Partner som lägger sig i ens klädsel..

Det är möjligt, men ville liksom bara försöka komma med tips/idéer som kändes realistiskt rimliga för ts utifrån hennes situation.

Ingen har sagt att du ska lämna direkt, men lösningen är ju att din man slutar lägga sig i hur du klär dig. Är han inte beredd att göra det, inte beredd att sluta tjafsa, inte beredd att anpassa sig till det samhälle han lever i och bli en jämställd man, finns det ju ingen lösning. Det är ingen här som förespråkar att man ska lämna för minsta lilla, men det du beskriver är inte "minsta lilla". Och ja, många kvinnor lämnar även efter otrohet, särskilt upprepad otrohet.

Då är du medveten om att hans beteende är olagligt, och att det är skadligt för ert barn.

Det är inte olagligt att ha krav och synpunkter på sin partners klädsel, även om det inte anses okej. Men stor skillnad mellan vad som är oacceptabelt i samhället och juridiskt.

Det är olagligt att hota dig och slå dig (vilket han gjort en gång, och du tror att detta kommer ske om du trotsar honom). Det är olagligt att hindra dig från att gå ut klädd som du vill. Misshandel och olaga frihetsberövande.

Nu vet jag inte hur din man ser på rättvisa men om han tror på rättvisa i ert förhållande så skulle jag använda mig av det.

När min man har ställt orimliga krav på mig så har jag sagt ok men då gäller samma för dig.

Kan du testa den taktiken?

Ställ som krav att inga lystna kvinnor ska kunna stirra på hans rumpa. När ni kollar på kläder till dig så passa på att köpa långa tjocka tröjor till honom som han får gå och svettas i i sommar.

Ska du gå runt och bara obekväm och varm och känna dig ful så ska inte han gå runt och vara bekväm, sval och känna sig snygg.

Upplevd rättvisa är en av de viktigare sakerna för att få ett förhållande att hålla, orättvisor leder till bitterhet och snålhet mot varandra. Säg till honom att om han vill ha en generös och omtänksam fru så får han gå dig till mötes och vara rättvis.

Efter en månad i sommarvärmen kommer han kanske inse orimligheten i det han begär.

Jag har inte sagt exakt så innan utan något liknande men brukar få ett nonchalant svar tillbaka som typ "Det är inte mitt fel att du föddes som kvinna". Diskussionen brukar ta stopp där då han oftast är omöjlig att diskutera med.

Men ska tänka på det när det gäller andra situationer där jag tycker att han är lite orättvis, kanske funkar bättre då. Tack.

Du vill inte leva som en självständig svensk kvinna. Du föredrar att leva som en slav.

Vad du behöver tips om är hur man lyckas manipulera sin härskare. För det är vad slavar gör. Att säga ifrån gör aldrig en slav. Slaven kan bara tigga och be eller försöka manipulera. Så du får fråga dina systrar. Dessutom borde du skaffa fler väninnor från din egen kultur, de kan också tipsa.

Vi svenska/västerländska kvinnor har inga tips för vi är (i de allra flesta fall) starka nog att bita ifrån om mannen skulle komma med orimliga krav och kräva lydnad. Men du blir aldrig arg på din man och du säger aldrig ifrån.

Förutom att din man har väldigt konservativa idéer om kvinnors klädsel, så är det något annat fel på honom också. Han verkar sjukligt svartsjuk. Vad skulle det göra att det syns att du är kvinna? Är det skamligt att vara kvinna? Tycker verkligen din far/bröder/svågrar likadant?

Egentligen tror han att andra män kommer att ge dig skamliga förslag och du kommer att falla (ja, du är ju van att göra som män vill). Finns ingen annan förklaring.

Enda sättet som han blir nöjd är väl om du stannar hemma så ingen man alls får se dig.

Förstår du att jag tycker att din man förolämpar det land han bor i genom att kalla vanliga svenska kvinnor för horor och vanliga svenska män för hallickar? Och du tycker alltså det är sådana värderingar din dotter ska lära sig. Hon ska förakta lärarna i skolan och sina klasskamrater. Detsamma skulle en son få lära sig, dvs att svenska kvinnor är horor och att kvinnor alltid ska lyda sina män.

Jag kan inte se något positivt med din man alls. Finns det inga bättre män i din kultur?

Jag hade heller inte lättvindigt accepterat en otrohet. Men hellre en enstaka otrohet (som han ångrar) än att han slog mig, föraktade  kvinnor och bestämde hur jag skulle klä mig.

Det ena är ett misstag, det andra är en oacceptabel inställning som pågår hela tiden.

Förresten har vi inte sagt att du ska lämna direkt utan att du måste ha det som en möjlig lösning när inget annat fungerar. Du har ju inte löst det och kommer inte att kunna lösa det, eftersom du inte vågar gå emot honom.

Vore din man otrogen så kan du alltså acceptera att leva som skild och ensam? Det var ju alldeles omöjligt, skrev du tidigare.

Den här tråden är väldigt upplysande. Nu förstår jag hur hedersförtrycket går till. Allt förtryck består av en som förtrycker och en som låter sig förtryckas. Om man nu inte är inlåst i en bunker.

TS är hjärntvättad till att tro att så måste det vara "för så är det i vår kultur och inget får förändras". Detta innebär att hon också anser att vi svenska kvinnor är horor och att de svenska männen är hallickar. Helt ologiskt resonerat eftersom männen inte säljer sina fruar och flickvänner. Men fördelen med att vara hustyrann är att man inte behöver vara logisk utan kan prata och handla helt efter sina känslor. Ingen vågar ifrågasätta och kvinnor är ju alltid lägre stående.

Hur blir det för TS dotter? I bästa fall (enligt TS och hennes herre), så accepterar hon helt vad hennes föräldrar lär henne. Hon skaffar sig inga svenska kamrater och klär sig som pappa vill. Kanske rentav gifter sig med den pappa bestämmer eller iaf bara med en som han accepterar. Sen uppfostrar hon sina barn likadant och hedersförtrycket fortsätter i fjärde generationen.

Är dottern upprorisk så skickas hon till "hemlandet" och blir bortgift där. TS protesterar kanske svagt men hennes herre har ju alltid sista ordet. Dottern har då ingen chans att få någon hjälp, hennes man kan behandla henne hur han vill.

I bästa fall (i mitt tycke) så rymmer dottern innan hon blir bortgift. Socialtjänsten hittar en fosterfamilj. Hon får välja kamrater, klädsel, utbildning och make själv.
 
I värsta fall gör dottern uppror och blir misshandlad, kanske rentav dödad. Pappan verkar ju helt rabiat i sitt hederstänkande och har redan visat att han inte drar sig för våld.

Det "stöd" TS kan ge sin dotter är att krama om henne när hon gråter för att pappan kallat henne hora och att plåstra om henne när han slagit henne.