Sambon vill ha procentuell ekonomi

Du skriver att ni valde dessa kostnader när hon hade stabilare jobb. Bostadskostanden kanske blir för stor för henne nu?
Alternativet är att ni flyttar till billigare och lever efter hennes nivå och delar hälften.
Får ni barn tror jag det är helt kört att gå efter din princip.

Ja och min man resonerar som så att vi själva valt våra yrken och lön. Han tjänar 38.000 jag 27.000. Långt tillbaka har jag tjänat mer än han. Han har även varit tjänstledih med 0 i inkomst m. Oavsett har vi delat 50/50.

Detta respekterar jag fullt ut. Jag anser igentlihen inte något av alternativen som felaktiga. Utan det handlar om vad man själv anser vara rätt.

Troligtvis står du och jag ganska olika politiskt utifrån hur vi ser på livet och privatekonomin.

Jag anser mig som kvinna, av jämställdhetsskäl, inte vilja bli försörjd av min man och vara i den beroendeställningen. Men jag är helt med på att man av samma anledning kan resonera tvärt om.

Vi har båda alltid haft pengar över varje månad vilket naturligtvis gör att vi ännu mer anser att man själv jobbat för sina pengar och därför inte delar procentuellt. Hade en utav oss knappt gått runt så hade det kanske varit annorlunda. Dock ser vi båda på ekonomi som att man alltid skall se till att ha en sparbuffert som räcker att leva minst ett år på. När min man var tjänstledig levde han på sparade pengar helt enkelt.

Vi anpassar utgifter efter inkomster och lever just nu enbart på mannens halvtidslön då jag är föräldraledig på 100% och han 50%. Just nu lever jag alltså på hans lön, detta blir kompensationen för att jag väljer att stå utan inkomst när jag är hemma med vår dotter för att vi skall kunna vara hemma tills hon är minst tre. Så just nu har ingen av oss möjlighet att spara pengar, vilket jag anser som en rättvis fördelning.

Svaret på ts fråga anser jag vara att inget egentligen är rätt eller fel. Man måste vara överens helt enkelt. Det man dock kan säga är att ts sambo ur en laglig mening inte har rätt till hans pengar, och att hon troligtvis inte hade haft lägre utgifter om hon levde själv

Skulle gissa att du ligger mer åt det röda hållet och jag åt det blå. Partipolitik vågar jag inte uttala mig om. Vill dock säga att jag inte själv kan sympatisera helt med något parti eller block egentligen.

Vi har helt enkelt mycket olika syn på vad man själv ?ansvarar? för och rättvisan i att vi tjänar olika.

Jag och min man står också helt olika för inköp av möbler och dylikt. Jag har inget intresse i röjsågar och gräsklippare, som är nödvändigt där vi bor. Och han har inget som helst intresse i fina kuddar. Vill jag ha nya kuddar enbart av utseendeskäl så betalar jag dom. Han betalar röjsågen.

Nu har jag iof inget jätteintresse i kuddar, men bryr mig ändå mer än vad han gör.

Detta fungerar för oss, men som sagt, jag kan inte anse att du och din partner på något sätt gör fel. Ni gör som passar er bäst helt enkelt och vi gör som passar oss bäst.

Tyvärr har ju ts problemet att de tycker olika

Men om man nu väljer att arbeta med sin hobby inom kultur, konstnär etc och ens sambo istället väljer att gå igenom en lång och krävande utbildning just för att skapa finansiella möjligheter för sig själv, varför anser du då det så självklart att den andre ska ha en del av dessa pengar?

Hade det handlat om sjukdom eller liknande så köper jag det men när det är självvalt... nja...

Om hon skulle valt att bara jobba 50%? Eller 25% ?

Ska hon ändå ha rätt till sin sambos pengar?

Hade båda varit skådespelare och den ena mer framgångsrik hade det varit något annat

Vet många som gör det och fixar det utmärkt.

Vi har haft det så i 25 år och är allt annat än kommunister. För mig är fullständig gemensam ekonomi mer kommunistiskt och hade personligen aldrig gått med på detta

Nu är du, vad jag har förstått, högutbildad och högavlönad. Så i ditt fall tjänar du ju på den modellen (antar jag). Men du måste ju också veta (annars finns det statistik där ute...), att i majoriteten av alla parförhållanden är det inte så? Utan kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, och efter småbarnsperioden har hon kommit efter ännu mer - och kommer aldrig ikapp. 

Det du förordar - utifrån ett mycket privilegierat perspektiv - skadar majoriteten av alla kvinnor där ute.

Vidare tycker jag inte att begreppet "generös" har något i ett förhållande att göra. Det signalerar att en är överordnad och en underordnad, och att den som är överordnad kan tänka sig att vara lite snäll mot den andra ibland. Men bara när det passar och på sina egna villkor. Jag skulle ALDRIG acceptera att leva så!

Jag kan gärna svara hur jag löst det.
Då hade jag betalat för min sambo.
Då har jag en fråga till dig.
Bara för att man kliver in och betalar när någon är arbetslös eller pluggar innebär det då tycker du att man måste göra det resten av förhållandet?

Min poän är varför måste allt vara hugget i sten, med gemensam pott % hit och det, det viktigaste är att allt blir betalt.