Här är vi alla vänner.
Hej och välkommen.
Slå dig ner och känn dig som hemma.
Här kan ni prata om allt ni känner för. Ingen dömer er. Kanske jag kan vara till hjälp med något eller någon annan.
Kom ihåg att hålla god ton!
-
-
Svar på tråden Här är vi alla vänner.
-
Min mamma fick lägre hyra när de bytte stam i deras trapphus, fick betala möjligtvis ett par tusen lägre än ordinarie hyra.Freddie K skrev 2023-07-24 14:09:28 följande:Nu har dem hållit på och borrat och haft sig i tre månader typ. Kan man inte be om lägre hyra under den här tiden? Jag blir knäpp snart!
Dock gick det inte att bo där. Så hon flyttade till min bror tillfälligt. -
Ok, jag kan bo här i alla fall, men det är väldigt jobbigt.Oussama skrev 2023-07-24 14:15:34 följande:Min mamma fick lägre hyra när de bytte stam i deras trapphus, fick betala möjligtvis ett par tusen lägre än ordinarie hyra.
Dock gick det inte att bo där. Så hon flyttade till min bror tillfälligt. -
Är så besviken på mig själv att jag inte tog vara på och gjorde något av det som hände mig igår. Satt på tåget 13.23 mellan Stockholm och Uppsala, på en av SJ:s dubbeldäckare på väg mot Ljusdal, när en kvinna i jeansjacka med två barn i låg-/mellanstadieåldern steg på. Om det nu finns något som heter kärlek vid första ögonkastet så var det ett sådant ögonblick. Vilken fantastiskt vacker kvinna. Hon hade långt hår och stora himmelska ögon. Efter att hon satt sig mer började hon spelade kort, vändtia, med sina barn. Under hela tiden så hade jag så svårt att släppa ögonen från henne och de stora vackra ögonen. Lade märke till att det inte fanns någon ring på ringfingret men väl på flera andra av hennes fingrar. Tvingade mig själv gång på gång att vända bort blicken för att hon inte skulle märka hur jag tittade och uppfatta mig som obehaglig. Hon var så fin med barnen. Kände att detta var en mycket bra människa.
Efter lite mer än halva resan och efter att hon spelat klart med barnen så reste hon sig upp och satte sig på den lediga platsen intill mig och tog därefter upp en pocketbok och började läsa. Kunde inte undvika att läsa över hennes axel. Det var en mycket romantisk novell där en kvinna förälskade sig i och blev uppvaktad av en man. En romantiker! Just då kände jag en sådan otrolig attraktion och samhörighet med denna människa som jag inte trodde var möjlig med någon jag inte kände. Hela jag bara längtade efter att få prata med henne, men jag ville inte störa. Sedan tog det slut, min station ropades upp och jag bad om ursäkt och reste mig upp. Det som då hände fick mig att skriva detta inlägg. Hon lyfte huvudet, vände upp blicken mot mig från där hon satt och såg mig djupt i ögonen. Länge. Det varade så länge att det för mig kändes som en evighet. Ingen av oss gjorde som vi normalt kanske gör, viker undan blicken om det blir allt för lång ögonkontakt. Det kom ett försiktigt men lugnt leende från båda, sedan stannade tåget och jag vände mig om och steg av medan hon fortsatte norrut. Va!? Genast ångrade jag mig. Varför sa jag inget? Varför gav jag henne inte mitt nummer? Vilken idiot jag är! Jag hade kunnat stanna kvar ombord om det hade krävts, bara för att få veta om det hade kunnat leda till något. Nu finns det inte en chans att jag kommer att få se henne igen.
Tack för mig. Ville bara skriva av mig.
ps. Om någon möjligen vet vem denna underbara kvinna är så berätta gärna för henne vad jag skrev.
-
Oj, det var ingen dålig historia.Små lätta moln skrev 2023-07-24 15:23:02 följande:
Är så besviken på mig själv att jag inte tog vara på och gjorde något av det som hände mig igår. Satt på tåget 13.23 mellan Stockholm och Uppsala, på en av SJ:s dubbeldäckare på väg mot Ljusdal, när en kvinna i jeansjacka med två barn i låg-/mellanstadieåldern steg på. Om det nu finns något som heter kärlek vid första ögonkastet så var det ett sådant ögonblick. Vilken fantastiskt vacker kvinna. Hon hade långt hår och stora himmelska ögon. Efter att hon satt sig mer började hon spelade kort, vändtia, med sina barn. Under hela tiden så hade jag så svårt att släppa ögonen från henne och de stora vackra ögonen. Lade märke till att det inte fanns någon ring på ringfingret men väl på flera andra av hennes fingrar. Tvingade mig själv gång på gång att vända bort blicken för att hon inte skulle märka hur jag tittade och uppfatta mig som obehaglig. Hon var så fin med barnen. Kände att detta var en mycket bra människa.
Efter lite mer än halva resan och efter att hon spelat klart med barnen så reste hon sig upp och satte sig på den lediga platsen intill mig och tog därefter upp en pocketbok och började läsa. Kunde inte undvika att läsa över hennes axel. Det var en mycket romantisk novell där en kvinna förälskade sig i och blev uppvaktad av en man. En romantiker! Just då kände jag en sådan otrolig attraktion och samhörighet med denna människa som jag inte trodde var möjlig med någon jag inte kände. Hela jag bara längtade efter att få prata med henne, men jag ville inte störa. Sedan tog det slut, min station ropades upp och jag bad om ursäkt och reste mig upp. Det som då hände fick mig att skriva detta inlägg. Hon lyfte huvudet, vände upp blicken mot mig från där hon satt och såg mig djupt i ögonen. Länge. Det varade så länge att det för mig kändes som en evighet. Ingen av oss gjorde som vi normalt kanske gör, viker undan blicken om det blir allt för lång ögonkontakt. Det kom ett försiktigt men lugnt leende från båda, sedan stannade tåget och jag vände mig om och steg av medan hon fortsatte norrut. Va!? Genast ångrade jag mig. Varför sa jag inget? Varför gav jag henne inte mitt nummer? Vilken idiot jag är! Jag hade kunnat stanna kvar ombord om det hade krävts, bara för att få veta om det hade kunnat leda till något. Nu finns det inte en chans att jag kommer att få se henne igen.
Tack för mig. Ville bara skriva av mig.
ps. Om någon möjligen vet vem denna underbara kvinna är så berätta gärna för henne vad jag skrev.
-
Vad trist. Men det är såna erfarenheter som gör att man vågar nästa gång. Tänk positivt, tänk inte att du har florat din enda chans. Du kommer säkert få fler.Små lätta moln skrev 2023-07-24 15:23:02 följande:
Är så besviken på mig själv att jag inte tog vara på och gjorde något av det som hände mig igår. Satt på tåget 13.23 mellan Stockholm och Uppsala, på en av SJ:s dubbeldäckare på väg mot Ljusdal, när en kvinna i jeansjacka med två barn i låg-/mellanstadieåldern steg på. Om det nu finns något som heter kärlek vid första ögonkastet så var det ett sådant ögonblick. Vilken fantastiskt vacker kvinna. Hon hade långt hår och stora himmelska ögon. Efter att hon satt sig mer började hon spelade kort, vändtia, med sina barn. Under hela tiden så hade jag så svårt att släppa ögonen från henne och de stora vackra ögonen. Lade märke till att det inte fanns någon ring på ringfingret men väl på flera andra av hennes fingrar. Tvingade mig själv gång på gång att vända bort blicken för att hon inte skulle märka hur jag tittade och uppfatta mig som obehaglig. Hon var så fin med barnen. Kände att detta var en mycket bra människa.
Efter lite mer än halva resan och efter att hon spelat klart med barnen så reste hon sig upp och satte sig på den lediga platsen intill mig och tog därefter upp en pocketbok och började läsa. Kunde inte undvika att läsa över hennes axel. Det var en mycket romantisk novell där en kvinna förälskade sig i och blev uppvaktad av en man. En romantiker! Just då kände jag en sådan otrolig attraktion och samhörighet med denna människa som jag inte trodde var möjlig med någon jag inte kände. Hela jag bara längtade efter att få prata med henne, men jag ville inte störa. Sedan tog det slut, min station ropades upp och jag bad om ursäkt och reste mig upp. Det som då hände fick mig att skriva detta inlägg. Hon lyfte huvudet, vände upp blicken mot mig från där hon satt och såg mig djupt i ögonen. Länge. Det varade så länge att det för mig kändes som en evighet. Ingen av oss gjorde som vi normalt kanske gör, viker undan blicken om det blir allt för lång ögonkontakt. Det kom ett försiktigt men lugnt leende från båda, sedan stannade tåget och jag vände mig om och steg av medan hon fortsatte norrut. Va!? Genast ångrade jag mig. Varför sa jag inget? Varför gav jag henne inte mitt nummer? Vilken idiot jag är! Jag hade kunnat stanna kvar ombord om det hade krävts, bara för att få veta om det hade kunnat leda till något. Nu finns det inte en chans att jag kommer att få se henne igen.
Tack för mig. Ville bara skriva av mig.
ps. Om någon möjligen vet vem denna underbara kvinna är så berätta gärna för henne vad jag skrev.
-
Länge sedan jag tittade in här, vad gör ni nu för tiden?
-
Hallå där! Ja, det var länge sedan! Jag kände nästan inte igen dig 🤩 Här är allt som vanligt. Inget nytt under solen och inte under stolen heller för den delen 🌞 Men i tråden har det dykt upp några nya ansikten sedan sist 🧶 Har du haft en fin sommar?Emilija skrev 2023-07-24 18:50:03 följande:
Länge sedan jag tittade in här, vad gör ni nu för tiden?
-
Det är säkert nån som har sett mig bada naken och det är väl bara att hoppas att dom gillar det dom serOussama skrev 2023-07-24 12:46:15 följande:Visst är det så, så länge man tar hänsyn till medmänniskor som inte vill se allt.
-
Hej! På så vis! Ja, jag läste lite bakåt i tråden med behållning. Tack, den har varit fin. I våras hittade jag ett styrketräningsprogram jag utformade för 15 år sedan när jag rotade i lådor i källarförrådet. Så jag började träna efter det, tre dagar i veckan, det fungerar ganska bra. Jag har tillbringat ett par veckor i Litauen nu i sommar. Köpte med mig böcker hem. Överlag trevligt.Eurydike skrev 2023-07-24 20:01:05 följande:Hallå där! Ja, det var länge sedan! Jag kände nästan inte igen dig 🤩 Här är allt som vanligt. Inget nytt under solen och inte under stolen heller för den delen 🌞 Men i tråden har det dykt upp några nya ansikten sedan sist 🧶 Har du haft en fin sommar?
-
Vad bra att du kunde kika in och läsa i kapp lite! Det låter fint med ett styrketräningsprogram och kul att du har lyckats hålla i med träningen. Jag har också tränat en hel del på sista tiden. Härligt med en resa till Litauen! Vad blev det för böcker som fick följa med hem? 📚Emilija skrev 2023-07-24 21:45:09 följande:Hej! På så vis! Ja, jag läste lite bakåt i tråden med behållning. Tack, den har varit fin. I våras hittade jag ett styrketräningsprogram jag utformade för 15 år sedan när jag rotade i lådor i källarförrådet. Så jag började träna efter det, tre dagar i veckan, det fungerar ganska bra. Jag har tillbringat ett par veckor i Litauen nu i sommar. Köpte med mig böcker hem. Överlag trevligt.