Anonym (sad) skrev 2020-04-07 18:02:45 följande:
Tack så jättemycket för ditt svar.
Jag äter ingen medicin och har ingen diagnos. Var tungt medicinerad under en tid i högstadiet pga stark ångest men jag reagerade dåligt på de flesta mediciner. Gått på BUP under ca fyra års tid och gjort massa utredningar. Jag har ingen neuropsykiatrisk diagnos men dock mycket ångest och kämpat med ätstörningar och självskadebeteende i omgångar. Kanske har det med det att göra egentligen som du säger. Att ångesten handlar om dålig självbild och så projicerar jag det på min relation. Precis som du säger så blir detta väldigt påfrestande för honom.
Tack återigen!
Usch, låter som om du haft det tufft i många år! Jag ångrar lite att jag tog upp att det är jobbigt för din pojkvän (det tänker du redan på själv) - anledningen till att du måste ta tag i ditt mående är framför allt för din egen skull, för att du ska ha ett bra liv i långa loppet. Inte att du har dåligt samvete för honom eller är rädd att förlora honom. Den du framförallt inte vill förlora är dig själv! <3
Jag är nästan säker på att det som händer nu har med ångesten du kände när du var yngre att göra, eller att det är samma "sjukdom" som blossat upp igen. Stress kan utlösa episoder av sämre psykiskt mående, så på det sättet har detta kanske med förhållandet att göra, att det sliter på dig och det kanske började med separationsångesten och sedan eskalerade det. Men själva stressen tror jag som sagt inte har med just din pojkvän att göra, personligen, det kunde gällt en helt annan person, eller varit en helt annan stressfaktor som kunde utlöst ångesten.
Tänker jag. Jag tänker diagnos som BPD eller GAD, inte NPF, fast jag vet att det är tokigt att ställa hobbydiagnoser, så ber om ursäkt för det. Du behöver söka dig till vuxenpsykiatrin, helt klart.
