Återuppbygga förhållande efter otrohet

Så vitt jag vet är jag den enda (jaha) i denna tråd... eller finns det fler?

Ja du citerade mitt inlägg, du valde att skriva mycket personligt i jag-form. Jag besvarade direkt det som du påstod och dina frågor och jag förklarade hur jag uppfattade det som du skrev.
Om jag uppfattade fel så har du alla möjligheter förklara och ställa tillrätta.
Inget i det jag skriver kan betraktas som påhopp på dig som person och är inte i närheten av något personangrepp. Om du ändå lyckas uppfatta det så så ligger det nog endast i din egen tolkning. Jag garanterar dig att det fanns inte ens en gnutta önskan från min sida att gå till personangrepp eller något liknande, utan jag beskrev bara hur jag uppfattade det som du skrev till mig när du citerade mitt inlägg.
Om du anser att någon av dina frågor är obesvarade så får du gärna förtydliga och ställa dina sakliga frågor till mig igen, så ska jag försöka svara sakligt igen.

I föregående steg var det FYI som skrev till mig och som jag besvarade. Sedan gick du in i diskussionen mellan FYI och mig.
Så ja, jag tror att du tog åt dig lite i onödan och/eller att du gärna kanske ville lägga dig i FYI:s och min diskussion och du kände ett behov av att försöka "trycka dig mig" för det jag skrev till FYI?
Men jag kan ha fel, allt kanske bara är ett simpelt litet missförstånd i en rätt så obetydlig liten tråd i ett rätt så obetydligt litet forum?
I så fall får vi väl båda försöka lite bättre att undvika framtida missförstånd, även om det i den verkliga världen kanske inte är en så stor sak?
Kanske vågar jag föreslå lite försiktigt för dig att vi ska försöka gå vidare..?

Ok så nu hade jag tydligen inte blandat ihop inlägg.... va bra att vi konstaterad det iaf,

Japp du hade som sagt många åsikter om mig, men svarade i stort sett inte på ene enda fråga som ställts.

Hur vet du att kärleken är äkta om personen är otrogen mot dig och dessutom inte står för det?

När personen valde att vara otrogen så visste han att han satte förhållandet på spel och valde att göra det ändå. Är det äkta kärlek? Gör man så med något man tycker är dyrbart eller betyder det att man inte tycker det är så dyrbart och värt att riskera?

Du svarade heller inte på frågan om du menar ensidig kärlek eller ömsesidig kärlek. När du säger äkta kärlek, menar du äkta kärlek från båda eller räcker det med bara från den ena?

Vad var nedvärderande i det jag skrev? Har aldrig varit nedvärderande vad jag vet. Ifrågasättande kanske, men det hör ju till om man inte har samma uppfattning som den man diskuterar med.
Har inte heller påstått att du försvarar otrohet, men tycker det är en konstig sak att påstå att man kan känna äkta kärlek till någon och gå och lägga sig med någon annan. Någonstans måste ju tanken komma att detta inte är rätt, eller?

Alla dina frågor anser jag vara vara besvarade redan i mitt första inlägg i tråden, och även kompletterat i senare inlägg, innan du ens har ställt dem. De flesta är faktiskt direkt och tydligt besvarade, de andra kanske inte direkt besvarade men även i dessa fall går nog svaret att tyda i det jag har skrivit i tråden, om du vill försöka på ett positivt sätt.
Jag är dock inte säker på att du ärligt söker och är helt öppen för mina svar på dina frågor? Kanske är ditt syfte något annat än att seriöst försöka få ta del min åsikt?

Jag har givit min uppfattning och jag har beskrivit mitt sätt att se på saken i mitt första inlägg och följande.
Du måste absolut inte gilla att jag medvetet väljer ett positivt sätt och jag förstår att du kanske inte alls har förmåga att se det på något som ens liknar mitt kärleksfulla sätt. Kanske ditt och mitt sätt att möta livet och att hylla och ta del av kärleken skiljer sig allt för mycket åt?

Jag gillar verkligen inte ditt sätt, på vilket jag uppfattar att du väljer att se på saken, men jag accepterar självfallet att det är din åsikt och ditt sätt.
Du har inget annat att välja på än att acceptera att mitt sätt är mera rätt rätt för mig, du kan aldrig övertyga mig att ditt sätt att se på saken och att se på människor någonsin kan komma att bli rätt för mig.
Detta oavsett vilka hårda och otrevliga ord du väljer använda för att försöka peppa dig själv tro du skulle ha någon som helst förmåga att övertyga mig ändra min valda positiva människosyn.
Sannolikt är du en person som jag skulle ha ganska svårt för och sannolikt skulle du och jag inte välja varandra för att skratta tillsammans och för att bli nära och förtrogna vänner. Jag är dock rätt så övertygad att jag skulle kunna lägga mig vinning om acceptera dig som människa och som en bekant, om omständigheter så kräver.
Men tur ändå för oss båda att vi alla har rätt att välja såväl vilken människosyn som syn på livet och kärleken vi vill sträva efter att skaffa oss själva, liksom att vi själva har rätt att välja med vilka människor vi vill vara nära vänner.

Tycker inte frågorna jag ställde är besvarade i dina tidigare inlägg... där pratar du mest om ... han är otrogen , ni går i terapi och gör om er själva i grunden (samtidigt som du säger att du inte låtit otroheten definera dig ?) och kom fram till att ni älskar varandra 80%....Om ni var tvungna att göra om er själva i grunden för att öht kunna passa ihop, hur kunde du veta att det var äkta kärlek innan om förvandlinsprocessen? 

Du skriver att han genom terapi kom fram till den verkliga anledningen til att han varit otrogen... men det är ff inget svar till att han oavsett anledning medvetet satte ert förhållande och kärlek på spel för några knull och hur du lyckas koppla det till äkta krälek?

Jga gillar inte ditt sätt eller resonemang heller, du verkar tro att alla som inte håller med dig försöker övertala dig eller kränka dig. Och det talar rakt emot den öppenhet och positivitet du säger dig besitta. Och sättet du och TS bemöter alla som ifrågasätter ert val (defensivt och agressivt) och att ni enbart vill prata med andra som tycker likadant talar för att ni verka vara väldigt sköra, osäkra och rädda. Om man är helt säker på sin sak hela vägen till märgen så finns det ingen som helst anledning att reagera som ni gör när andra tycker olika. Det går att föra en saklig diskussion diskussion trotts att man tycker olika.

Jag hade gärna fört en saklig diskussion med dig.
Men om du läser dina egna inlägg i allmänhet och särskilt de som du riktat till mig så borde det vara uppenbart även för dig att du inte bjuder in mig till en saklig diskussion.

Jag försökte att efter bästa förmåga och utifrån min egen utgångspunkt besvara TS och trådstarten. Jag gjorde det direkt riktat till TS och jag gjorde det dessutom utförligt och med omsorg.

Du valde att svara på mitt inlägg. Läs gärna dina egna svar och inlägg.

Du har inte förmedlat till mig att du önskar en saklig diskussion med mig, jag har inte fått intryck av att du skulle vara intresserad att förstå och lära dig mera om mitt sätt som är annorlunda ditt.
Du ger mig ingen känsla av att du ärligt söker och är öppen för mina svar på dina frågor.
Det du skriver, ditt sätt att uttrycka dig i allmänhet och uttrycka dig mot mig, ger mig intrycket att ditt syfte är ett annat än att seriöst försöka få ta del min åsikt.

Jag ber om överseende om jag skulle ha missuppfattat dig, men allt bygger på det intryck du har förmedlat till mig.
Du har givetvis rätt att framföra dina åsikter men för min del tycker jag inte att det kan tillföra något för mig och inte till någon, att du och jag fortsätter diskutera. Låt oss i stället återgår till trådens ämne.

Förlåt TS och alla ni andra i tråden, för att jag och denne (jaha) har tagit allt för mycket utrymme i tråden med något som kanske mest kan liknas vid bara dravel?

Jag är öppen för fortsatt diskussion med TS och andra i tråden, om någon önskar.

Hur mår du _egentligen_? För utifrån det du skriver så är det uppenbart även för en blind att det är en tillrättalagd sanning och berättelse. Inövat och falskt.

Du är fri att ha din egen åsikt.
Du frågar hur jag mår men inget tyder på att du egentligen bryr dig det minsta om hur jag mår, eller hur?

Om du är äkta och genuint intresserad av hur jag mår så framgår det ganska bra i mina tidigare inlägg.
Om du är genuin i din undran så får du gärna berätta något som anknyter till trådstarten och gärna berätta om hur du själv mår. Fråga sedan gärna igen hur jag mår, om du har ett äkta intresse, så ska jag gärna samtala med dig om hur vi båda mår och utveckla det vidare, då allra helst att du väljer skriva något som anknyter till trådens ämne.