Här är vi alla vänner.

Det gör jag med. Ibland önskar jag att jag var Gomez. 

Es muy importante mirar adelante! .

Dagens visdomsord:

Det är bättre att vara tyst och verka dum än att öppna munnen och bekräfta det!

Ingenpsykolog: Jag är nyfiken! Har ju mina aningar, men det blir spännande att höra varför du valt ditt användarnamn  Själv är jag inne på mitt fjärde nu!

Jag har ju som sagt hängt på FL och läst i trådar länge. Och i många trådar förekommer ju användare som utger sig för att jobba på soc, vara psykologer, läkare etc, när det de skriver i sina inlägg gör det uppenbart att de inte ens har koll på vad som ingår i dylika yrkesutövares arbetsuppgifter. Jag gillar att hjälpa människor. Jag har utbildning inom förskolläraryrket, men min hälsa, främst fysiskt men även psykiskt, försämrades under den tid utbildningen pågick. Efter 6 av 7 terminer blev jag avstängd från utbildningen på grund av allt för hög sjukfrånvaro, och allt för få klarade kurser. Så bortsett från att ha jobbat helger och lov i perioder under gymnasiet har jag ingen yrkeslivderfarenhet.

Om jag var som de som hävdar att de jobbar inom socialtjänsten eller annan yrkesgrupp, för att ge en falsk trygghet i att mina råd kom från någon med utbildning inom ämnet i tråden, hade jag kanske kallat mig för t ex "anonym (psykolog). Men mina råd baseras ju på livserfarenheter och sådant jag läst mig till, och jag har inget behov eller intresse av att hävda något annat. Att ljuga om att arbeta inom den typen av yrken ser jag som ett hån mot de som jobbar hårt med dåliga resurser inom psykiatrin tunga yrken. Därför är jag ärlig och talar om att jag inte är psykolog.

Jag ger mer än gärna råd och stöd till personer som efterfrågar det, men skulle aldrig drömma om att utge mig för att vara utbildad för att lägga mer tyngd än befogat bakom mina framförda råd eller åsikter. Därför tycker jag att mitt alias är klockrent i sammanhanget. Andra kanske inte tycker det, men jag har ingen plan på att starta en omröstning angående det. Jag känner inget behov av att få bekräftelse eller höra folks åsikter om huruvida mitt resonemang är vettigt eller inte, i alla fall inte från någon utanför den här tråden. 

Daddy's homo!

*home* Ska det ju naturligtvis vara! 

Ny på Familjeliv och rädd för att fastna faktiskt Gör man lätt det?! Har jobbat på soc och känner många brukare/klienter/patienter. Tror att eftersom Familjeliv ser så oseriöst ut med alla sina röriga trådar om högt och lågt så kan det framstå som oseriöst att berätta om att man jobbar eller har jobbat på myndighet och sina erfarenheter därifrån. 

Här på Familjeliv har jag velat jag ge den info jag kan bidra med vad det än må vara, så man ska nog inte vara så säkert på att folk inte har erfarenheter om de skriver om den. Det kan verka ganska osannolikt för utomstående, för vad som händer på soc stannar på soc, vad som händer på psyk stannar på psyk, även om IVO finns och Förvaltningsrätten om man vill anmäla och överklaga beslut.

Men visst märker man i vissa trådar att saker inte stämmer. Då brukar jag bara sluta lägga min energi på tråden. 

Välkommen! Blir första gången jag får bjuda på en kanelbulle till någon som är ny i tråden, så varsågod, här får du en nybakad, god bulle. Svår fråga! Det beror nog på livssituation och andra omständigheter om man fastnar eller ej. När jag pluggade på distans och hade för lite att göra, då fastnade jag direkt. Sedan tog jag en paus på flera år och nu är jag tillbaka och har fastnat igen. Familjeliv är lite som en sådan där lurig växt som lockar en till sig om och om igen. Är det flugfälla de kallas? Ja, det är en salig blandning av högt och lågt och allvarliga trådar och trolleritrollera trådar. Hoppas du ska trivas!

Ingenpsykolog: Aha! Då förstår jag. Det var lite så jag tänkte, eftersom bland det första jag såg dig skriva var att du inte var någon psykolog, men det är säkert en jättebra inställning. Att stötta, hjälpa och bemöta andra människor med utgångspunkt i sina egna erfarenheter. Ibland är det till större hjälp än att faktiskt prata med en psykolog. De har ju en annan ingång, i och med att det är deras yrkesroll, medan andra människor kan ge stöd och råd och igenkänning ändå. Jag pratar faktiskt hellre med människor på forum om mina problem, än att gå till en psykolog, men jag förstår såklart att samtalsterapi är en viktig och oumbärlig funktion i samhället. Men ibland vill man bara prata med någon som kanske har upplevt samma sak eller någonting liknande. Tänkte också att ditt användarnamn kanske kom ifrån att du hade haft dåliga erfarenheter av att gå till psykologer och slutligen fått nog. Då blir Ingenpsykolog som ett nej tack statement. Trevlig helg på dig och hoppas att du får må så bra som möjligt och slipper ha ont!