Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Det handlar inte bara om att öppna upp sig. Om någon har en dålig dag och bara behöver få kräkas ur sig lite, vet du hur extremt störigt det är med en sån där superpositiv människa i närheten som ska försöka se det fantastiska i allt eller "men nu ska vi inte tänka så, berätta om allt bra istället, livet är underbart och solen skiner".

Ibland vill man bara höra från någon annan; "ja, fyfan, livet suger" och så dricker man kaffe och så är det bra med det och livet går vidare. 

Vi kan väl vara överens om att du och jag antagligen aldrig hade umgåtts. Du hade gått mig på nerverna med ditt "mindset"-tjat och "alla har ett val" och du hade antagligen tyckt att jag var en bitter norrlänning för att jag inte har problem med att säga att allt är åt helvete om det känns som att allt är åt helvete. 

De har så klart sina skäl till att känna så som du inte har rätt att förminska. Vissa har bara självkännedom och medvetna om sina begränsningar. Att plugga passar långt ifrån alla.

Varför de väljer att stanna kvar med en partner de mår dåligt av har lika många anledningar, och beror ofta på dålig självkänsla och en otrygg anknytning som kanske skapat en rädsla i dem som de har svårt att bryta. De kanske inte har samma nätverk eller anhöriga som de kan luta sig mot när de hamnar i knipa.

Visst har vi alla förmågor som vi med stor sannolikhet skulle kunna utmana i högre grad, men vi är alla olika och det får vi inte glömma. Ditt synsätt utgår ju bara från ditt eget perspektiv. Det är viktigt att kunna sätta sig in i andras tankar och liv ibland.

De kanske har andra sidor som skulle överraskat dig där de hade varit modigare än du.

Ja, tydligen.

Ja men att skylla ifrån sig är ju ett skäl som bör analyseras i grunden. Det ligger ju ett tvivel och en begränsning bakom varje ursäkt, som bör bemötas med respekt utifrån den människans förutsättningar.

Fast jag vet inte hur annars jag ska tolka din trådstart där du säger att man kan bestämma hur man reagerar helt och hållet, välj att vara lycklig, att det bara är att byta jobb om du inte trivs eller byta partner om du inte mår bra. 

Jag kan inte välja hur jag ska reagera eller välja att vara lycklig. Jag kan inte välja att bara inte tänka på allt det negativa. 

Kanske du behöver förklara mer detaljerat hur du menar om det blir så många missförstånd? För även om det ÄR ett missförstånd förstår jag verkligen inte HUR det är ett missförstånd eller vad du egentligen menar isåfall. 

Fast utmaningen är väl att du som utomståemde knappast kan bedöma vad som är "rätt" väg framåt? Du tar för givet att det är att plugga vidare för peraonen som säger sig vara mißnöjd med jobbet, men eet är ju inte allssäkert att det är så.

Jag får upplevelsen av att du tolkar in att folk är mer pasiva i sina liv än vad de är. Att normen är tänka att inget går attförändra och att ingen kämpar. Och där tror jag attdu har fel. Jag tror att merparten veekligen kämpar framåt i sina liv och att de flesta har förmåga att hitta guldkorn i livet här och där.

Jag tänkte också på det du skrev om två olika mindset. Den ena var att man är född med en uppsättning egenskaper mm och är oföränderlig och den andra är att man har föemåga att utvecklas som människa. Om du går tillbaka ett gäng år i historien tror jag at du hittar fler med det första tankesättet . Men idag tror jag att de flesta ändå har den andra synen. Hela samhällssynen är ju väldigt inriktad på att du som individ har makten att förändra ditt liv och vi säger till barn att "du kan bli vad du vill när du blir stor" . Detta med att "du ska bli vid din läst" är knappast norm längre.

Hur ändrar man mindset när man är fullkomligt slutkörd och energin bara räcker till att hålla vardagen rullande? Se till att mat och kläder finns, jobba, duscha, sen däcka.

Du tror inte att en del av problemet är att du inleder med att anklaga människor som inte mår bra av diverse skäl att välja ett tragiskt liv? Att kalla andras liv för tragiska tror jag sällan är en bra väg om syftet verkligen är att hjälpa. Bättre då att visa empati och förståelse samtidigt som man hjälper till med konkreta verktyg om hur man kan ta sig vidare steg för steg.

Du svarar ju inte heller på frågor som folk ställer om vad du menar mer fördjupat, som tex fishys fråga om vad du egentligen menar om du nu blivit missuppfattad. Om man vill bli förstådd får man nog vara beredd att försöka förklara. Och man får nog räkna med att börja i motvind om man inleder med att påstå att människor själva valt sin "olycka" i livet.

Tror du att vi som inte håller med dig om att allt handlar om egna val lever dåliga liv?

Eller vad menar du med att vi inte är mottagliga?

Jag har varit på en dålig plats men kämpat mig uppåt och framåt och lever nu ett mycket bra liv. Men jag förstår också att alla inte har möjligheten, och det är det du inte förstår.

Jag tycker det är ganska arrogant av dig att tro att ditt tänk stämmer för alla och att vi som inte är ?mottagliga? är ohjälpbara. Varför förutsätta att vi ens behöver ändra vårt liv eller tänk?

Din defintion av lycka kanske är något bara innuti. När man mäter lycka internationellt menar man dock att yttre faktoree som fördelningspolitik, korruption, förväntad livslängd osv spelar stor roll för lycka.

Jag tycker för övrigt att du förklara bättre i detta inlägg än vad du gjort tidgare. Det är betydligt tydligare i detta inlägg vad du är ute efter än i trådstarten som är ganska provokativ.