• Anonym (Ledsenmammi)

    Hur vet man när det är dags att gå?

    Hejsan!

    Trodde aldrig jag skulle vara i sitsen jag är i, har alltid värderat ?kärnfamiljen? högt, men är nu väldigt förvirrad.

    Det känns som att jag tappat mina känslor för min sambo (och pappan till vår 3-årige son). Vi är sams och han är en snäll och trygg man och pappa på alla vis men.. vi har det så tråkigt ihop. Beror säkert på mig också, men efter många år av att sakta men säkert prioriterat bort mig själv och vad JAG känner har det gått såhär långt nu.

    Jag har under många år önskat att han gav mig mer KÄNSLOR och engagemang på nått sätt. Han är väldigt praktisk och ordningssam. Och det känns som att vår relation alltid varit just praktisk. Han var nydumpad när vi träffades och vi upplevde aldrig den där spänningen, och HETTAN det ska vara i början. Han var osäker under lång tid och vi blev ihop mer o ner successivt typ.

    Men han säger nu (efter 9 år ihop) att han älskar mig över allt på jorden.

    Till saken hör att jag under de senaste åren omedvetet haft ögonen öppna för andra. Jag jämför andra män som verkar mer spontana, varma och roliga med honom. Jag har dessutom även fått känslor för en annan det senaste året som ställt allt på sin spets. Jag tänker ofta på honom, på hans sidor som jag så länge saknat hos min man, som får mig varm och glad.

    Är jag lycklig? Jag vet inte själv...

    För om man hade lämnat, hur skulle det bli då? Sälja vår gård... flytta till lägenhet. Riva upp livet för vår son.., så mycket som offras, bara för att jag inte är KÄR längre. Men det kanske är så som det ska vara, bara att jag inte ser skogen för alla träd, typ.

    Är folk kära i varann efter 9 år? Jag kanske är naiv. Hjälp mig!!

  • Svar på tråden Hur vet man när det är dags att gå?
  • Anonym (Ledsenmammi)

    Tacksam för era råd! Tar det verkligen till mig!

    Ett av mina största problem är nu att när man fått känna av den här förälskelsen och hur en annan person påverkar mig (kemi/attraktion osv) så känns det jag och sambon har så beige och grått på nått sätt. Som att vi aldrig haft den där starka kemin och ?jag vill ha dig NU? -känslan vilken jag upplevt nu med en annan. Då känns allt bara så... fel? Men jag är ju såklart medveten om att en sådan känsla kan vara fel och att kemin jag tror mig känna är nått annat, nått som skulle dunsta bort om jag väl testade vara med den andre. När det hade visat sig att han var toksvartsjuk eller hade världens minsta k*k... låter knäppt men det skulle kunna vara så....

    Vet varken ut eller in.

  • Anonym (Ledsenmammi)

    Kan lägga till att jag med handen på hjärtat nog hade lämnat om vi inte haft vårt barn ihop och stort hus o allt vad det innebär. Jag har lämnat relationer tidigare när lusten tagit slut och gått vidare enkelt.

    Men nu... nu är det så mycket i potten, sån stor risk man tar. Jag har inte så många vänner och inte jättebra ekonomi (tjänar runt 35 000). Hur skulle min vardag bli om jag var själv. Troligen väldigt ensam och orolig. Hur skulle mitt barn må? Riva upp hus och hem. Det känns som att det skulle kosta mer än det smakade. Visst, jag är urless på min vardag och känslorna jag saknar. Jag sörjer över att inte vara fri och och känns passion. Men jag vet också att jag tidigare varit lite naiv i mitt känsloliv. Har väldigt höga förväntningar.

    Och så kommer den här enkla, fria, lätta, snygga mannen in i mitt liv och rör om allt. Får mig att längta bort än mer. Att sörja än mer.. att bli ännu mer less på mitt eget liv. Som att han gjort att jag ifrågasätter om det jag har är rätt. ÄVEN fast jag vet att i mångas ögon lever jag ?drömmen? med hus barn man familj jobb. Inga större problem. Och ändå känner jag såhär. Kanske att jag borde få en smäll och vakna upp.

  • Anonym (här också)

    Det du beskriver låter som mitt nuvarande förhållande. Vi går nu i parterapi och har gjort så ett par gånger för att försöka hitta lösningar då vi båda vill leva tillsammans. Ibland kan det vara svårt att kommunicera om vissa saker, och då kan det vara bra med en utomstående som hjälper till.
    Kanske missade det i tråden, men har du sex med den andra mannen som du fattat tycke för?

  • Anonym (erfaren)
    Anonym (Ledsenmammi) skrev 2020-09-04 08:14:41 följande:

    Kan lägga till att jag med handen på hjärtat nog hade lämnat om vi inte haft vårt barn ihop och stort hus o allt vad det innebär. Jag har lämnat relationer tidigare när lusten tagit slut och gått vidare enkelt.

    Men nu... nu är det så mycket i potten, sån stor risk man tar. Jag har inte så många vänner och inte jättebra ekonomi (tjänar runt 35 000). Hur skulle min vardag bli om jag var själv. Troligen väldigt ensam och orolig. Hur skulle mitt barn må? Riva upp hus och hem. Det känns som att det skulle kosta mer än det smakade. Visst, jag är urless på min vardag och känslorna jag saknar. Jag sörjer över att inte vara fri och och känns passion. Men jag vet också att jag tidigare varit lite naiv i mitt känsloliv. Har väldigt höga förväntningar.

    Och så kommer den här enkla, fria, lätta, snygga mannen in i mitt liv och rör om allt. Får mig att längta bort än mer. Att sörja än mer.. att bli ännu mer less på mitt eget liv. Som att han gjort att jag ifrågasätter om det jag har är rätt. ÄVEN fast jag vet att i mångas ögon lever jag ?drömmen? med hus barn man familj jobb. Inga större problem. Och ändå känner jag såhär. Kanske att jag borde få en smäll och vakna upp.


    Får jag maila dig istället?

    Det är en del jag vill skriva men vill inte riskera att outa mig. Det har hänt innan att en bekant har förstått att det är jag som skriver här, trots att jag inte använt mitt nickname.

    Du kan skicka ett kort mail till mig på

    verklighetenivarlden@gmail.com

    så tar jag det därifrån. Du kan också fixa nytt konto på Gmail med anonym adress, om din nuvarande är något med ditt namn.
  • Anonym (Ledsenmammi)
    Anonym (här också) skrev 2020-09-04 09:51:40 följande:

    Det du beskriver låter som mitt nuvarande förhållande. Vi går nu i parterapi och har gjort så ett par gånger för att försöka hitta lösningar då vi båda vill leva tillsammans. Ibland kan det vara svårt att kommunicera om vissa saker, och då kan det vara bra med en utomstående som hjälper till.

    Kanske missade det i tråden, men har du sex med den andra mannen som du fattat tycke för?


    Nej gud nej! Jag tittar på avstånd och drömmer mig bort... men han har märkt att jag har fattat tycke, vilken han även gjort. Men inte alls på den nivån jag har. Han dejtar och träffar tjejer och så, så det är inget mer än så.
  • jrockyracoon
    Anonym (Ledsenmammi) skrev 2020-09-04 06:40:38 följande:

    Tacksam för era råd! Tar det verkligen till mig!

    Ett av mina största problem är nu att när man fått känna av den här förälskelsen och hur en annan person påverkar mig (kemi/attraktion osv) så känns det jag och sambon har så beige och grått på nått sätt. Som att vi aldrig haft den där starka kemin och ?jag vill ha dig NU? -känslan vilken jag upplevt nu med en annan. Då känns allt bara så... fel? Men jag är ju såklart medveten om att en sådan känsla kan vara fel och att kemin jag tror mig känna är nått annat, nått som skulle dunsta bort om jag väl testade vara med den andre. När det hade visat sig att han var toksvartsjuk eller hade världens minsta k*k... låter knäppt men det skulle kunna vara så....

    Vet varken ut eller in.


    Anonym (Ledsenmammi) skrev 2020-09-04 08:14:41 följande:

    Kan lägga till att jag med handen på hjärtat nog hade lämnat om vi inte haft vårt barn ihop och stort hus o allt vad det innebär. Jag har lämnat relationer tidigare när lusten tagit slut och gått vidare enkelt.

    Men nu... nu är det så mycket i potten, sån stor risk man tar. Jag har inte så många vänner och inte jättebra ekonomi (tjänar runt 35 000). Hur skulle min vardag bli om jag var själv. Troligen väldigt ensam och orolig. Hur skulle mitt barn må? Riva upp hus och hem. Det känns som att det skulle kosta mer än det smakade. Visst, jag är urless på min vardag och känslorna jag saknar. Jag sörjer över att inte vara fri och och känns passion. Men jag vet också att jag tidigare varit lite naiv i mitt känsloliv. Har väldigt höga förväntningar.

    Och så kommer den här enkla, fria, lätta, snygga mannen in i mitt liv och rör om allt. Får mig att längta bort än mer. Att sörja än mer.. att bli ännu mer less på mitt eget liv. Som att han gjort att jag ifrågasätter om det jag har är rätt. ÄVEN fast jag vet att i mångas ögon lever jag ?drömmen? med hus barn man familj jobb. Inga större problem. Och ändå känner jag såhär. Kanske att jag borde få en smäll och vakna upp.


    Kan det vara så att mycket av din dragningskraft till den andre mannen i grunden handlar om att du inte fått uppleva tillräcklig romantik i unga år och att du därmed har skapat ett starkt sug att få uppleva det nu. Man brukar prata om att ungdomar ska "leva ruset av sig" sexuellt för att de inte ska få det här suget senare.

    Jag tycker du tänker fel i grunden. Du jämför relationen med din nuvarande man med en ny spännande person som du är attraherad av. Det är inte en rimlig jämförelse. Det är omöjligt för någon att konkurrera med en ny förälskelse där man inte har en realistisk bild av personen utan enbart målat upp en drömbild av den andre. 

    Om du ska jämföra, borde du istället överväga möjligheterna att det blir en långsiktig och fruktsam relation med den nya jämfört med hur stor chansen är att du och din man kan utvecklas i er relation och att ni hittar tillbaka till varandra. Och när du tänker kring det, kom ihåg hur många personer man träffar när man dejtar som verkar vara bra i början men som det sedan rinner ut i sanden med.

    Fast egentligen tycker jag inte att du ska jämföra alls. Den nya mannen har egentligen inte med saken att göra. Du borde fundera över om du vill fortsätta i din nuvarande relation eller om du vill bryta och ev. leva ensam ett tag och sedan förhoppningsvis hitta en ny man. Det är där ditt fokus bör ligga. Och som jag skrev tidigare bör du inte acceptera din nuvarande relations brister och därför testa att jobba med dem och upptäcka om ni kan utvecklas tillsammans.

    Om du gör det kan två saker hända:
    1. Du och din man hittar tillbaka till varandra och ni har då vunnit mycket. Ni har kvar alla era gemensamma minnen, barn, etc. och ni har dessutom fått verktyg att hantera en kris och kärleken har vuxit sig mycket starkare och till en annan nivå än vad som är möjligt att skaffa hos en ny partner.

    2. Du upptäcker att du eller din man saknar förmåga att utvecklas tillsammans och då är det dags att avsluta er relation. Du har då sannolikt också fått många bra verktyg som du kan använda i din nästa relation. Du har gett din partner en chans och gett honom en chans till förändring tillsammans med dig. Du har fått klarare insikt i de brister ni hade i er relation som du kan se upp för i nästa relation. Du kan vara stolt inför dina barn att du faktiskt har gjort ditt allra bästa för att försöka möta honom även om det inte fungerade i slutändan. Du vet att du inte har lämnat honom på grund av en tillfällig förälskelse utan för att du upptäckt att hans kvalitéer inte räcker för att er relation ska kunna blomstra. Summa summarum har du uppnått mycket även om insatserna inte räddade er relation.

    Du har en hög lön i mina ögon och att en man har en liten penis har absolut inte någon betydelse för hur bra relation man får. Det finns bara ett bra skäl att inte lämna din man och det är att du tror att ni kan hitta tillbaka till en djup kärlek och åtrå mellan er. 

    Sedan är en viktig faktor att du faktiskt valt att bli förälskad i den här andra mannen. Det är inte något som bara har hänt dig, även om du upplever det så. Nu när du blivit förälskad är det förstås svårt att komma ur det, men nödvändigt om du vill ge din relation med din man en chans. Du behöver sluta tänka på honom som en potentiell partner och döda allt ditt hopp om att det ska bli ni. Det är också bra att minimera kontakten med honom. 
  • jrockyracoon
    jrockyracoon skrev 2020-09-04 10:32:10 följande:
    Anonym (Ledsenmammi) skrev 2020-09-04 08:14:41 följande:

    Kan lägga till att jag med handen på hjärtat nog hade lämnat om vi inte haft vårt barn ihop och stort hus o allt vad det innebär. Jag har lämnat relationer tidigare när lusten tagit slut och gått vidare enkelt.

    Men nu... nu är det så mycket i potten, sån stor risk man tar. Jag har inte så många vänner och inte jättebra ekonomi (tjänar runt 35 000). Hur skulle min vardag bli om jag var själv. Troligen väldigt ensam och orolig. Hur skulle mitt barn må? Riva upp hus och hem. Det känns som att det skulle kosta mer än det smakade. Visst, jag är urless på min vardag och känslorna jag saknar. Jag sörjer över att inte vara fri och och känns passion. Men jag vet också att jag tidigare varit lite naiv i mitt känsloliv. Har väldigt höga förväntningar.

    Och så kommer den här enkla, fria, lätta, snygga mannen in i mitt liv och rör om allt. Får mig att längta bort än mer. Att sörja än mer.. att bli ännu mer less på mitt eget liv. Som att han gjort att jag ifrågasätter om det jag har är rätt. ÄVEN fast jag vet att i mångas ögon lever jag ?drömmen? med hus barn man familj jobb. Inga större problem. Och ändå känner jag såhär. Kanske att jag borde få en smäll och vakna upp.


    Kan det vara så att mycket av din dragningskraft till den andre mannen i grunden handlar om att du inte fått uppleva tillräcklig romantik i unga år och att du därmed har skapat ett starkt sug att få uppleva det nu. Man brukar prata om att ungdomar ska "leva ruset av sig" sexuellt för att de inte ska få det här suget senare.

    Jag tycker du tänker fel i grunden. Du jämför relationen med din nuvarande man med en ny spännande person som du är attraherad av. Det är inte en rimlig jämförelse. Det är omöjligt för någon att konkurrera med en ny förälskelse där man inte har en realistisk bild av personen utan enbart målat upp en drömbild av den andre. 

    Om du ska jämföra, borde du istället överväga möjligheterna att det blir en långsiktig och fruktsam relation med den nya jämfört med hur stor chansen är att du och din man kan utvecklas i er relation och att ni hittar tillbaka till varandra. Och när du tänker kring det, kom ihåg hur många personer man träffar när man dejtar som verkar vara bra i början men som det sedan rinner ut i sanden med.

    Fast egentligen tycker jag inte att du ska jämföra alls. Den nya mannen har egentligen inte med saken att göra. Du borde fundera över om du vill fortsätta i din nuvarande relation eller om du vill bryta och ev. leva ensam ett tag och sedan förhoppningsvis hitta en ny man. Det är där ditt fokus bör ligga. Och som jag skrev tidigare bör du inte acceptera din nuvarande relations brister och därför testa att jobba med dem och upptäcka om ni kan utvecklas tillsammans.

    Om du gör det kan två saker hända:
    1. Du och din man hittar tillbaka till varandra och ni har då vunnit mycket. Ni har kvar alla era gemensamma minnen, barn, etc. och ni har dessutom fått verktyg att hantera en kris och kärleken har vuxit sig mycket starkare och till en annan nivå än vad som är möjligt att skaffa hos en ny partner.

    2. Du upptäcker att du eller din man saknar förmåga att utvecklas tillsammans och då är det dags att avsluta er relation. Du har då sannolikt också fått många bra verktyg som du kan använda i din nästa relation. Du har gett din partner en chans och gett honom en chans till förändring tillsammans med dig. Du har fått klarare insikt i de brister ni hade i er relation som du kan se upp för i nästa relation. Du kan vara stolt inför dina barn att du faktiskt har gjort ditt allra bästa för att försöka möta honom även om det inte fungerade i slutändan. Du vet att du inte har lämnat honom på grund av en tillfällig förälskelse utan för att du upptäckt att hans kvalitéer inte räcker för att er relation ska kunna blomstra. Summa summarum har du uppnått mycket även om insatserna inte räddade er relation.

    Du har en hög lön i mina ögon och att en man har en liten penis har absolut inte någon betydelse för hur bra relation man får. Det finns bara ett bra skäl att inte lämna din man och det är att du tror att ni kan hitta tillbaka till en djup kärlek och åtrå mellan er. 

    Sedan är en viktig faktor att du faktiskt valt att bli förälskad i den här andra mannen. Det är inte något som bara har hänt dig, även om du upplever det så. Nu när du blivit förälskad är det förstås svårt att komma ur det, men nödvändigt om du vill ge din relation med din man en chans. Du behöver sluta tänka på honom som en potentiell partner och döda allt ditt hopp om att det ska bli ni. Det är också bra att minimera kontakten med honom. 
    Skulle förstås stå:
    Det finns bara ett bra skäl att inte lämna din man och det är att du tror att ni inte kan hitta tillbaka till en djup kärlek och åtrå mellan er. 
  • Anonym (Lika)

    Jag känner igen mig i allt du skrev. Har varit i ett sånt förhållande nu 15 år. Hon är snäll och omtänksam. Fin med barnen och vill jobba för att vi ska få ett bra liv på alla plan. Men jag känner inte likadant.

    Jag är tillsammans med henne för att jag inte vill såra henne, eller förstöra barnens uppväxt.

    Har också fått känslor för någon annan.

    Tror att terapeut kan vara en bra idé för mig med. Dock inte parterapi då problemet är i första hand hos mig.

    Så det jag vill säga är att du inte är ensam om att känna så här.

  • Anonym (erfaren)
    Anonym (Lika) skrev 2020-09-04 12:45:55 följande:

    Jag känner igen mig i allt du skrev. Har varit i ett sånt förhållande nu 15 år. Hon är snäll och omtänksam. Fin med barnen och vill jobba för att vi ska få ett bra liv på alla plan. Men jag känner inte likadant.

    [B]Jag är tillsammans med henne för att jag inte vill såra henne, eller förstöra barnens uppväxt. [/B]

    Har också fått känslor för någon annan.

    Tror att terapeut kan vara en bra idé för mig med. Dock inte parterapi då problemet är i första hand hos mig.

    Så det jag vill säga är att du inte är ensam om att känna så här.


    Jag säger som jag brukar:

    För varje år du är tillsammans med henne och känner på det sättet, tar du ifrån henne ett år av sitt liv, där hon har möjlighet att få leva med någon som känner som henne.

    Jag menar inte att döma. Är inte bättre på något sätt, men det kan vara bra att tänka på när man tycker att man stannar för någon annans skull.
Svar på tråden Hur vet man när det är dags att gå?