Här är vi alla vänner.

Tack 

Ja jag börjar känna mig redo. Bara det sista kvar nu gällande tankegångar kring föräldrar och uppväxt, att släppa och helt enkelt bara leva. Att inte låta det påverka mig utan att bara gå framåt och leva i nuet. Det har bitvis kännts som ett straff, som att jag inte kan komma framåt eller gå vidare, men börjar kännas något lättare. Jag har kanske funderat FÖR mycket kring det men jag är en analyserande person som reflekterar en hel del. Vill också skapa de bästa förutsättningarna för mig själv. Och det gör jag ju genom att släppa och gå vidare. Man kan inte ändra det förflutna, eller sina föräldrar, men man kan förändra sig själv. 

Jag hoppas bara jag träffar den man som jag ska leva livet ihop med och det är min största förhoppning. 

Jag tänker ligga lågt. Om hon inte hör av sig så tänker inte jag tjata på henne.

Jo, man vill ju inte vara för på och visar dem inget intresse så känner inte jag att jag vill vara för desperat.

. Hur har du haft det idag då? .

Jodå. Rätt ok. Smått uttråkad bara, men annars rätt bra. .