Vad är bäst för barn?
Föräldrar som håller ihop kärnfamiljen trots de egentligen inte passar ihop längre eller att de separerar och kanske får en bonusfamilj ?
Föräldrar som håller ihop kärnfamiljen trots de egentligen inte passar ihop längre eller att de separerar och kanske får en bonusfamilj ?
Att föräldrarna håller ihop. Så lönge det inte förekommer någon typ av misshandel.
Jag är ett skulsmässobarn. Och det är typiskt att tro att det är just skilsmässan som är en vattendelare, som om det skilsmässan orsakar eländet. Det som orsakar eländet är föräldrarnas lögner för sig själva, varandra och för barnen,ofta redan innan barnen kom. Och föräldrarnas egna omognad, både innan och efter skilsmässan.
Det som är läskigt är när man som barn "didn't see it coming", när föräldrarna varit så sjukt bra skådisar. Då har man lärt sig att relationer är ett skådespel men man vet inte vad som är äkta och vad som är masker. Det är det allra värsta traumat.
Att föräldrarna håller ihop. Så lönge det inte förekommer någon typ av misshandel.
Jag hoppas innerligt att ingen stannar med mig mot sin egna vilja. Och jag anser inte att det är barnen dom lämnar.
Jag hoppas dock innerligt att man tillsammans gjort vad man kunnat för att rädda äktenskapet och att man skiljer sig rent utan otrohet.
Jag är ett skulsmässobarn. Och det är typiskt att tro att det är just skilsmässan som är en vattendelare, som om det skilsmässan orsakar eländet. Det som orsakar eländet är föräldrarnas lögner för sig själva, varandra och för barnen,ofta redan innan barnen kom. Och föräldrarnas egna omognad, både innan och efter skilsmässan.
Det som är läskigt är när man som barn "didn't see it coming", när föräldrarna varit så sjukt bra skådisar. Då har man lärt sig att relationer är ett skådespel men man vet inte vad som är äkta och vad som är masker. Det är det allra värsta traumat.
Så tystnad istället är bättre? Att man kanske inte pratar så mycket med varann längre?
Många som verkar tycka man ska hålla ihop till varje pris och inte sätts sitt eget mående i fokus heller.
Och när det uppdagas att någon varit otrogen? Är man forfarande gift fast man inte vill, så kommer man vara otrogen. De mänskliga drifterna och behoven av emotionell bekräftelse och närhet finns fortfarande. De blir ju ofta ännu starkare och risken att ta steget att vara otrogen om man vet att man inte kan skilja sig på många år, blir snabbt större. För alternativet att göra saker i rätt ordning tas ifrån en om man inte kan lämna utan att anses som att man är självisk.
Man är otrogen för att man vill, inte för att man kommer att vara det. Det är ett helt och hållet aktivt val som borde motarbetas mer i samhället. För mig är otrohet att likställa med misshandel och bord ge svåra konsekvenser.
Undrar vad offer för misshandel i hemmet säger om den liknelsen.