Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

    Ons 13 maj 2020 16:27 Läst 11 gånger Totalt 32 svar
    Anonym (SI)
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:27 +1

    Jag förstår att rubriken kan låta självisk, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

    Min mor har blivit nykterist. Hon blivit det utan hjälp från sjukvården.

    I åratal bönade vi barn (jag plus en äldre bror) på våra bara knän att hon skulle sluta dricka. Jag gjorde ALLT för att underlätta för henne. Jag städade, tvättade, diskade och handlade. Hon behövde inte ens städa sitt eget sovrum. Min bror flydde fältet. Han var aldrig hemma, han sov hos kompisar eller hos flickvännen.

    Jag var arg på honom för att han inte hjälpte till hemma. Det var jag som fick torka spyor, leda henne till sängen och hon var aldrig tacksam, utan hon kunde skrika på mig och kalla mig det ena fula ordet efter det andra. Hon bad om ursäkt och var ångerfull dagen efter.

    Hon fick hjälp av psykolog, psykiatriker och läkare. Alla ville hjälpa henne att sluta dricka. Hon fortsatte supa.

    Jag började på högskolan, och jag bodde hemma i början. Då betalade jag hyra, min egen mat och jag skötte hushållet. Inte ens när jag hade tentor att plugga till kunde min mamma skärpa sig. Nä hon skulle bli full och skrika halva natten innan en viktig, betygsavgörande tenta. Jag flyttade ut.

    Min bror hade flyttat ut redan när han var 18. Vi hade dålig kontakt i kanske fyra år och sen bad han om ursäkt och jag sa att jag förstod att han flydde hemmet.

    Nu har mamma slutat dricka och jag kan inte vara glad. Min bror och hon har ingen kontakt och han vill inte prata om hennes nykterhet.

    Därför hamnade jag här. Ett stort tack till dig om du orkade läsa hela texten.

  • Anonym (t)
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:32 #1 +1

    Du kanske behöver låta det gå lite tid innan du kan glädja dig åt nykterheten. Jag gissar att hon svikit dig så många gånger på grund av sitt missbruk att du inte känner att du tror och litar på henne ännu.

  • Ons 13 maj 2020 16:37 #2

    Vad är det som gör att du inte är glad? Tycker du att hon borde ansträngt sig mer när du bodde hemma och att det nu är fö sent? Eller har din kärlek till henne dött?

    Det låter som något du borde reda iut - kanske ta hjälp av psykolog?

  • Ons 13 maj 2020 16:37 #2

    Vad är det som gör att du inte är glad? Tycker du att hon borde ansträngt sig mer när du bodde hemma och att det nu är fö sent? Eller har din kärlek till henne dött?

    Det låter som något du borde reda iut - kanske ta hjälp av psykolog?

  • Anonym (Siri)
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:39 #3
    Anonym (SI) skrev 2020-05-13 16:27:11 följande:

    Jag förstår att rubriken kan låta självisk, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

    Min mor har blivit nykterist. Hon blivit det utan hjälp från sjukvården.

    I åratal bönade vi barn (jag plus en äldre bror) på våra bara knän att hon skulle sluta dricka. Jag gjorde ALLT för att underlätta för henne. Jag städade, tvättade, diskade och handlade. Hon behövde inte ens städa sitt eget sovrum. Min bror flydde fältet. Han var aldrig hemma, han sov hos kompisar eller hos flickvännen.

    Jag var arg på honom för att han inte hjälpte till hemma. Det var jag som fick torka spyor, leda henne till sängen och hon var aldrig tacksam, utan hon kunde skrika på mig och kalla mig det ena fula ordet efter det andra. Hon bad om ursäkt och var ångerfull dagen efter.

    Hon fick hjälp av psykolog, psykiatriker och läkare. Alla ville hjälpa henne att sluta dricka. Hon fortsatte supa.

    Jag började på högskolan, och jag bodde hemma i början. Då betalade jag hyra, min egen mat och jag skötte hushållet. Inte ens när jag hade tentor att plugga till kunde min mamma skärpa sig. Nä hon skulle bli full och skrika halva natten innan en viktig, betygsavgörande tenta. Jag flyttade ut.

    Min bror hade flyttat ut redan när han var 18. Vi hade dålig kontakt i kanske fyra år och sen bad han om ursäkt och jag sa att jag förstod att han flydde hemmet.

    Nu har mamma slutat dricka och jag kan inte vara glad. Min bror och hon har ingen kontakt och han vill inte prata om hennes nykterhet.

    Därför hamnade jag här. Ett stort tack till dig om du orkade läsa hela texten.


    Vilken tråkig barndom du har haft, övergiven av både din mamma och din bror. Jag förstår delvis dina känslor.

    Vill du ha kontakt med din mamma? Om inte, så kan du bara låta det vara. Men jag tror att du behöver bearbeta detta, prata med någon.

    Sedan som någon annan skrev, det har inte gått så lång tid. Du behöver tid för att komma runt detta, för jag förmodar att du anklagar din mamma för din barndom, att hon inte kunde sluta dricka för sina barns skull, men nu kan hon det för sin egen skull. Samtidigt så är alkoholism en sjukdom, din mamma är sjuk.

    Så gå och prata med någon o dina känslor.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:52 #4

    Uppskattar att ni läser och svarar. Är helt ensam med mina tankar här. Jag är besviken på min mamma för att hon inte kunde anstränga sig och bli nykter när jag var barn. Att hon inte såg hur mycket jag gjorde för henne. Att hon bara trodde att hon kunde be om ursäkt också var allt bra igen. Hon hade så många som ville hjälpa henne men hon tog inte till sig det.

  • Anonym (Siri)
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:55 #5
    Anonym (SI) skrev 2020-05-13 16:52:07 följande:

    Uppskattar att ni läser och svarar. Är helt ensam med mina tankar här. Jag är besviken på min mamma för att hon inte kunde anstränga sig och bli nykter när jag var barn. Att hon inte såg hur mycket jag gjorde för henne. Att hon bara trodde att hon kunde be om ursäkt också var allt bra igen. Hon hade så många som ville hjälpa henne men hon tog inte till sig det.


    Din mamma var sjuk, och hon hade inte kraften att sluta.

    Om du inte har någon att prata med, så sök hjälp. Det kan vara bra att träffa någon utan insyn, som bara lyssnar på dig och dina känslor. Dina känslor är helt berättigade, och jag tror att din bror känner samma sak. Men han flydde istället, du stannade kvar.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 16:56 #6
    Anonym (Siri) skrev 2020-05-13 16:39:08 följande:

    Vilken tråkig barndom du har haft, övergiven av både din mamma och din bror. Jag förstår delvis dina känslor.

    Vill du ha kontakt med din mamma? Om inte, så kan du bara låta det vara. Men jag tror att du behöver bearbeta detta, prata med någon.

    Sedan som någon annan skrev, det har inte gått så lång tid. Du behöver tid för att komma runt detta, för jag förmodar att du anklagar din mamma för din barndom, att hon inte kunde sluta dricka för sina barns skull, men nu kan hon det för sin egen skull. Samtidigt så är alkoholism en sjukdom, din mamma är sjuk.

    Så gå och prata med någon o dina känslor.


    Du har helt rätt. Jag är arg på henne för att hon inte kunde sluta dricka tidigare. Ja, jag måste nog prata om det här för det påverkar mig fortfarande.
  • Ons 13 maj 2020 17:20 #7

    Många brända broar gissar jag. Kanske kan du bli glad i framtiden men det kommer förmodligen kräva MYCKET jobb från henne. Du har ägnat hela barndomen (eller i alla fall tonåren, låter det som) till att vara medberoende/uderlättare/vad jag ska kalla det, självklart gör det dig inte glad att hon plötsligt fått för sig att vara nykter. Det ger dig inte tillbaka din barndom/ungdom. Det ligger på henne nu att bevisa för dig att hon inte bara är nykter utan också din mamma och inte tvärt om. Det handlar om så mycket mer än att hon ska vara nykter, enligt mig.

    Var gärna skeptisk. Men ge henne också en liten, liten chans at bevisa att hon kan bygga upp er relation och sig själv från grunden. Om hon lyckas så kommer du känna glädjen i framtiden. Om det är något jag hade önskat i mitt liv i extremt svaga stunder är att min pappa hade gjort detsamma innan han söp ihjäl sig.


    I have a growing lack of disgust for you
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 13 maj 2020 19:10 #8
    Aniiee skrev 2020-05-13 17:20:40 följande:

    Många brända broar gissar jag. Kanske kan du bli glad i framtiden men det kommer förmodligen kräva MYCKET jobb från henne. Du har ägnat hela barndomen (eller i alla fall tonåren, låter det som) till att vara medberoende/uderlättare/vad jag ska kalla det, självklart gör det dig inte glad att hon plötsligt fått för sig att vara nykter. Det ger dig inte tillbaka din barndom/ungdom. Det ligger på henne nu att bevisa för dig att hon inte bara är nykter utan också din mamma och inte tvärt om. Det handlar om så mycket mer än att hon ska vara nykter, enligt mig.

    Var gärna skeptisk. Men ge henne också en liten, liten chans at bevisa att hon kan bygga upp er relation och sig själv från grunden. Om hon lyckas så kommer du känna glädjen i framtiden. Om det är något jag hade önskat i mitt liv i extremt svaga stunder är att min pappa hade gjort detsamma innan han söp ihjäl sig.


    Beklagar att du förlorade din pappa på det sättet. Har du bearbetat det?

    Jag vet att hon har fler problem än missbruket. Alkoholen tog hon till för att lindra ångesten och depressionen. Alkoholen gjorde dock mer skada än nytta.

    Det har varit mycket våld inblandat också. Min bror var större och kunde slå tillbaka men jag var mindre, vägde mindre, var kortare och fick mest stryk. Känns konstigt att öppna upp sig om detta. Jag har hållit det hemligt länge.
  • Tor 14 maj 2020 06:27 #9

    Har du blivit stampad å under så många år, så får man djupa ärr.
    Och din reaktion känns rätt logisk.


    hur många meter var det? 88-ägd och avklarad!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll