Här är vi alla vänner.
Jag har en enemy list och en friend list. På min enemy list har jag 15 personer. På min friend list har jag 4 personer. I en perfekt värld skulle det vara tvärt om.
Jag har en enemy list och en friend list. På min enemy list har jag 15 personer. På min friend list har jag 4 personer. I en perfekt värld skulle det vara tvärt om.
Nu ska jag snart laga middag. Tror det blir chips och choklad. Det är lättlagat och passar bra på en måndag. Är du fortfarande inne i en nudelperiod eller har du fastnat för någonting annat nu? Ha en fin kväll! /Monsieur Venus
Möt Calle. Han är i min ålder. Runt 20 år. (Jag är runt 20 år i berättelsen). Han är den enda ljusglimten på det här jäkla dårhuset. De andra skötarna retar honom för att han socialiserar sig med de intagna. "De är också människor", hade Calle sagt till de. Ibland spelar vi pingis. Så klart när inga andra skötare ser på. Calle han är snäll han. Inte som de andra skötarna. Dryga och elaka och vi ska inte prata om överläkaren. Han är värst.
BBT!
Calle låter riktigt sympatisk och klok, men jag börjar nästan bli lite rädd för den där överläkaren nu. Han/hon känns hemskt obehaglig och inte som någon man vill stöta på inom vården 
Circle, circle. Dot, dot. Now you got a coty-shot!
I just did a Sheldonoskopi. Woohoo!
.
Är det egocentrisk av mig att skriva i jag-form? Jag brukar utgå ifrån mig själv när jag skriver. Svårt att utgå ifrån någon annan, liksom.
Hmm, something isn't right. It must be left!