Här är vi alla vänner.
Hej och välkommen.
Slå dig ner och känn dig som hemma.
Här kan ni prata om allt ni känner för. Ingen dömer er. Kanske jag kan vara till hjälp med något eller någon annan.
Kom ihåg att hålla god ton!
-
-
Svar på tråden Här är vi alla vänner.
-
Ingen fara, jag har full förståelse :D Vi verkar ha liknande livssituationer på många sätt.Disa35 skrev 2020-12-17 04:23:24 följande:Ursäkta sent svar, livet kom emellan
Jag skulle ta det lugnt om jag var du, och jag tycker de där testerna låter väl avancerade för den åldern. Nu har jag bara ett barn men även större barn har väl svårt med tempus ibland? Och tidsuppfattning och sådant.
Juicepressen hade jag gärna använt, men den får inte plats i upphuggna garderoben till kök och därför är den förvisad till hallen. Vi har den i en stor plastpåse och har hängt en kappa över den för att inte svärmor ska se den (var hon som gav den till oss).
Om febern går ner snabbt igen och han verkar pigg och glad i övrigt behöver du inte oroa dig Se till att han inte blir för varm och att han dricker mycket bara - sova under lakan, utan pyjamas och/eller med fönster på glänt är rätt bra.
Ja precis, jag började fundera på hur de andra barnen i hans grupp pratar också men det är bara en eller två som kan prata bra faktiskt. Logopeden dillade om barnpsykolog också för att ta reda på om han har en diagnos men jag sa att vi inte kände att det var akut utan att det kunde vänta. Ibland undrar man om de ser troll i varje hörn x)
Hm.... Finns det möjlighet att bygga ut köket på något sätt? Antingen utåt eller dra ner en vägg, eller riktigt avancerat så har jag sett de som flyttat på hela rummet till en annan del av huset :D Ni har hus eller förresten?
Ja det brukar vara ett par dygn så är det klart. Nu har det varit 2½ dygn den här gången. Hellre lite småsjuk än rejält sjuk kanske. Det går vattkoppor på fsk men han har iaf inga märken. Men han kissar som sjutton om nätterna! Kisslakan går åt som smör, tur man har ett gäng! -
Du hade rätt, det är han! :D Var tvungen att googla, man är ju mer nyfiken än en liten apa.... Så nu vet jag vilka den gruppen är också x) Men han är riktigt bra i sin roll!Litenmenhård skrev 2020-12-17 08:31:59 följande:Hehe, det är bra att du tycker det. .
Ja, Ernst som hund är ju klockren. BTW, är han inte en av killarna i trion "I just wanna be cool?" Har funderat på det ett tag. -
Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i SverigeMortiscia80 skrev 2020-12-17 10:20:16 följande:
Ingen fara, jag har full förståelse :D Vi verkar ha liknande livssituationer på många sätt.
Ja precis, jag började fundera på hur de andra barnen i hans grupp pratar också men det är bara en eller två som kan prata bra faktiskt. Logopeden dillade om barnpsykolog också för att ta reda på om han har en diagnos men jag sa att vi inte kände att det var akut utan att det kunde vänta. Ibland undrar man om de ser troll i varje hörn x)
Hm.... Finns det möjlighet att bygga ut köket på något sätt? Antingen utåt eller dra ner en vägg, eller riktigt avancerat så har jag sett de som flyttat på hela rummet till en annan del av huset :D Ni har hus eller förresten?
Ja det brukar vara ett par dygn så är det klart. Nu har det varit 2½ dygn den här gången. Hellre lite småsjuk än rejält sjuk kanske. Det går vattkoppor på fsk men han har iaf inga märken. Men han kissar som sjutton om nätterna! Kisslakan går åt som smör, tur man har ett gäng!
Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.
Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.
Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.
Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!
Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt. -
Mina kära vänner,
Igår bad jag gubben handla några saker på vägen hem. Det jag ville ha var:
Mineralvatten, is och omslagspapper.
Någon som har lust att gissa vad som blev fel den här gången? -
Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)Disa35 skrev 2020-12-17 11:04:02 följande:Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i Sverige
Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.
Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.
Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.
Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!
Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt.
Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)
Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna. -
Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)Disa35 skrev 2020-12-17 11:04:02 följande:Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i Sverige Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.
Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.
Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.
Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!
Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt.
Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)
Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna. -
Jag för min del tror absolut inte man måste, eller ens bör, diagnosticera precis allting - särskilt inte hos växande barn. Som du skriver är det så mycket som hör till utvecklingen, det är så lätt att blanda ihop faser med symptom på olika saker och NPF-diagnoser rör sig i gråzonen. Det är också extra illa, tycker jag, när föräldrar på eget bevåg sätter diagnoser och börjar leva därefter. Minns du t ex diskussionen om barnen till veganen?Mortiscia80 skrev 2020-12-17 12:22:08 följande:
Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)
Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)
Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.
Jag tycker också att det verkar orimligt med så mycket NPF i ett förhållandevis litet land på kort tid. Varför ser man inte samma utveckling i t ex Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Canada, osv? Kan det kanske vara så att det är samhället det är fel på, inte ungarna?
Jag tycker du ska lyssna på de andra föräldrarna och fröknarna - vad jobbar du med, fööresten? I stora drag bara.
Vi hittar nog fler lösningar, nöden är uppfinningarnas moder
Lägenheten är inte tänkt för barnfamilj, den är tänkt för en till två vuxna. Fast här anpassar man inte så mycket, så vår hyresvärdinna tycker bara det är trevligt att vi har fått barn
Barnsjukdomar är generellt värre för vuxna, ja, från allmänt jobbigare till dödliga och/eller med svåra skador. Så det låter väldigt bra att både du och din karl har haft vattkoppor
-
Lite av en epidemi är det ju ;) Sedan tror jag ärligt talat att det här skärmlivet som många har redan från småbarnsåren spär på en hel del problem, som en liten fasett i en större förklaring så klart. Och utöver det har vi fått ett stressigare samhälle generellt på flera sätt. Jag vet inte exakt vilka vegan-barn du tänker på så du får gärna berätta :)Disa35 skrev 2020-12-17 13:24:03 följande:Jag för min del tror absolut inte man måste, eller ens bör, diagnosticera precis allting - särskilt inte hos växande barn. Som du skriver är det så mycket som hör till utvecklingen, det är så lätt att blanda ihop faser med symptom på olika saker och NPF-diagnoser rör sig i gråzonen. Det är också extra illa, tycker jag, när föräldrar på eget bevåg sätter diagnoser och börjar leva därefter. Minns du t ex diskussionen om barnen till veganen?
Jag tycker också att det verkar orimligt med så mycket NPF i ett förhållandevis litet land på kort tid. Varför ser man inte samma utveckling i t ex Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Canada, osv? Kan det kanske vara så att det är samhället det är fel på, inte ungarna?
Jag tycker du ska lyssna på de andra föräldrarna och fröknarna - vad jobbar du med, fööresten? I stora drag bara.
Vi hittar nog fler lösningar, nöden är uppfinningarnas moder Lägenheten är inte tänkt för barnfamilj, den är tänkt för en till två vuxna. Fast här anpassar man inte så mycket, så vår hyresvärdinna tycker bara det är trevligt att vi har fått barn
Barnsjukdomar är generellt värre för vuxna, ja, från allmänt jobbigare till dödliga och/eller med svåra skador. Så det låter väldigt bra att både du och din karl har haft vattkoppor
I grunden är jag gymnasielärare så man har ju inget om småbarns utveckling i utbildningen, alltså inget om tidig språkinlärning eller pedagogik åt det hållet. Men jag funderar på att vidareutbilda mig så jag kan undervisa på universitet. Man får se, det finns många tankar.
Ah, ni kanske inte kommer bo där hela livet direkt :) Det finns en fördel med att inte ha för stort och dra på sig för mycket ägodelar. Ibland drömmer jag om att bo i ett sånt där litet hus, kanske på hjul till o med, attefallsstorlek ungefär. -
Det är en humortrio. Det gick en serie på svt för något år sen, kommer inte ihåg vad den hette, men den handlade i korta drag om en kille som blev borgmästarråd eller något sånt i en småstad.Disa35 skrev 2020-12-17 10:18:32 följande:Nu är det min tur att fråga dig; vad är det?
-
Ja, det är han. De andra killarna är roliga med, fast dem är ju inte med där, men.Mortiscia80 skrev 2020-12-17 10:21:31 följande:Du hade rätt, det är han! :D Var tvungen att googla, man är ju mer nyfiken än en liten apa.... Så nu vet jag vilka den gruppen är också x) Men han är riktigt bra i sin roll!