Pappan vill behålla?

Nu vet vi alla att det inte fungerar så. Biologi är biologi och det går inte att applicera genusflum här hur mycket man än önskar. "Min kropp"- resonemanget håller bara så länge det bara är den egna kroppen dom påverkas av ens beslut. Det är det inte i det här fallet. Det är barnets kropp.

Och självklart känner de flesta till att det inte är en enel sak att bära och föda barn. De flesta känner bara inte behov av atg gnälla över biologi. Vad sorgligt att sista inlägget ser en graviditet som något man gör för andra. Att unna barnet liv borde inte ens räknas som en uppoffring. Att ge sin nan ett barn är ju fint , men man ger också den gåvan åt sig själv. Man blir mor nu och för alltid.

Precis, biologi är biologi. Det är orättvist på många sätt, båda kön har sina fördelar och nackdelar. Här bär kvinnan barnet, på gott och ont.

Barnet du snackar om finns inte ens. Det finns inget som tänker, känner, hör.

Att du anser att livet börjar vid befruktningen är en personlig åsikt. Jag hade inte gjort abort efter vecka 12, det är min personliga åsikt. Men det är inte vetenskap.

Tänk dig in i hans situation, om någon bara kunde ta ditt barn av daga utan att du kunde göra något åt det.

Är kvinnan inte gravid? Då finns barnet. Att det klassas som embryo eller foster gör det inte till mindre människa. Det är som med dig själv. Du samma människa nu som när du var sju år, två månader, tre dagar innan födseln och fem veckor efter befruktningstillfället och du kommer att vara samma människa nör du ör 56, 79 och 99 med. Du är du är du är du. En människa är en människa är en människa. Detta är ingen åsikt, det är ett faktum. "Foster" är en definition. Om man sedan är för att ta livet av ofödda så får man vara det, men tala då klarspråk och göm dig inte bakom stämplar och definitioner.

Vilken människosyn, att bara för att alla sinnen och kroppsfunktioner inte är fullt utvecklade så är det ingen människa. Säger du samma sak om en.svårt handikappad person? En som behöver hjälp med precis allt för att klara sig, en som är beroende av andra?

Nu vet vi alla att det inte fungerar så. Biologi är biologi och det går inte att applicera genusflum här hur mycket man än önskar. "Min kropp"- resonemanget håller bara så länge det bara är den egna kroppen dom påverkas av ens beslut. Det är det inte i det här fallet. Det är barnets kropp.

Och självklart känner de flesta till att det inte är en enel sak att bära och föda barn. De flesta känner bara inte behov av atg gnälla över biologi. Vad sorgligt att sista inlägget ser en graviditet som något man gör för andra. Att unna barnet liv borde inte ens räknas som en uppoffring. Att ge sin nan ett barn är ju fint , men man ger också den gåvan åt sig själv. Man blir mor nu och för alltid.

Är kvinnan inte gravid? Då finns barnet. Att det klassas som embryo eller foster gör det inte till mindre människa. Det är som med dig själv. Du samma människa nu som när du var sju år, två månader, tre dagar innan födseln och fem veckor efter befruktningstillfället och du kommer att vara samma människa nör du ör 56, 79 och 99 med. Du är du är du är du. En människa är en människa är en människa. Detta är ingen åsikt, det är ett faktum. "Foster" är en definition. Om man sedan är för att ta livet av ofödda så får man vara det, men tala då klarspråk och göm dig inte bakom stämplar och definitioner.

Vilken människosyn, att bara för att alla sinnen och kroppsfunktioner inte är fullt utvecklade så är det ingen människa. Säger du samma sak om en.svårt handikappad person? En som behöver hjälp med precis allt för att klara sig, en som är beroende av andra?

Jag och min sambo blev gravida tidigt efter att vi fått vårat första barn, trots skydd. Jag ville inte behålla eftersom jag inte ville dra ett ännu tyngre lass. Första barnet var mycket krävande och behövde ständig underhållning och sov dessutom sällan någon längre stund dagtid, såvida man inte gick på långpromenader. Långpromenader var uteslutet då jag led av foglossning länge efter första graviditeten. Sambon ville verkligen behålla och kom med lösningar på alla mina problem. Jag lovade att avvakta med abort och efter några veckor gick jag med på att behålla. Hade panik flera gånger om dagen första halvan av graviditeten och mådde puss andra halvan. Nu sitter jag här med två barn med 1,5 års mellanrum och ångrar ingenting. Kan dock säga att det har varit allt annat än lätt, då småsyskonet visade sig inte sova nattetid. Den ena sover inget på dagen numera och den andra är vaken flera timmar varje natt. Är rätt sliten nu eftersom jag, trots allt, får dra det tyngsta lasset.

Men biologin fungerar inte så , och det är ingens fel.

TS har rätt att göra abort , men killen har naturligt rätt till sina känslor.

Dumheter, ett embryo är ett embryo och inte en människa.