Pappan vill behålla?

Nej, det är faktiskt inre vad jag anser. Detta är inte en åsikt. Det är konkret fakta. Lagen är något helt annat.

Var lite det jag var rädd för bla. Att han inte skulle ta samma ansvar, engagemang, tid osv. Läsa på. Förstå vad kroppen går igenom. Att han skulle komma att krävas på 50% av ansvaret. Han är ju dessutom rätt anti att "allt ska delas lika" utan menar på att det gör vi ju sen- vad som är bäst för familjen. Om det är han som är hemma 90% eller jag kvittar. Men med dom tankarna vet jag ju att det som är "bäst" kommer alltid vara till hans fördel. Det är alltid jag som ska sköta sånt som han "inte har tid för" etc. Väldigt enkelt att kunna ta beslut om barn när han inte blir drabbad rent fysiskt själv. Allt är sådana självklarheter. Det han klarar sig med är att göra en "insättning"- för att sedan ta håltimme i 9 månader å sedan "gulla lite" när han har tid och lust- å resten lämnas till mig med argument om att "han ändå inte kan amma".. Förespråkar naturlig förlossning etc för allt ska ju vara som det "ska" enl naturens alla lagar. Amning mm ska fungera bara för så har det ju alltid varit. Å någonstans tror jag att han förväntar sig trots upprepade diskussioner i ämnet att det är jag som ska vara hemma- för han kan ju inte amma. Å det finns ju inget finare än å va hemma med sina barn- bara det att jag inte är någon "hemma-person". Jag vill jobba, göra rätt för mig, ha lika stor rätt till mitt eget liv, mina intressen som han har. Samma villkor, samma ansvar. 

Gjorde ju abort i slutänden. Var mkt ambivalent och ångrade tom mig i massor några dagar efteråt. Måste vara hormonerna som spökade. Nu några veckor senare har hormonerna avtagit och jag känner inte alls lika starkt på samma vis som jag gjorde direkt efter aborten. Skulle såklart göra allt för mitt barn. Men ska jag ha barn ska den blivande pappan också vara beredd att göra allt. Offra allt. Ta sitt ansvar för något som han varit delaktig i att sätta till världen om jag ska genomgå fysiska förändringar och uppoffringar.

Nä, det är en svår situation.. 

Okej, jag förstår. Var kan jag läsa om det?

Prick överallt. Det enda du(inte) kommer att märka att att det förekommer försköningar, omskrivningar och definitioner. Att definiera dig som ett "embryo", dvs ett ingenting, bara för att du var i en viss fas i din utveckling gör inte dig till mindre människa, mindre värdig eller mindre dig.

Uppenbarligen inte överallt eftersom jag inte sett det. Länka gärna.

Tror dock inte att jag skulle ha lidit speciellt mkt om mina föräldrar valde att göra en abort på mig när jag var ett embyro. Tror jag helt ärligt tog mer skada i att växa upp i en otroligt rörig relation mellan min mamma och pappa som gick ifrån varandra och som därefter använde mig som slagpåse i 18 år och utan en endaste stabil punkt i hela uppväxten.....

Du läste uppenbarligen inte var jag skrev? Visa gärna var du inte kan läsa om fosterutveckling? Det är bara det att det där fostret(som benämner ett visst stadie i utvecklingen) är en människa. Det är du. Det är ditt barn.

Tror du att en person som skjuts till döds i sömnen och dör på stubben lider av det? Det handlar inte om det fysiska lidandet utan om människovärde och -syn. Om mord.

Ja, det är ju inte en häst...

Det är ett mänskligt embryo.

Isåfall kanske man skulle börja ordna så att pappor kan bära sina egna barn om inte mamman vill genomgå en graviditet och det ansvaret som följer därefter? Är mkt enkelt å tycka å tänka om hur andra ska göra med sina kroppar. Hade för mig varit mkt enkelt också att ta ett beslut om det var pappan som bar på barnet och gjorde alla fysiska uppoffringar och jag själv kunde ta "guldkanten". Inte få min kropp förvanskad, inte att mitt jobb blir lidande. Inte min pension. Inte jag sp, ska behöva få fula ärr över hela magen som jag ska må dåligt av resten av mitt liv för japp, jag är mkt missnöjd å obekväm i min egen kropp. Får panik av tanken att något ska leva där inne. I mig. I min kropp. Och jag vill inte vara hemma. Jag vill inte genomgå en förlossning. Jag vill inte amma.. Jag vill inte ta det ansvaret som förväntas "av en mamma"... Hade pappan gjort allting det som en mamma förväntas och SKA göra. Det hade varit no problems för mig.