Här är vi alla vänner.

Haha det verkar så :D

Jag får väl tacka och buga då! .

Tror jag är skyldig till en tredjedel också! Om jag tycker någonting du skriver är bra eller kul, men inte hinner svara, då brukar det bli tummen upp 

Aha, då vet jag i alla fall vilka som är de skyldiga! 

För att parafrasera Eric Cartman:" I'm melting away!"

Testa att vara en dammråtta då, goddamn it! 

Jag kom på en sak: Jag har levt halva mitt liv. Hur sad är inte det? Jovisst, jag har kommit en bit på väg, men jag är långt ifrån där jag vill vara!

Hur räknade du ut det? Är du över 60 år? För människor lever ju längre och längre. Du skulle ju kunna vara en av de som hinner passera 100 årsstreckwt med god marginal.

Och apropå ålder och hur olika personer tänker. Jag har alltid, ända sedan jag var liten, tolkat begreppet "medelålders" som en person som passerat 50-strecket.

Många verkar resonera som att när man passerar medelåldern är resten av livet mest en slutspurt mot den oundvikliga döden. Och även om jag är medveten om att det kan tolkas på många olika sätt känns det tragiskt, inte minst du jag genom att hänga i olika trådar på Familjeliv insett att väldigt många här anser att begreppet syftar på personer i åldersspannet 35-40.

Jag inser att min tolkning snarare är en glädjekalkyl, om man använder det i meningen "halva livet har passerat", så antagligen är det väl jag som använder det fel. Å andra sidan var min gammelmormor mer eller mindre frisk tills hon drabbades av blindtarmsinflammation när hon var 96. Hon klarade operationen utan problem,  men dog några veckor senare av blodförgiftning då de råkade glömma en operationstid i buken när de sydde ihop henne. Både mormor och morfar dog av cancer när de var 91 år, farmor och farfar dog av kanter vid 70 respektive 80 år. Mina föräldrar är piggare än jag trots att de passerat 75.

Så, när är man "medelålders" enligt er? Jag räknar mig inte som medelålders än, och jag fyller 48 i mitten av november. 

Å andra sidan tycker jag att textraden "Age is just a number, don't you stop having fun" i den här gamla favoritlåten är väldigt sann.

Eftersom jag ju lever med en rad olika kroniska sjukdomar, så pendlar min dagsform rejält från dag till dag. När någon frågar efter min ålder brukar jag ofta svara "enligt mitt leg är jag 47, men i verkligheten pendlar jag mellan 5 och 95 år beroende på dagsform, tillfälle och umgänge".

En helt annan fråga:

Hur känsliga är ni för bilder på nålar och andra vårdrelaterade objekt. Vill ju verkligen inte traumstisera någon av mina nyfunna underbara vänner, men bilder säger ju ofta mer än tusen ord när man ska berätta om t ex upplevelser under en sjukhusvistelse. Jag räknade lite i huvudet, och kom fram till att jag under min senaste inläggning, 19/7 till 18/8 hann ha 14 eller 15 droppnålar. Då jag är extremt svårstucken, men tack och lov inte nålrädd (jag brukar förklara för personer som är tvungna att sticka mig att jag inte är rädd för nålar, och är väldigt samarbetsvillig men att mina kärl tyvärr är livrädda för nålar och väldigt osamarbetsvilliga) 

På grund av ovanstående tar det ofta många försök innan någon lyckas sätta en droppnål eller ta blodprover. Så utöver de 14 eller 15 "fasta" nålarna blev jag stucken någonstans mellan 90 och 100 gånger på bara en månad...

Hej Torsten!
Jag förstår att du har ett hårt liv! 
Vi kan nog lära oss mycket av dig. Hur gammal är du? Vad tycker du om dammsugare, och hur undviker du dem? Vad tycker du om att göra, och vad äter du helst, om du får välja själv?
Hur träffade du din flickvän?