Vad är "sexliv på dina/bådas villkor" för en man?

Bara för att man själv gillar något betyder det inte att den andra gör det. Jag suger gärna kuk men vill ogärna att mannen går ner på mig. Ett ex blev sur ibland men han kan ju inte tvinga sig på mig direkt...

Förstår heller inte rubriken: vad är sexliv på dina/bådas villkor för en man? Vad är det som ur en mans perspektiv inte går att förstå? 

Jag kan bara gratulera de par som har ett sexliv som är på bådas villkor. Jag tror att det är extremt sällsynt. Det vanligaste är att kvinnan vill mindre än mannen men det finns motsatsen också. Det är inte alltid den som vill ha minst sex som får det på sina villkor. Vanligt är väl att en man mer eller mindre tvingar sig till sex genom bli odräglig (som nån skrev om här).

Och jag tror att det i många relationer är så att ingen känner att sexlivet är på deras villkor. Båda är missnöjda. Den som vill mer eller vill nåt sm den andre inte vill känner sig åsidosatt och frustrerad och den som vill mindre känner sig obekväm och pressad och därför vill ännu mindre.

Men det är åndå många som ändå håller ihop och är bittra över att man inte längre har ett bra sexliv. Alternativet känns för jobbigt. Själv lever jag i ett sånt förhållande. jag har funderat mycket över detta och jag har till slut, efter att ha tvekat länge, bestämt mig för att ta ännu ett snack med min fru ocn hur vi kan få nån ordning på detta.

Risken är ju överhängande att jag trillar dit om tillfället uppstår, om jag träffar en kvinna som jag blir handlöst förälskad i, att jag är otrogen. Inget jag vill eller planerar, men är man tillräckligt utsvulten så blir omdömet sämre.

Så om inte det leder nån vart den här gången heller så får jag nog dra in ett djupt andetag och ta snacket om skilsmässa istället. Trist, men jag märker mer och mer hur mitt eget mående bara blir sämre och jag har svårt att känna nån som helst glädje i nåt. Jag presterar sämre på jobbet.

Jag har inte valt att ha den sexdrift jag har. Den känns ofta som en förbannelse, och då är min sexdrift ändå inte tokhög. Sex 2-3 ggr/veckan skulle göra mig själaglad. Men då ska jag veta och känna att det också är nåt som min fru vill. Klarar inte av när hon "ställer upp". Då blir allt fel och jag känner mig smutsig, känner det som att jag begår ett övergrepp på henne.

Nej, "sex på bådas villkor", det är inte så vanligt.

Sex är ofta viktigare för mannen och han vill variera med nytt.

När han kommer hem med en dildo, eller sexiga underkläder till henne så använder hon det som kritik att han imte är nöjd med henne.

Tänk om kvinnor kunde tagga ner och med lite förståelse för han vara så pass öppensinnig och öppna sig för att krydda till det.

Jag känner flera män som just nu är ortrogna och är ute på nätet och söker äventyrlig sex som han runkar till. Och då är kursen mot separation redan utstakad så vida han inte i smyg han ha en älskarinna .

Ja bollen går därmed över till er kvinnor. Är det så fel att trappa upp till mer äventyrlig sex, och vara !ed och prova allt som imte skadar. Det värsta som kan hända är att ni provar något (mimst3-5gånger) och sen säger att nä det va imget för mej.

Du missförstod mitt inlägg.

Poblemet är inte att jag vill göra saker i sängen som hon inte vill prova. Problemet är att hon ALDRIG tar initiativet till sex eller kommer med hintar/förslag på vad hon vill göra, förutom någon enstaka gång när hon är full och kåt.

Har tagit upp detta med henne flera gånger under våra 18år ihop men det känns mer eller mindre menlöst att fortsätta föra det på tal då det ändå inte leder till någon förändring.

Om du alltid är den som ska ta initiativ till sex så känner du dig till slut både oattraktiv och påträngande.

Som exempel så hade vi precis sex, på mitt initiativ som vanligt. Jag bestämmer ställningar (som vanligt) och efteråt när vi myser i sängen så säger jag att nästa gång får hon bestämma vad vi ska göra, att jag uppskattar om hon tar initiativet ibland och visar hur hon vill ha det för att det ska bli skönt för henne. Då blir hon sur och säger att hon inte uppskattar att hon ska ha den pressen på sig.

Men att jag har och har haft pressen på mig att hålla liv i vårt sexliv i snart tjugo år är alltså inget som räknas?

Förklarar också att jag känner mig oattraktiv och påträngande när det alltid är jag som ska ta initiativet, något som besvaras med ett mmm innan lampan släcks.

Älskar min fru men att leva livet och se att jag missar en så viktig del som ett bra sexliv är faktiskt skit. Vårt sexliv är helt på hennes villkor då hon alltid går i försvarsposition och "känner sig pressad" oavsett hur försiktig jag är och vilket sexrelaterat ämne det än gäller. Vi kan med andra ord aldrig komma vidare från det vi har idag...

Som sagt, tankar om otrohet och separation har förekommit i många år men det har alltid stannat vid just tankar.