Här är vi alla vänner.

Jag är den allsmäktige Torsten.
Jag trillade ner från skorsten.
Klockan var runt tre och de skulle dricka te.
Vilken entré.
Det blev lite spe.
Men jag är ju den allsmäktige Torsten. 

Den här låten dedicerar jag till Eurydike. 

I need you, baby and if it's quite alright I need you, baby. *Ylar*.

Jag sitter och funderar lite. När är det viktiga inte så viktigt längre och vad säger att en sak är viktig fast den kanske inte är det? Hängde ni med? Alltså, vad är det som gör saker viktiga? Är det betraktaren eller är det omgivningen? Det som är viktigt för mig kanske inte är det för dig och vice versa.

Pepparkakschoklad!!!! 

Har varit på sjukhus, ska dit igen. Hoppas att Eurydike har kommit över den hemskaste sorgen och att hunden har det bra.

Tigande så stilla i regnets fall. Höstens sinne att förnimma. Fallande lövets färd. vindens skarpa ton, doften av höga klara. Skiften mellan sommarens rasande glädje och höstens vemodiga prakt. Äppelträdgårdarnas mustiga härlighet. Blunda och se villeldarnas forna ljus från annan tid. Låt mig födas i din blick och bli människa.

Vakande ögon ser över öppet hav. Skådar långt, slappnar av. Över bara fötter sköljer urtidens fostervatten, fram, åter. Livets vagga. Av dig är jag kommen, med dig ska jag åter bli. Längtan är en riktning. Varifrån kommer den? Jag vet inte. Vinden är en riktning. Varifrån kommer den? Från nordväst. Den torkar tårar, rufsar håret, smeker kroppen med ljumma och kalla händer. 

Bär på arvets ok. Bär på längtan hem. Bär på längtan bort. Hjälp mig att bära. Kom med mig, att skåda främmande himmel, annan strand. Kom med mig, att vända åter hem.