Som kvinna får man aldrig vara ifred.

Jag tycker det är intressant att kvinnor upplever detta så olika, att en del tycker att de aldrig får vara ifred från otrevlig uppmärksamhet, medan andra tycker att den uppmärksamhet de får i regel är inom gränsen. Jag måste fråga mig vad denna skillnad beror på, för jag ser ingen anledning till att ifrågasätta någondera upplevelser. Finns det några skillnader i hur man ser ut, vilka kretsar man umgås i, var man bor, vilken utbildning/jobb man har, hur man klär sig, för sig, vilken världsåskådning/politisk hemvist, ålder...? Frågeställningen är inte ett försök att peka finger eller hitta någon "skyldig", utan bara för att det är intressant.

Och som kvinna kan du också få sexuell uppmärksamhet precis när du vill. Som man måste man kämpa för det ordentligt. Men den detaljen passade väl inte ditt offernarrativ.

och hur löser vi det "problemet"?

På jobbet är det män som stöter på mig, kommenterar mitt utseende och min kropp och försöker (mestadels utlänningar som gör detta).

När jag jobbade inom vården så var det gubbar (både dementa och icke dementa) som gjorde närmanden, tafsade och begärde avsugningar och sex.

På internet skriver män sexuella saker jämnt, oönskat.

Överallt möts jag av män som inte accepterar när man säger att man inte är intresserad utan de försöker ändå.

På stan är det män som glor på mig, män som har visslat efter mig och män som rätt uppenbart spanar in min bakdel.

När jag var 15 så var det en kille som stoppade ner handen innanför min byxa, helt utan att vi gjorde något sexuellt alls och det var andra personer runt oss och jag hade inte gett något klartecken alls för det.

Män som har skrikit ?visa pattarna? till mig.

Som kvinna, i synnerhet om man ser rätt bra ut, så får man aldrig vara ifred. Alltid är männen där och stör friden.

Dagen kommer. Tippar att när kvinnor fyllt 70, så får de vara ifred.

Då låter det såhär: är vi mogna kvinnor helt oattraktiva för män? Så typiskt, män vill bara ha ungjäntor.