Hur skulle ni reagera om er fru sa detta

Hade frun sagt det till mig så hade jag nog lämnat henne direkt. Finns inte känslorna där så är det ju inget mer att göra för att lossas och hoppas på att dom ska komma tillbaka är nog bara att dra ut på lidandet.
Ett förhållande utan sex är inget annat än att vara kompisar som bor ihop.

Jag hade blivit väldigt ledsen och sagt som din man, om du fortsätter att känna så finns det ingen framtid för oss. Men jag hade varit mer än redo att jobba på förhållandet, om du kunde formulerat vad som var fel. Samtidigt hade min kärlek till dig fått en törn och jag hade försökt att fjärma mig för att inte bli alltför sårad när du sticker. För det brukar inte sluta bra när kvinnor tappat attraktionen.

När jag läser ditt svar så inser jag att det är precis det som har hänt. Han har distanserat sig från mig sen det hände. Jag har faktiskt ångrat flera gånger att jag sa något, har fruktansvärt dåligt samvete, men vad skulle jag gjort, jag vill inte ljuga och om vi ska försöka lösa det måste man ju vara ärliga med problemen annars kan man ju inte göra något åt dem.

Saken är att jag sa det till honom just för att lägga fram problemet, så att vi kan komma på hur vi ska lösa det. Men han såg det bara som att jaha, då är det kört. Min reaktion hade som sagt varit, ok så hur ska vi göra för att lösa detta.

Jag tycker också det är konstigt att han inte frågade vad det är som gjort att jag förlorat attraktionen till honom. Tänk om det bara hade varit en småsak, som att han gått upp eller ner i vikt. Sånt kan man ju jobba med. Tyvärr är det dock ingen småsak.   

VC?

På sätt och vis hade jag sett det som mental befrielse att hon satte en känsla i ord, samt. att jag inte skulle behöva jobba bara för att få nej längre, därefter sett om öppet/skilsmässa hade varit nästa steg.

Du kunde sagt att du tappat lusten och inte nämnt bristen på attraktion. Men det är lika bra att du är ärlig från början, i bästa fall hade det fungerat som chockterapi. Nu tycks han redan givit upp, tyvärr.

Oj, hade min fru uttryckt det så rakt på sak så hade jag blivit både ledsen och uppgiven.
Lusten är en sak, den kan komma och gå, och inbillar jag mig, går att göra nånting åt.
Men att attraktionen försvunnit hade jag nog sett som en definitiv spik i kistan.
Hade nog börjat planera för ett liv utan henne, distanserat mig som någon skrev ovan.
Särskilt om jag varit i 30-års åldern och har tid på mig att "börja om" med någon annan.
Ett äktenskap utan sex, med ömsesidig attraktion, håller nog tyvärr inte i längden.

Fan nu mår jag så fruktansvärt dåligt, har så dåligt samvete att jag inte står ut. Jag är så fruktansvärt dålig på relationer. Nu känns det som om jag helt förstört honom. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka allt jag sagt. Vad ska jag göra för att få honom att må bättre nu. Snälla kan inte någon hjälpa mig!

Men varför är alla så säkra på att attraktionen inte kommer att komma tillbaka? Är jag naiv som tror det? Jag är oattraherad av honom för att han inte är sig själv och mår dåligt. När han mår bättre och blir sig själv igen kommer ju säkert attraktionen tillbaka? Och om vi jobbar på våra problem och på vår relation?

Har du fortfarande lust kvar?
Dvs har du sexuella tankar/fantasier eller är de också helt borta?

Sedan är det lite svårt att avgöra vad som ligger bakom din tappade attraktion baserat på att du inte sagt så mycket.. 

 Du skriver att ni älskar varann och trivs ihop, samtidigt säger du så här, och det låter ju inte så kärleksfullt, snarare som att ni går varann på nerverna.
Jag har sagt t.ex. att vi ska försöka ha mer tålamod med varandra och inte snäsa åt varandra, utan istället vara förstående och respektfulla. Att vi ska försöka vara mer positiva och tacksamma för det vi har.

OM ert förhållande skall kunna funka behöver ni nog ta hjälp utifrån, familjeterapi e.dyl.    men då måste ju även han vilja förstås....