Bestraffar en 8-åring

Självklart får mamman köra sina konsekvenser på sina veckor. Be pappan prata med henne om att ni inte kan bestraffa barnet med straff ni inte själva hade valt för saker som händer hos mamman.

Självklart kan man samarbeta kring exempelvis vissa konsekvenser, men är man separerad kan man inte bestämma på den andras vecka.

Förhoppningsvis har han haft kul hos mormor och morfar och det kanske var bästa lösningen... Men jag tror de flesta inte blir så arg på ett barn som slåss... (Iallafall inte vi som är uppvuxna med syskon)

Oavsett om straffet är rimligt eller inte hade jag som den andra föräldern inte velat bli inblandad. Straffet blir ju i princip att åka till pappa. Känns inte okej.

Absolut inte okej med straff eller sk. konstgjorda konsvkvenser.

 

https://petrakrantzlindgren.se/2016/04/20/att-straffa-barn-ar-alltid-fel/
https://petrakrantzlindgren.se/tag/straff/
https://www.expressen.se/debatt/att-straffa-barnen-gor-dem-egoistiska/

Jag håller med. Har man inte själv sett bråket och vad som hände innan, och vet hur det brukar va så ska man inte sitta och säga att mamman gjort fel.

Oj, fem killar som ska samsas och tävla om uppmärksamhet. Och åttaåringen är näst yngst och blir grymt bestraffad när han ger sig på den han kan ta ut all frustration på. Inte bra. Hur länge har den här familjekoalitionen funnits?

Bor exets sambos barn där heltid? Om inte och de har varannanvecka för bägge syskongrupperna, tror du att ni kan påverka så att de kan gå lite omlott?

Hur trivs ditt äldre bonusbarn, kan han hävda sig i gruppen? I så fall kanske ni ska föreslå till mamman att åttaåringen bor ngn dag extra hos er typ 75/25 så att det blir lite lugn för honom och avlastning för den stora familjen.

Barn som slåss eller gör fel på andra sätt måste givetvis få konsekvenser, men konsekvenserna måste vara rimliga och stå i proportion barnets ålder och mognad, samt det som har skett. Att inte få följa med till djurparken låter som ett alldeles för hårt straff om det bara handlade om lite gruff. Dessutom måste man se till pojkens hela livssituation. Det klart att en trångbodd, påtvingad bonusfamilj leder till gruff och frustration. Jag förstår att du är bekymrad ts, även om det egentligen är pappans och mammans sak att lösa. Vet du hur länge pojkarna har levt så här? Det låter som att mamman har flyttat ihop lite för fort med sin nya, eller som att de har det för trångt / är för många, och nu förmår hon inte riktigt hantera konsekvenserna. Även om det kan vara roligt med flera syskon - i bästa fall kan det bli en stor härlig gemenskap - har bonussyskon sällan den relationen eller närheten från början. Särskilt inte om de tvingas ihop på en relativt liten yta.

Påhittade konsekvenser är bara ett annat ord för straff. svenska.yle.fi/artikel/2019/03/31/hot-och-straff-i-uppfostran-kan-gora-barnen-till-mobbare-hur-talar-du-med-ditt

Kalla det vad du vill. Jag har inte skrivit att konsekvenser inte kan vara straff eller tolkas som straff. Jag tycker heller inte att det alltid är fel, men det måste användas med måtta samt på rätt sätt. Även i din länk står ju att man måste sätta gränser, men inte vara för hård, prata med barnet samt ta reda på varför barnet agerar som det gör. Precis som jag skrev.

Att som beskrivningen i TS utesluta ett barn att hen inte får följa med till djurparken med övriga familjen lär bara barnet att det är okej att göra så. "Gör du inte som jag säger säger får du inte komma på mitt kalas" osv dvs uteslutning=mobbning

Ja? Som du ser om du läser det jag skrev, försvarar jag inte alls mammans agerande i det här fallet. Barn som slåss måste man markera mot, men man måste också ta reda på varför de slåss eller bråkar. Det kan ju faktiskt vara så att 8-åringen mår dåligt över bonuslivet och den hopträngda boendesituationen, och tar ut det på den yngre bonusen. Den verkar det inte ha handlat om grovt våld heller, barn är hårdhänta ibland. Nu har vi bara TS version, det är viktigt att komma ihåg. Men av det vi kan utläsa av TS, har mamman agerat fel.