BF 2021, för de 35+

Hej!
Vad skönt att höra att vi är fler som tvekar, behöver verkligen bolla det!

Jag fyller 36 i februari och väntar nummer 3 i v.8. Har de senaste 3-4år tjatat på min man om ett tredje barn men han vill verkligen inte. Tog ut spiralen för ett tag sedan och det berättade jag självklart för honom. Så han vet ju vad som kan hända....

När jag tog testet blev jag varken glad eller ledsen. Nu har jag vetat om graviditeten i snart en månad och oj vad hjärnan gått på högvarv.
Ni beskrev det så bra med att hjärtat säger ja medan hjärnan säger nej!
Ena stunden känner jag, ska jag inte varje nöjd med mina två friska barn, tänk om vi får ett sjukt nu, jag är ju ändå 36år. Tänk om min man lämnar oss för att jag behåller mot hans vilja. Vi har precis köpt nytt hus och det finns inte plats för ett till rum. 

Sen tänker jag hur bra det kan bli. Jag skulle göra så mkt annorlunda denna gång och bägge barnen går i skolan. Ser fram emot att sova middag med bebisen i sängen på dagarna. Inte stressa i väg på massa bebisaktiviteter utan bara njuta av den lilla.

Det är verkligen sjukt svårt. Ett tredje barn är ingen självklarhet. Tror många vändas som vi. Bägge vill men samtidigt vet vi inte. Det lutar väl åt bebis. Men ändå tänker jag tanken på avbryt, har aldrig tänkt så innan...Det var ju inte oplanerat utan vi gjorde ett aktivt val men nu har vi panik. man kommer ju aldrig veta för man kan ju inte göra det ena ogjort. och nä man ångrar väl inget barn, men om det blir galet i familjen kaos skilsmässa eller annat kanske det ändå inte riktigt kännsvvärt det. Herregud vi kommer vela för alltid känna det som. Vi försöker prata om det men kommer ingen vart. Det är väl bra att bägge vill inte vill lika mkt. Verkar ju vara ännu svårare om den ena vill en sak och den andra tvärtemot.

det går ju inte att göra för och emot lista eller jo klart det går men känns som det mesta hamnar på emot...ahahaha

gulp

Här är det sambon som mest och utan minsta tvekan vill ha en trea. Jag är från en villa-Volvo-vovve-familj med två barn; pojke/flicka, husvagnssemester o s v. Han är från en familj med tre barn och lite mer röra ;) Själva är vi nog nånstans mittemellan.

exakt men varför tänkte man (inte jag iaf) så med första eller framförallt andra barnet också? Det är ju inget magiskt med nummer 3 just liksom. Sämre odds eller så menar jag. Det är en så ologisk rädsla. Eller?

Tack :)

Nej inte jag men mannen var tveksam. Han fick fundera några dagar både då och nu. Inte jag, jag var säker :) Kände att nu är de andra äldre och det kommer vara kul för dem också :) Jag jobbar med gravida och nyförlösta så det gör ju sitt till saken ;)

Tror denna tråd är mest till för oss som är säkra på våra graviditeter som är över 35 år bara och att barnen är beräknade år 2021. Det finns säkert trådar här på fl för de som inte vet om de ska behålla barnet eller ej.

Håller med dig egentligen, det känns tråkigt när man själv försökt i en evighet att bli gravid. Äntligen får ett plus så är det flest personer som inte menade att bli gravida och inte vet om de ska behålla (känns lite som ett hån). Samtidigt är det ju ingen annan i gruppen som är aktiv nästan ändå. Nån skriver här och där att hen plussat och sen blir det inget mer än så :/

Det håller jag också med dig om.

Skrev mycket här på fl när jag var gravid med mitt äldsta barn (15 år).

Flera av oss 35 plussare har barn sedan tidigare och funderingarna är säkert mycket mindre nu pga bla erfarenhet. Så känner jag.

Ska iaf bli hur roligt som helst med en till dotter! Jag har inte kollat könet tidigare men nu bestämde vi oss för att göra det. Jag och min sambo har tillsammans fyra döttrar och ärlig talat så blev vi så himla glada för en till! Han har 2 döttrar och jag har 2.

Är i vecka 23 nu och tiden går så fort, vilket känns otroligt när man längtar så mycket.

Jag har barn sen innan men fick mf i november så är mycket oroligare nu märker jag. Och känner av alla symptom mer osv så grubblar mycket. Är med i en annan grupp också är det är blandat 1:a gångsföferskor med 2:a, 3:e, 4:e och 5:e gångs.

Å kul med en tjej till! :) jag är bara i v 9. Hade hälsosamtal idag över videolänk för att de försöker hålla nere alla besök på bmm. Så det är också nytt å konstigt. Känns trist att inte kunna dela allt med min man heller :/ ska till bmm och ta prover om en vecka och då tyckte hon vi skulle göra ett ultraljud också för att få rätt datering inför kub. Egen efter skulle jag och mannen på privat ultraljud för att få se räkan tillsammans första gången och nu är jag ambivalent om jag ska boka om bmm för att få det efter det privata istället. I-landsproblem men är orolig för att det ska va något fel och vet inte hur jag hanterar det om jag är själv.

Jag hann ha det rätt soft med mina två äldsta födda 06 och 08, vi reste mycket och gjorde allt möjligt kul. Men i ett visst läge så slutar ju barn i allmänhet vara intressserade av att hänga med sina päron.... jag tycker att det är skittråkigt nu för de vill just aldrig hänga med på nåt, även om det i och för sig är helt i sin ordning - de är ju tonåringar.

Men jag tycker det är lite märkligt, det här som många uttrycker att äntligen är småbarnsåren över, äntligen... eller? som att det bara är en transportsträcka, ett nödvändigt ont?

Jag fick två sladdisar 2018 och 2019... tror att jag är gravid nu igen, dessutom.