert förstås? Rätt omoget, eller...