• Nico91

    BIM Augusti 2020

    Hej!

    Så kom den oönskade mensen i juli igen.

    Denna cykel blir försök nummer två med bisolvonmetoden.

    Har någon av er testat bisolvon? Fungerade det? Hur lång tid tog det innan det tog sig isåfall?

    Håller tummar och tår för att denna månad blir en månad med PLUS! :)

  • Svar på tråden BIM Augusti 2020
  • Entusiastisk
    Jensan88 skrev 2020-08-09 18:31:36 följande:

    Det finns redan en aktiv fb-grupp. Haka på oss :)

    Ni andra som vill vara med skicka meddelande till mig så fixar jag in er i vårt mysiga gäng. :)


    För mig står det att din presentation är privat.. Ska kolla på datorn ifall det går att skicka meddelande ändå :D (sitter på mobilen nu)
  • Jensan88
    Entusiastisk skrev 2020-08-09 19:02:35 följande:

    För mig står det att din presentation är privat.. Ska kolla på datorn ifall det går att skicka meddelande ändå :D (sitter på mobilen nu)


    Kolla det för andra kan skriva till mig. :)
  • toenail
    Ellen94 skrev 2020-08-09 17:30:40 följande:

    Näää fyyy vilken besvikelse. Ni får väl prata igenom det tillsammans ordentligt så får han beskriva vad han menar och varför han inte längre vill.... Vad säger att man är mer redo om två år. Kan barn någonsin komma vid precis rätt tillfälle liksom. Hoppas han ändrar sig. Blir ju en fruktansvärd besvikelse för dig och tycker nog han även borde tänka på dig.

    Kanske kan ni ändra taktik och försöka anpassa er så det blir mindre press kring försöken..

    Stort lycka till <3


    Stickling skrev 2020-08-09 17:47:54 följande:

    Hej!

    Förstår verkligen att du blir ledsen och besviken, särskilt som detta verkar vara något ni tidigare varit överens om och planerat för. Jag har varit i samma sits med min sambo under flera år, att han inte velat och jag har längtat som en galning, så har fått min beskärda del av de svåra känslor och situationer som uppstår. Mitt tips är att prata, prata, prata med varandra. Han får sätta ord på vad det är som känns läskigt/svårt etc och bli lyssnad på, du får förklara hur mycket du längtar och varför du blir ledsen. Även om barn ju är svårt att kompromissa om, kan man ju i alla fall göra sitt bästa för att möta och visa förståelse för varandra från varsitt håll. Ofta tycker jag att det är så lätt att missförstå varandra trots att man tror att man är överens eller har pratat igenom något. Din kille kanske också behöver bli påmind/informerad om hur det ofta går till när man ska försöka få barn, dvs att det för de flesta inte går på en gång och att man ju sen också har många månader på att mentalt och praktiskt ställa in sig på att ett barn är på väg... Åtminstone min sambo trodde i början att vi typ skulle sluta med kondom och sen - plopp! - skulle det komma en läskig bebis.... :) Då behöver man bli lite upplyst...

    Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt för dig och er <3


    Tack för era stöttande svar!

    Jag tycker att jag varit väldigt tydlig och öppen med honom om att jag vill ha barn så jag sa ju det ena och det andra över telefon. Han tyckte att det var mycket jag, jag, jag varpå jag svarade att ja, för att det varit mycket du, du, du det senaste året då jag tyst väntat på honom att bli redo. Han tyckte att jag inte skulle fastna på saker (som att ställa in mig på att skaffa barn när vi pratat om det?) Wtf liksom förstår inte vad han pratar om.

    Han började prata om ekonomin och arbetstiderna osv som ett problem. Vi båda får ut ca 25.000 kr var och om vi tar ett extra pass eller två kan vi få ut nästan 30.000 kr. Det är en inkomst på 60.000 kr.. Så jag förstååååår verkligen inte. Arbetstiderna går ihop att en av oss alltid kommer kunna lämna och en av oss kommer alltid kunna hämta. Sen har jag svårt och tro att han skulle vilja ändra arbetstider om två år - och att det är därför han skulle vara redo då och inte nu. Så helt ärligt tycker jag att han bara är en idiot just nu och jag är fortfarande väldigt ledsen. Sen förstår jag att vi behöver prata face to face också. Telefon är inte det optimala men suck.. nu känns allt så himla hopplöst. Är det fel av mig att nästan känna mig lurad?

    Jag tog upp det där med att det kan ta tid att bli gravid men också att det kan gå på första försöket, men att jag kanske kommer känna mig arg på honom ifall det visar sig att vi har svårigheter med att bli med barn och jag väntat i två år innan jag inser det. Tog upp att man behöver ha försökt ett år innan man kan söka hjälp, att det är väntetid på det och vips så kanske vi står där fyra år från nu, utan barn. Men han svarade såklart bara med att jag lika gärna skulle kunna bli gravid direkt...

    Stickling, hur lång tid tog det för er innan han ändrade sig och ni kunde börja försöka igen? Var han närvarande när ni pratade igenom om allt? Jag upplevde min kille som väldigt stressad och att han ville komma in på något annat för att sen släppa denna diskussion.
  • Bäbiiiis
    Stickling skrev 2020-08-09 18:11:19 följande:

    Hej allihop!

    Jag har nyligen hittat hit till FL och läst hela tråden och försökt klura ut hur man kommenterar :) Jag är 32 år och är inne på andra försöket med sambon, längtar efter första barnet. Är nu på ÄL + 8, med BIM 13/8. Har sen ÄL + 3 haft nån typ av mensvärk dagligen, väldigt diskret men ändå kännbart. Idag tycker jag att det är mer, och jag är såklart orolig att det fakiskt ÄR mensvärk...Det vore inte första gången mensvärken kommer tidigt, dessvärre.

    Ni som varit gravida och haft förkänningar innan ni plussat, hur har det varit för er? Har ev magont känts mer och mer eller hållit stabil nivå?


    Jag har varit gravid 5 gånger (3 mf) och det har definitivt varit så att molvärken i magen känts mer och mer. Men sen kommer jag inte ihåg exakt när det började kännas och hur snabbt det tilltog. Jag är på äl+4 och har liknande känningar fast det kommer och går lite under dagen. Men jag brukar inte få mensvärk annars.
  • PiffaTjejen

    Jag blir helt galen! Jag hade mens 30/7. 7 får jag ganska starkt kontrollstreck på ägglossningsstickan och 8/8 får jag ?maximal fertilitet? på Clearblues fertilitets monitor! Jag har oregelbunden cykel men den är absolut längre än 25 dagar alltid! Kan man ha ägglossning så tidigt i cykeln? Förra månaden fick jag utslag lika tidigt i cykeln men cyklarna innan har jag haft ÄL sent...

    Borde dessutom inte kontrollstrecket bli ganska mycket svagare efter en stegring? Mina ser ändå hyfsat mörka ut fortfarande? Eller är det fler som får så?

    Blir helt förrvirrad ... någon som kan hjälpa mig? Vad tror ni? Kan man ha ÄL så tidigt eller är det något som är knas?

  • Stickling
    toenail skrev 2020-08-09 20:26:44 följande:

    Tack för era stöttande svar!

    Jag tycker att jag varit väldigt tydlig och öppen med honom om att jag vill ha barn så jag sa ju det ena och det andra över telefon. Han tyckte att det var mycket jag, jag, jag varpå jag svarade att ja, för att det varit mycket du, du, du det senaste året då jag tyst väntat på honom att bli redo. Han tyckte att jag inte skulle fastna på saker (som att ställa in mig på att skaffa barn när vi pratat om det?) Wtf liksom förstår inte vad han pratar om.

    Han började prata om ekonomin och arbetstiderna osv som ett problem. Vi båda får ut ca 25.000 kr var och om vi tar ett extra pass eller två kan vi få ut nästan 30.000 kr. Det är en inkomst på 60.000 kr.. Så jag förstååååår verkligen inte. Arbetstiderna går ihop att en av oss alltid kommer kunna lämna och en av oss kommer alltid kunna hämta. Sen har jag svårt och tro att han skulle vilja ändra arbetstider om två år - och att det är därför han skulle vara redo då och inte nu. Så helt ärligt tycker jag att han bara är en idiot just nu och jag är fortfarande väldigt ledsen. Sen förstår jag att vi behöver prata face to face också. Telefon är inte det optimala men suck.. nu känns allt så himla hopplöst. Är det fel av mig att nästan känna mig lurad?

    Jag tog upp det där med att det kan ta tid att bli gravid men också att det kan gå på första försöket, men att jag kanske kommer känna mig arg på honom ifall det visar sig att vi har svårigheter med att bli med barn och jag väntat i två år innan jag inser det. Tog upp att man behöver ha försökt ett år innan man kan söka hjälp, att det är väntetid på det och vips så kanske vi står där fyra år från nu, utan barn. Men han svarade såklart bara med att jag lika gärna skulle kunna bli gravid direkt...

    Stickling, hur lång tid tog det för er innan han ändrade sig och ni kunde börja försöka igen? Var han närvarande när ni pratade igenom om allt? Jag upplevde min kille som väldigt stressad och att han ville komma in på något annat för att sen släppa denna diskussion.


    Usch, så jobbigt det låter. Förstår att du blir både frustrerad och ledsen. Som du säger brukar det ju inte vara någon höjdare att prata om svåra saker via telefon. Detta livsavgörande ämne måste ni nog stöta och blöta tillsammans när ni ses. Jag och min sambo har varit tillsammans i nio år och under hela tiden har jag velat ha barn, men inte varit helt redo att börja försöka pga studier, dålig ekonomi etc, förrän nu. Han har gått från att inte alls vilja, till att kanske kunna tänka sig någon gång, till att typ senaste året säga ja, men fortsatt vara rädd och stressad. Så för oss har det tagit väldigt lång tid, med enormt många samtal och tårar bakom oss. Men också med en vilja att hålla ihop och att förstå varandra.

    Jag kan förstå känslan av att bli stressad och orolig och vilja få till de perfekta förutsättningarna, som din kille verkar vilja. Livet ska förändras fullständigt, såklart att det är läskigt. Så kan jag själv känna, trots stor barnlängtan. Men för er som har bra inkomst och stabilt jobb, låter det spontant som att det egentligen är nåt annat som spökar för honom, än det ekonomiska och jobbsituationen. I så fall behöver han rannsaka sig själv och kunna prata med dig om det. Att bli stressad och vilja byta ämne blir ju verkligen ingen långsiktig lösning, och det måste han ju själv inse. Det kommer troligen aldrig komma en tid i livet, då det är den helt optimala tidpunkten på alla sätt att försöka få barn, så det kravet måste man (han) försöka släppa...
  • Stickling
    Bäbiiiis skrev 2020-08-09 20:31:39 följande:

    Jag har varit gravid 5 gånger (3 mf) och det har definitivt varit så att molvärken i magen känts mer och mer. Men sen kommer jag inte ihåg exakt när det började kännas och hur snabbt det tilltog. Jag är på äl+4 och har liknande känningar fast det kommer och går lite under dagen. Men jag brukar inte få mensvärk annars.


    Hej! Tack för svar! Okej, så skönt att höra att värken kan tillta utan att det nödvändigtvis är mensen som är på gång. Fattar inte hur jag ska få dagarna att gå till testdag, vill bara få veta nu!.. Beklagar dina missfall, håller tummarna för dig nu! <3
  • Lillaälta
    Mikkans skrev 2020-08-09 18:01:55 följande:

    Hahah, vilket strunt du skriver rent ut sagt. Prata med någon ofrivilligt barnlös och säg att det bara är att slappna av. Det stämmer inte. För övrigt krävs sex vid ägglossning för att det ska kunna ske en befruktning och många är MINDRE sugna vid ägglossning. Även mannen kan ha dåliga spermier eller massa andra fel på båda. Eller så vill de sig bara inte. Lägg inte skuld på någon på det viset.


    Word!

    Vi är ofrivilligt barnlösa, 18 försöket nu och utredning pågår. Har slappnat av, stressat, inte tänkt på det, tänkt på det. Inte druckit alkohol, druckit alkohol. Jadu allt sånt är myt.

    Jag är osugen vid ägglossning och det gör även sjukt ont. Inte direkt ideal. Men vi har sex omkring ägglossning, sambon är sjukt förstående och stöttande. Vi har sex på ?mina villkor? då han vet att jag får så extremt ont efter annars.

    Vi får se vad utredningen säger. Hoppas på att det går att reglera med ngn medicin istället för att hoppa på IVF
  • Mikkans
    Lillaälta skrev 2020-08-09 21:29:24 följande:

    Word!

    Vi är ofrivilligt barnlösa, 18 försöket nu och utredning pågår. Har slappnat av, stressat, inte tänkt på det, tänkt på det. Inte druckit alkohol, druckit alkohol. Jadu allt sånt är myt.

    Jag är osugen vid ägglossning och det gör även sjukt ont. Inte direkt ideal. Men vi har sex omkring ägglossning, sambon är sjukt förstående och stöttande. Vi har sex på ?mina villkor? då han vet att jag får så extremt ont efter annars.

    Vi får se vad utredningen säger. Hoppas på att det går att reglera med ngn medicin istället för att hoppa på IVF


    Förstår precis. Det är inte "bara". Hoppas ni får bra svar i utredningen, rekommenderar också boken "ut starts with the egg" :)
  • toenail
    Stickling skrev 2020-08-09 21:14:42 följande:

    Usch, så jobbigt det låter. Förstår att du blir både frustrerad och ledsen. Som du säger brukar det ju inte vara någon höjdare att prata om svåra saker via telefon. Detta livsavgörande ämne måste ni nog stöta och blöta tillsammans när ni ses. Jag och min sambo har varit tillsammans i nio år och under hela tiden har jag velat ha barn, men inte varit helt redo att börja försöka pga studier, dålig ekonomi etc, förrän nu. Han har gått från att inte alls vilja, till att kanske kunna tänka sig någon gång, till att typ senaste året säga ja, men fortsatt vara rädd och stressad. Så för oss har det tagit väldigt lång tid, med enormt många samtal och tårar bakom oss. Men också med en vilja att hålla ihop och att förstå varandra.

    Jag kan förstå känslan av att bli stressad och orolig och vilja få till de perfekta förutsättningarna, som din kille verkar vilja. Livet ska förändras fullständigt, såklart att det är läskigt. Så kan jag själv känna, trots stor barnlängtan. Men för er som har bra inkomst och stabilt jobb, låter det spontant som att det egentligen är nåt annat som spökar för honom, än det ekonomiska och jobbsituationen. I så fall behöver han rannsaka sig själv och kunna prata med dig om det. Att bli stressad och vilja byta ämne blir ju verkligen ingen långsiktig lösning, och det måste han ju själv inse. Det kommer troligen aldrig komma en tid i livet, då det är den helt optimala tidpunkten på alla sätt att försöka få barn, så det kravet måste man (han) försöka släppa...


    Vad har varit din sambos rädsla inför barn? Kanske kan ta upp någon av hans rädslor och fråga om min kille kanske är rädd för samma sak..

    Jag håller med dig att även jag, med stark barnlängtan, kan undra om jag faktiskt är redo för barn. Men det är ju verkligen så att det aldrig finns en perfekt tid för att skaffa barn. Man kan alltid få ett bättre jobb eller köpa större bostad eller resa mer.. Eller så gör man allt det där med barn också.

    I min ilska igår sa jag att han inte kan ge mig förhoppningar utan isåfall säga rakt ut att han inte vill ha barn förrän om x antal år så att jag kan ta ett beslut och gå vidare med mitt liv. Sedan sa jag något i stil med att jag vill veta för då kanske det blir lättare för mig. Då var han väl kanske lite irriterad och sa - okej men bestäm ett datum du då så börjar vi då - Jag svarade då att okej från och med idag, varpå han sa nej. Så det var också en så himla onödig diskussion..

    Idag känner jag mig låg. Känns som att jag sörjer någonting, Kan man verkligen känna sig såhär ledsen över något som man aldrig ens upplevt?
Svar på tråden BIM Augusti 2020