Anonym (Alvia) skrev 2020-08-09 14:27:08 följande:
Jag kan till viss,del hålla med om att fokus oftare läggs på varför vissa blir utsatta mer än varför vissa utsätter. Men samtidigt tycker jag det finns en logik i det. dels tycker många det är fel att fundera på orsaker till att idioter beter sig som idioter. Att det blir att urskulda beteenden med att hitta förklaringsmodeller som på nåt sätt säger annat än att personen var ond
(Jag säger inte att jag håller med. Men jagmärker det i min vardag jag som jobbar med sexualbrott och grova våldsbrott mellan människor som känner varandra. Att när folk frågar mig huuur kan nån göra nåt sånt
Så vill de egentligen inte ha ett långt motiverat svar. Utan mer en bekräftelse på att det är en annan sorts människor) Dels finns det mer hjälp till självhjälp att för många att se tillvilla faktorer som påverkar utsatthet. För det kan vi ofta göra nåt praktiskt och konkret åt direkt. Förövare vill sällan förändras själva utan där krävs ett långsiktigt påtvingat förändringsarbete.
De flesta jag arbetat med som begått sexuella övergrepp har en diagnosticerad personlighetsstörning, så där är det ofta "enkelt" så sett. Det handlar då ofta om en avsaknad av empati för andra människor. Men jag tror inte att bara dessa personer begår övergrepp.
Nej, håller med om att de jag arbetar med sällan vill förändras, men jag tror ändå att den modellen jag såg i en dokumentär att man använder i alla fall ett högsäkerhetsfängelse i Tyskland kanske skulle kunna ha en effekt. Det handlar då om grova brott. Fångarna sa själv att de respekterade andra intagnas åsikter mer än teurapeters och liknande.
Man pratar både om själva brottet, jobbar i grupp med att försöka få en förståelse till hur det kändes för offret, jämföra med hur det skulle ha känts om det var en familjemedlem som var utsatt, och rent konkret arbetade de med att hitta strategier att inte falla in i samma mönster igen, man utgick alltså från att det kan finnas en eventuell sexuell läggning som kanske alltid kommer finnas hos den personen, men hur man kan sätta upp strategier för att inte agera på den läggningen.
De arbetade även med känslor och annan bakgrund, som egna trauman. Jag tyckte det iallafall var ett steg framåt, jämfört med hur mina patienter bara fick påtvingat mediciner, och ingen terapi överhuvudtaget, bara låstes in en period, för att sedan släppas ut i öppenvård och många fortsatte likadant.
Detta programmet var frivilligt, men gav förkortat fängelsestraff.
