• Tue 21 Jul 2020 13:36
    1977 visningar
    117 svar
    117
    1977

    BF 2021, för de 35+

    En grupp där gravida över 35 kan samtala om pågående graviditet och funderingar.

  • Svar på tråden BF 2021, för de 35+
  • Mon 11 Jan 2021 20:00
    #54
    Finmamma skrev 2020-12-07 06:23:26 följande:

    Ja, precis så. Extremt många tankar. Jag älskar ju bebisar och tanken av att ha ett litet barn i familjen i många år framöver lockar. Tänk om jag behåller av fel anledning... Men precis som du oroar jag mig för att vi ska förstöra vår familj.

    Har du landat i något? Hur långt gången är du?


    Brottas med samma känslor... Våra "stora" blir 7 och 10 i vår och man har äntligen fått lite mer "frihet" där de klarar sig ganska bra själva och inte behöver konstant passning. Är också redan ett rum kort; barnen delar rum. Vi har ingen bil men idag ryms vi alla i en vanlig taxi vid behov t ex. Vi sa redan på förlossningen med nr två att vi skulle ha en trea men sen kom så mycket emellan och nu har våra barn blivit så stora att de och en bebis kommer ha ofantligt olika behov och intressen :/ Vi försökte inte riktigt men vi vet ju hur barn blir till ;)
  • Mon 11 Jan 2021 20:14
    #55
    Goldenrobot skrev 2021-01-11 20:00:01 följande:

    Brottas med samma känslor... Våra "stora" blir 7 och 10 i vår och man har äntligen fått lite mer "frihet" där de klarar sig ganska bra själva och inte behöver konstant passning. Är också redan ett rum kort; barnen delar rum. Vi har ingen bil men idag ryms vi alla i en vanlig taxi vid behov t ex. Vi sa redan på förlossningen med nr två att vi skulle ha en trea men sen kom så mycket emellan och nu har våra barn blivit så stora att de och en bebis kommer ha ofantligt olika behov och intressen :/ Vi försökte inte riktigt men vi vet ju hur barn blir till ;)


    Skönt att fler verkar ha de här tankarna.. Men går de över? Hur hantera dem? De är så otroligt starka. jag är inte gravid men har en jättestor ambivalens för jag längtar men känner en stor skräck i att inte veta om det blir bra.... Så jag vågar inte riktigt försöka. är jätterädd att få panik om jag skulle plussa..
  • Mon 11 Jan 2021 20:16
    #56

    Hejsan!

    Är gravid i v 30+ (beräknad bf i slutet av mars) 


    Väntar fjärde barnet och är 39 år

  • Mon 11 Jan 2021 20:57
    #57

    gravid med tredje fyller snart 39. Barnen blir 11 och 8 I år. Vi har smått panik, hur ska vi göra hur ska vi tänka. ska vi, ska vi inte. Det var planerat, tog ut spiralen för några månader sen. vi försökte en mån utan plus. nu i december tänkre vi köra men ångrade oss 4-6 dagar före ägglossning och började skydda oss. fick kalla fötter ska vi verkligen förstöra det vi har.... gulp. men ja nu räckte visst den där gången före jul. är orolig har äntligen fått tillbaka min egentid börjat träna sovs...tvåan har varit ovanligt krävande och vi avslutade em bup kontakt i höstas. vi tänker båda tänk om det blir ännu jobbigare med en trea. men det kan ju bli lika aslätt som med ettan... snurr snurr. panik och glädje förvirring och sen covid på allt det... hjälp. grattis alla ni andra

  • Mon 11 Jan 2021 21:25
    #58

    Här är en till med tankar fram och tillbaka! Planerade en 3a, ALLTID velat ha 3 barn.. men kanske inte när man är 36! Men nu blev det ju så.. sambons första barn. Mina barn är stora, dom kommer vara 12 och 11 år när bebis kommer. Så man har de ju verkligen bekvämt nu! Har även en sambo med eget företag, jordbruk. Så det största lasset kommer ju hamna på mig, vilket jag är medveten om och valt. Men ja.. mycket tankar! Men landar alltid i att man ångrar aldrig ett barn! :)

  • Tue 12 Jan 2021 08:45
    #59

    Här blev det SÅ bra med en sladdis som kom -19. De andra var då nästan 17, 12 och 9. Så bra att vi nu är gravida med en till :)

  • Tue 12 Jan 2021 10:24
    #60
    valentina2012 skrev 2021-01-11 20:14:10 följande:

    Skönt att fler verkar ha de här tankarna.. Men går de över? Hur hantera dem? De är så otroligt starka. jag är inte gravid men har en jättestor ambivalens för jag längtar men känner en stor skräck i att inte veta om det blir bra.... Så jag vågar inte riktigt försöka. är jätterädd att få panik om jag skulle plussa..


    Precis så kände jag också (och fortfarande...) - varje månad som mensen kom var både en lättnad och en... snopenhet..? Både ville och ville inte. Nu är jag i vecka 15 och brottas fortfarande med ambivalensen. Mantrat är lite "man ångrar aldrig ett barn" - men tänk om jag gör det? Tänk om det blir helt övermäktigt? Och går ut över tiden för de äldre barnen? Och tänk om mina "dumma" tankar (som ambivalensen känns som) ger mig ett sjukt barn..?
  • Tue 12 Jan 2021 10:26
    #61
    isabelle81 skrev 2021-01-12 08:45:40 följande:

    Här blev det SÅ bra med en sladdis som kom -19. De andra var då nästan 17, 12 och 9. Så bra att vi nu är gravida med en till :)


    Vad kul isabelle81 :) Grattis till sladdis och graviditet.

    Kände du - eller ni - att det var självklart med en sladdis? Eller kände du några motstridiga känslor inför att "börja om"? <3
  • Tue 12 Jan 2021 13:59
    #62

    Våra barn är 13, 11 och 7.

    Detta blir en riktig sladdis för oss också.

    Jag tog ut spiralen i samband med ett rutin test för livmoderhalscancer och hade inte haft tid att få recept till en ny spiral. (Den gamla var då ungefär 7 år och gjorde således väldigt lite nytta)  Märkte dock att jag mådde så mycket bättre psykiskt utan spiralen att vi bestämde oss för att inte ta något nytt "kemiskt" preparat. kopparspiral var uteslutet pga rikliga menustrationer i vanliga fall, dock hade mensen inte kommit tillbaka regelbundet efter att jag tog ut spiralen (hormon).

    Fattade ingenting när jag blev trött i somras, då hade vi haft en extremt krävande period på jobbet och min semester började. Trodde att det var en kombination av att jag slappnade av och att vi började totalrenovera hela köket, lägga golvvärme i hallen samt flytta en vägg mellan köket/vardagsrummet. Så jag fattade inte att det var graviditeten som gjorde att jag var trött och mådde illa. (Brukar må illa när jag är för trött o sover dåligt)

     När vi väl fattade något var jag gravid i v 9, fick göra tidigt ul eftersom jag inte hade koll på SM.


    Vi blev helt överrumplade båda två. Jag hade precis landat i att vi inte skulle få fler barn, vilket jag alltid önskat och såg fram emot att kunna göra fler "äventyrs-semestrar". Vi hade fjällvandrat med barnen i Björkliden, besökt Treriksröset och barnen var supertaggade för andra liknande äventyr kommande somrar.

    Vårt hus är inte barnsäkert för fem öre, absolut ingenting o vi vet inte hur vi ska lösa det heller. Vi sålde vårt enplanshus och flyttade in i ett suterränghus med 4! våningsplan för drygt 2 år sedan. Det är för stora glipor i trappan mellan trappstegen och mellan räcket och trappstegen. Det fattas skydd helt och hållet på en sida av en trappa. 

    Det finns ingenstans för skötbord i badrummet.

    Två av barnen sover på samma våningsplan som jag och maken. Alla tre sovrum blev färdigrenoverade (där barnen fått välja golv och tapeter själva) i sept -19. 


    Ska vi tvinga ner ett av barnen i ett helt orenoverat sovrum, eller ska vi flytta ner med bäbisen.


    Vill/orkar vi renovera med en bäbis i huset. 

    Vi måste köpa större bil 
    Vi hade dessutom beställt en dränering runt hela huset, så nu har vi en leråker istället för trädgård. 

    Mannen är 41 o jag fyller 40 i februari. ORKAR vi börja om med en bäbis till.
    Alla tre barnen vi har "lider" av överaktiv blåsa, i olika grad. Jag tvättar i genomsnitt 15-18 maskiner tvätt i veckan. plus lakan o handdukar o så. 

    ORKAR vi med ett barn till.
    Hur ska vi få plats med ett barn till
    Mannen måste jobba hemifrån, kommer han få något gjort med en bäbis i huset?

    Ja tankarna är massor o de far runt, runt.

    När vi fattade att vi var gravida trodde vi att det var med en eller två dagar då vi hade oskyddat sex och vi diskuterade då om jag skulle köpa "dagen efter" piller. Då var jag redan gravid i v 8! SÅ det hade ju knappast hjälpt. Men vi bestämde då att vi väntar o ser blir vi gravida så blir vi. Fast då visste vi ju inte att vi redan var gravida. 

    Så snurrigt.

    Vi har landat i beslutet och är helt överens om att detta barn är älskat och välkommet, men visst kan man bäva ibland. 

  • Tue 12 Jan 2021 16:50
    #63
    Hajen skrev 2021-01-12 13:59:37 följande:

    Våra barn är 13, 11 och 7.

    Detta blir en riktig sladdis för oss också.

    Jag tog ut spiralen i samband med ett rutin test för livmoderhalscancer och hade inte haft tid att få recept till en ny spiral. (Den gamla var då ungefär 7 år och gjorde således väldigt lite nytta)  Märkte dock att jag mådde så mycket bättre psykiskt utan spiralen att vi bestämde oss för att inte ta något nytt "kemiskt" preparat. kopparspiral var uteslutet pga rikliga menustrationer i vanliga fall, dock hade mensen inte kommit tillbaka regelbundet efter att jag tog ut spiralen (hormon).

    Fattade ingenting när jag blev trött i somras, då hade vi haft en extremt krävande period på jobbet och min semester började. Trodde att det var en kombination av att jag slappnade av och att vi började totalrenovera hela köket, lägga golvvärme i hallen samt flytta en vägg mellan köket/vardagsrummet. Så jag fattade inte att det var graviditeten som gjorde att jag var trött och mådde illa. (Brukar må illa när jag är för trött o sover dåligt)

     När vi väl fattade något var jag gravid i v 9, fick göra tidigt ul eftersom jag inte hade koll på SM.

    Vi blev helt överrumplade båda två. Jag hade precis landat i att vi inte skulle få fler barn, vilket jag alltid önskat och såg fram emot att kunna göra fler "äventyrs-semestrar". Vi hade fjällvandrat med barnen i Björkliden, besökt Treriksröset och barnen var supertaggade för andra liknande äventyr kommande somrar.

    Vårt hus är inte barnsäkert för fem öre, absolut ingenting o vi vet inte hur vi ska lösa det heller. Vi sålde vårt enplanshus och flyttade in i ett suterränghus med 4! våningsplan för drygt 2 år sedan. Det är för stora glipor i trappan mellan trappstegen och mellan räcket och trappstegen. Det fattas skydd helt och hållet på en sida av en trappa. 

    Det finns ingenstans för skötbord i badrummet.

    Två av barnen sover på samma våningsplan som jag och maken. Alla tre sovrum blev färdigrenoverade (där barnen fått välja golv och tapeter själva) i sept -19. 

    Ska vi tvinga ner ett av barnen i ett helt orenoverat sovrum, eller ska vi flytta ner med bäbisen.

    Vill/orkar vi renovera med en bäbis i huset. 

    Vi måste köpa större bil 

    Vi hade dessutom beställt en dränering runt hela huset, så nu har vi en leråker istället för trädgård. 

    Mannen är 41 o jag fyller 40 i februari. ORKAR vi börja om med en bäbis till.

    Alla tre barnen vi har "lider" av överaktiv blåsa, i olika grad. Jag tvättar i genomsnitt 15-18 maskiner tvätt i veckan. plus lakan o handdukar o så. 

    ORKAR vi med ett barn till.

    Hur ska vi få plats med ett barn till

    Mannen måste jobba hemifrån, kommer han få något gjort med en bäbis i huset?

    Ja tankarna är massor o de far runt, runt.

    När vi fattade att vi var gravida trodde vi att det var med en eller två dagar då vi hade oskyddat sex och vi diskuterade då om jag skulle köpa "dagen efter" piller. Då var jag redan gravid i v 8! SÅ det hade ju knappast hjälpt. Men vi bestämde då att vi väntar o ser blir vi gravida så blir vi. Fast då visste vi ju inte att vi redan var gravida. 

    Så snurrigt.

    Vi har landat i beslutet och är helt överens om att detta barn är älskat och välkommet, men visst kan man bäva ibland. 


    Nu har vi visserligen bara en knodd men mannen jobbar hemifrån och det har gått jättebra om än lite prövande emellanåt. Han stänger in sig i ett rum på dagarna som att han inte är här och vi ses när han har fikapaus eller lunch typ.

    Men förstår att det blir tufft i övrigt med huset och att de andra barnen börjar klara sig själva å allt. Det kommer säkert gå bättre än du tror :)
Svar på tråden BF 2021, för de 35+