Här är vi alla vänner.

Jag bjuder eder en god natt. Ty jag är tillbaka i morgon.

Varför hon ändrade sig när ni tydligen hade bestämt att fira ihop för ett bra tag sedan. Jag får för mig att det skaver hos dig och eftersom jag vill att du ska ha det bra måste skavet väck - och enda sättet är att prata med henne.

Men du behöver inte göra det på studs, när det känns rätt och naturligt och helt odramatiskt. Du kanske tom kan säga att du ser fram emot firandet, men är lite nervös för du var inställd på ert firande, något åt det hållet. Då kanske du får förklaring utan att fråga alls

God natt

Sedan känner jag lite såhär att hon vet vem jag är och nu är det jag som verkligen behöver henne. Så gör hon såhär. Då får man nästan lust att bara bryta helt.

Har för övrigt inte svarat henne någonting alls ännu.

Så fint skrivet LMH, tack! 

Eftersom jag påbörjat filmen Reality bites måste jag lägga in den här videon åt er :)

Aha, det är på den nivån. Då får jag be om ursäkt, jag uppfattade vänskapen som mer...mindre innerlig, om du förstår hur jag menar.

Hur funkar det mellan er till vardags då? Är det likadant då, med planer som plötsligt ändras, eller är det bättre?

Förlåt för allt frågande, men jag vill gärna hjälpa dig och om jag går över gränsen är det bara att säga ifrån.

Det är ingen fara. Förstår att man måste fråga för att se helheten. 

Vi pratar rätt ofta via telefon, ibland träffas vi. Flera gånger i veckan. Vi har inte planerat något sånt här tidigare så vet inte om hon är sån eller inte men jag litar ändå på henne men det här tyckte jag inte var så bra. Ja vi har ändå en innerlig relation skulle jag vilja säga. Jag vet hennes problem och bekymmer, hon mina. Vi blottar oss inför varandra. Därför hade jag också sett fram emot att fira nyår med henne, om det än bara var för äta middag. Nu när jag frågade om vi skulle planera inför nyår så sade hon att hennes familj och hon bestämt att de skulle fira tillsammans men att jag var välkommen att vara med.

Och det är väl schysst att man blir erbjuden att få joina. Men det känns samtidigt som om man är 12 år gammal igen och ska fira med sina föräldrar där ens föräldrar står i fokus. Vi båda är singlar i barnafödande åldrar, vi är inte i högstadie ålder precis.

Och jag trodde inte hon skulle skriva det nu, såhär på det sättet. Om jag inte skulle frågat då skulle hon inte sagt det liksom? Så ja jag blir ledsen, särskilt när man är rätt ensam. Jag försöker fråga mig själv om jag var henne. Då hade jag i alla fall tagit det med min kompis innan jag bestämde med min familj. Hört om det var OK och att jag redan bestämt med en annan. Nu känns det som om hon väljer sin familj framför mig, och så ska det väl vara, men inte om man planerat något innan. Och jag behöver inte sånt i mitt liv mer, att man bestämmer saker och så håller dem inte det. Inte heller att hon inte hör av sig och frågar samt kommunicerar det. Jag är värd bättre för jag försöker själv vara en god vän tillbaka (även ifall jag har mina brister precis som alla andra!!). 

LHM, den här kommer du nog uppskatta när du vaknar imorgon :) Hon sjunger så skönt bra.

Tack för tipset 

Ska se den. Winona Ryder också, tycker om henne som skådespelerska.