presente skrev 2020-07-25 09:38:58 följande:
Tack så hemskt mycket för ditt svar och att du delar med dig av dina erfarenheter <3 det hjälper otroligt mycket mentalt. Jag har nu bokat nipt för att det känns bara skönt att ha det svart på vitt men din tydliga beskrivning och den fakta du nämner stämmer överens med det jag fick veta igår av läkaren. Tror detta kan vara till stor nytta för någon som går igenom samma sak.
Jag önskar bara min BM som utförde kub kunde berättar att 1:500 endast betyder 0.2 % istället för att säga ?vi kan inte granaters att ditt barn är friskt? vilket jag självklart förstår undermedvetet men blev väldigt skärmd när hon endast sa så!
Precis som du säger så sa läkaren att till 3.5 mm ?normalt? och betyder inte att det ska vara några hjärtfel eller liknande. Hon sa även att om det hade varit något med hjärtat så kommer det kunna ses på RUL. Hon sa att man kan se otroligt mycket då. Om det finns något litet hål och till och med om ögongloben har en lins. Och hon sa att där kommer de även kolla efter andra täcken på kromosom avvikelser och andra avvikelser och att de kommer berätta mer. Känner ni att det var så under RUL?
Du har definitivt lindrar min oro! Och du är otroligt stark som gick igenom all den väntan i ovisshet och jag är extremt glad att allting slutade så bra som det gjorde <3<3
Vad skönt att du känner dig lugnare idag! Det låter ju mycket bättre med 0,2% än 1:500. Jag brukar alltid säga till folk jag känner som gör kub att räkna ut risken i procent eftersom bara det brukar kännas lugnande om man fått, vad man tror är, dåliga siffror på kub.
Jag var ensam när jag gjorde rul eftersom min man jobbade på annan ort då. Det var mycket mer nervöst och jag var mer orolig än när min man var med. Speciellt eftersom jag visste att jag kunde få dåliga besked. Det var väldigt skönt att han var med under kub och när jag tog fostervattenprovet. Men läkaren som genomförde rul (samma som tog fostervattenprovet) var jättebra och lugnade mig. Innan undersökningen berättade hon noga om allt hon skulle göra och vad hon tittade på. Hon sa även att hon skulle vara tyst mycket under undersökningen eftersom hon behövde koncentrera sig men att hon alltid skulle berätta och förklara vad hon sett sen. T ex när hon tittade på benen, då var hon tyst och mätte och tittade i olika vinklar sedan berättade hon för mig att allt såg normalt ut, att måtten stämde, vinkeln i foten var bra och bebisen hade fem tår på varje fot. Sedan gick hon vidare till nästa del/organ och så var hon tyst en stund igen osv. När hon kom till hjärtat var hon tyst lääänge och jag tror att hon märkte att jag blev väldigt orolig över att hon var tyst så länge. Då sa hon snabbt att det såg bra ut men att hon behövde titta lite till i andra vinklar. Tillslut kunde hon säga att hjärtat såg fint ut och hon visade hjärtats olika delar som hon tittat på. Hon berättade att det fortfarande kunde finnas något väldigt litet hål som hon missat men att det skulle upptäckas på läkarundersökningen innan man lämnar BB. Efter sonen var född fick vi en extra undersökning av hjärtat när han var ca en vecka gammal och vid varje läkarbesök på bvc har de lyssnat extra noga på hjärtat och det har aldrig varit något konstigt.
De där fyra veckorna från kub tills vi fick svar på fostervattenprovet var några av de värsta veckorna i mitt liv. Jag var så otroligt rädd att barnet skulle ha en kromosomavvikelse eller hjärtfel som inte var förenlig med liv och att jag skulle bli tvungen att avbryta graviditeten. Speciellt eftersom vi tyvärr hade berättat för blivande störebröderna några dagar innan kub att de skulle få ett syskon. Det var julafton och de fick veta det som en julklapp och blev jätteglada. Jag har aldrig känt mig så lättad som när jag fick svar på fostervattenprovet!
