Forum Ung & Gravid - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ung och gravid

    Fre 31 jul 16:13 Läst 0 gånger Totalt 11 svar
    Fre 31 jul 16:13

    Hej!

    Jag är en tjej som nu i sommar fyllt 17.

    Jag har en sambo som är fyllda 23. Vi bor tillsammans i hans lägenhet.

    vi har blivit gravida och funderar på att behålla och min fråga till er är om de är okej i att gå i dem tankarna?

    Ska berätta lite kort om oss för att få er en helhetsbild.

    Jag är 17, ska börja andra året på gymnasiet, och min sambo är 23 och har ett heltids arbete-fullbetalt.

    Vi bor tillsammans i en lägenhet med våra två katter sedan 7 månader tillbaka. Och vi går i tankarna att behålla de lilla livet, jag anser att vi har ekonomin till det, jag jobbar extra och min sambo har heltidsarbete. Ekonomisk skulle jag inte vilja se de som ett problem. Men jag kanske har fel?

    Jag ser mer ?problemen? när de gäller min egen skolgång å gymnasie utbildning hur jag ska lösa de mm, men å andra sidan ser jag inte att de inte skulle kunna läsas senare.

    Tiden, kärleken å uppfostran till och för barnet ser jag inte heller som problem vi har de stabilt tillsmmans, vi har våra familjer nära å kärt och kan med största sannolikhet få hjälp därifrån, med ex barnpassning och allt annat som tillhör. Och jag tvivlar inte en sekund på mej själv å att jag inte skulle klara av å ta hand om ett litet liv även om de är stort.

    De enda jag har svårt för å tro att jag själv kommer klaras av är allas åsikter omkring de, vad alla ska tycka å känna. Så därför frågar jag er här hur jag borde tänka? Tack på förhand för svar.

  • Anonym (27 år)
    Visa endast
    Fre 31 jul 16:23 #1

    Jag tycker du borde tänka igenom detta en gång till och ta med i beräkningen att du blir ensamstående efter nått år eller två. Hur ska det gå då? Många som får barn så unga som ni håller inte ihop speciellt längre tyvärr. Utan ens gymnasieutbildning blir det väldigt svårt med jobb eller vidare studier för dig. Även om ni håller ihop så kan dödsfall inträffa eller sjukdom hos din sambo och då måste du kunna dra in tillräckligt med pengar och stå för den biten.

    Jag är exakt 10 år äldre än dig och jag kan med lätthet säga att jag hade ångrat mig så otroligt om jag skaffat barn som 17 åring då de senaste 10 åren har varit fantastiska! Hur kommer du känna när dina andra vänner gör saker som du inte kan följa med på pga du har barn?

  • Anonym (Easy)
    Visa endast
    Fre 31 jul 16:28 #2

    Ingen kan svara hur du ska göra, men jag kan säga vad jag tycker och vad jag hade gjort.

    Jag hade gjort abort. Ni är såpass unga och du borde satsa på utbildning nu, inte mammaliv. Om du väljer att behålla barnet så måste du hoppa av gymnasiet och så kan du väl sedan börja där igen när barnet börjar på förskola/när pappan är pappaledig eller så kan du läsa på distans. Så skolgången blir ju uppskjuten.

    Har du kollat upp det här med föräldrapenning osv? Det baseras ju på din inkomst. Hur länge har du arbetat? Om du inte har arbetat så länge innan föräldraledigheten så kan din föräldrapenning bli väldigt låg. Ska din sambo då behöva dra det största lasset rent ekonomiskt? Känns det rättvist? Skulle han vara beredd på det?

    Om jag var du så hade jag gjort abort, fokuserat på skolan och eventuell utbildning efter gymnasiet, annars hade jag jobbat.

    Sedan tycker jag också att ni ska se till att skydda er bättre och inte slarva, om ni nu inte hade preventivmedel för jag antar att graviditeten var oplanerad.

    Folk har åsikter om precis allt så varför ska du bry dig om vad andra tycker och tänker? Skit i vad andra tycker och gör det som känns bäst för er. Förstår inte varför du ska bry dig om det, det är helt irrelevant vad andra tycker och tänker.

  • Anonym (Easy)
    Visa endast
    Fre 31 jul 16:33 #3

    Du bör också ta med i beräkningen hur du känner angående att bli ensamstående mamma, för det kan ju hända att det tar slut mellan er. Ni är ju så unga. Att få barn är en väldigt stor grej och det innebär att ni inte längre kan prioritera er själva eller ert förhållande på samma sätt som ni gjorde tidigare. Nu är det en annan liten människa som ska vara första prio. Är ni beredda på det? Det innebär även en stor påfrestning på förhållandet och många som får barn som haft det bra innan de fick barn, går isär sedan när barnet har kommit.

  • Anonym (Behål­l om du vill)
    Visa endast
    Fre 31 jul 17:29 #4 +1

    Jag hade precis fyllt 17 år när jag blev gravid och det har funkat jättefint. Man kan alltid läsa upp gymnasiebetygen senare.

    Tycker du ska känna efter själv och inte bry dig om vad andra tycker, för andras åsikter ska inte ha någon betydelse. Du kan inte anpassa dig efter dem.

    Jag tycker dock att ett stabilt förhållande är jätteviktigt.

    Men så som det ser ut idag i Sverige så skiljer sig unga som äldre. Även om det är vanligare för unga så är det jättevanligt bland äldre också tyvärr. Så ska man ha i åtanke att man kanske blir ensamstående, så borde man enligt statistiken undvika graviditet både som ung och som äldre. Och hur skulle det fungera?

  • Anonym (27 år)
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:50 #5
    Anonym (Behåll om du vill) skrev 2020-07-31 17:29:33 följande:

    Jag hade precis fyllt 17 år när jag blev gravid och det har funkat jättefint. Man kan alltid läsa upp gymnasiebetygen senare.

    Tycker du ska känna efter själv och inte bry dig om vad andra tycker, för andras åsikter ska inte ha någon betydelse. Du kan inte anpassa dig efter dem.

    Jag tycker dock att ett stabilt förhållande är jätteviktigt.

    Men så som det ser ut idag i Sverige så skiljer sig unga som äldre. Även om det är vanligare för unga så är det jättevanligt bland äldre också tyvärr. Så ska man ha i åtanke att man kanske blir ensamstående, så borde man enligt statistiken undvika graviditet både som ung och som äldre. Och hur skulle det fungera?


    Som äldre är det betydligt större sannolikhet att man själv har utbildning och jobb och därför har bättre förutsättningar för sitt barn.

    Jättebra att det funkat fint för dig som 17 åring men kände du aldrig att du missade saker som du innan barn hade sett fram emot i livet? Och att plugga upp gymnasiebetygen senare, är det något du rekommenderar verkligen? För egen del var gymnasiet superkul, mkt nya vänner och kul saker som hände, finns det på komvux?
  • Anonym (Behål­l om du vill)
    Visa endast
    Lör 1 aug 00:57 #6 +1
    Anonym (27 år) skrev 2020-08-01 00:50:55 följande:

    Som äldre är det betydligt större sannolikhet att man själv har utbildning och jobb och därför har bättre förutsättningar för sitt barn.

    Jättebra att det funkat fint för dig som 17 åring men kände du aldrig att du missade saker som du innan barn hade sett fram emot i livet? Och att plugga upp gymnasiebetygen senare, är det något du rekommenderar verkligen? För egen del var gymnasiet superkul, mkt nya vänner och kul saker som hände, finns det på komvux?


    Absolut, men nu funkar ekonomin bra för dem och då kan ts ta tag i utbildning och jobb efter föräldraledigheten.

    Nej, som vadå?

    Med tanke på att ts är gravid just nu så ja, jag rekommenderar att hon läser på komvux senare. Alternativet skulle vara att abortera ett foster hon vill behålla för att gå klart gymnasiet. Jag tycker inte det är värt.

    Jag har gått både på gymnasiet och komvux och det finns för och nackdelar med båda. Komvux kostar medan gymnasiet är gratis, dock slapp man alla ungdomar (som iallafall jag avskyr). Går man till komvux är det bara plugg och utbildning som gäller, tillskillnad från gymnasiet som ofta är så flummig.
  • Anonym (....)
    Visa endast
    Lör 1 aug 03:03 #7 +1
    Anonym (Behåll om du vill) skrev 2020-08-01 00:57:38 följande:

    Absolut, men nu funkar ekonomin bra för dem och då kan ts ta tag i utbildning och jobb efter föräldraledigheten.

    Nej, som vadå?

    Med tanke på att ts är gravid just nu så ja, jag rekommenderar att hon läser på komvux senare. Alternativet skulle vara att abortera ett foster hon vill behålla för att gå klart gymnasiet. Jag tycker inte det är värt.

    Jag har gått både på gymnasiet och komvux och det finns för och nackdelar med båda. Komvux kostar medan gymnasiet är gratis, dock slapp man alla ungdomar (som iallafall jag avskyr). Går man till komvux är det bara plugg och utbildning som gäller, tillskillnad från gymnasiet som ofta är så flummig.


    Var 18 när jag fick första och håller med angående komvux, mkt bättre än gymnasiet.
  • Mån 3 aug 12:17 #8

    Vid 18 förlorade jag ett barn, vid 20 blev jag gravid med min nuvarande man direkt när vi träffats va riktigt arg och ledsen länge efter aborten jag gjorde men nu har vi en liten bäbis på 2 månader två år senare och jag kan nu se hur rätt de va att göra abort för vi hade inte hållt, fan haha vi håller knappt nu ibland då barn är väldigt jobbigt att ha och med sömnbrist kommer bråk. Men då vi bråkade så mycket våra första år så vet vi hur vi ska hantera det :) du kommer vara arg och bitter över aborten du troligen kommer få gå igenom, men du kommer senare i livet se att de va rätt val.

  • Mån 3 aug 12:29 #9

    Beklagar.

  • Igår 18:37 #10

    Se till att prata ihop dig med din sambo så att ni ser lika på det här.

    Hur länge vill ni båda vara lediga, när passar det att ta upp studierna igen? Ta kontakt med din skola och fråga vad som gäller. Jag tror det vanligaste när man är så ung är att komma tillbaka till gymnasiet om man inte tar en paus på många år åtminstone.

    Se till så din sambo är införstådd att han kommer få dra det stora lasset ekonomiskt sätt eftersom han har ett heltidsjobb och ditt jobb kommer vara att ta hand om barnet. Det är viktigt att han eller du inte ser det som att han gör dig en tjänst, utan att ni som en familj samarbetar i detta.

    Jag hade även pratat med mina föräldrar om jag känner förtroende för dem och undersökt om de finns där för mig om det skulle skita sig. Är de beredda att låta dig och barnet flytta hem till dem?

    Det är svårt för mig att sätta mig in i sin situation, jag är 30 år. Jag är dock gravid, så det är ur den vinkeln jag läser ditt inlägg.

    Det viktigaste är att du tänker igenom detta ordentligt. Är din sambo en person du kan tänka dig att ha kontakt med resten av livet, oavsett om er relation tar slut eller ej?

    Vänd och vrid på hur olika situationer ska lösas, ta kontakt/läs om andra unga mammor.

    Kanske kan du genom barnmorska eller ungdomsmottagningen få kontakt med någon professionell och objektiv person (kurator el liknande) som kan hjälpa dig att reda ut tankarna?

    Självklart är abort också ett alternativ och inget man ska skämmas för, men då flera redan givit dig det rådet så försöker jag nyansera lite.

    Önskar dig lycka till oavsett vad du väljer!

  • Anonym (Lulo)
    Visa endast
    Igår 18:48 #11

    Det bästa kanske vore om du fortsatte dina studier efter barnet, och din sambo som har en SGI tar ut föräldraledighet. Du riskerar att sätta dig i en ganska tuff sits annars, han har en betydligt tryggare situation och det känns som om ni borde prioritera att ge dig samma goda förutsättningar.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll