• smölan
    Fri 4 Sep 2020 04:15
    5960 visningar
    52 svar
    52
    5960

    Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!

    Klockan är nu före 4 när jag skriver det här i ren frustration.

    Tårarna är så nära, det känns som att enda sättet att få någon sömn med den här ungen är att ta livet av sig.

    Fick en sladdis i april, barn nr 3. Världens absolut gulligaste unge, jag är upp över öronen kär. Men han sover skit och har enda sen start sovit dåligt jämfört med mina andra två o hur de sov när de var små. Den här ungen vaknade kanske 3-4 ggr per natt som standard (00-06) u början, men var vaken i minst 1 timme per gång. Så det var mkt vakentid och det var väldigt jobbigt, men vid 2 mån slutade vi amma då det inte funkade längre o han vart mkt nöjdare med bara flaska och slutade då vara vaken långa pass när han vaknade nattetid. Vaknade samma tider, alltid gjort, men somnade om vid mat eller tröst.

    Nu sedan kanske en månad tillbaka har han börjat med något som är så fruktansvärt enerverande. Han vaknar och ligger liksom och flänger omkring. Huvudet från ena sidan till andra sidan, fram o tillbaka, fram o tillbaka, och kroppen likadant. Ligger på rygg, kastar sig till sidan, tillbaka till rygg, kastar sig till sidan o så håller han på så här.. Hela jävla nätterna. Han kan somna tillslut, nån gång hjälper det med mat, ibland hjälper det när jag flyttar över han o hans babynest till mig och håller om honom. Men vissa nätter hjälper ta mig fan ingenting. Och det går inte få någon sömn. Det låter som en jävla brottningsmatch o ibland blir han ju ledsen o frustrerad själv, så jag måste va där med nappen, men 2 sekunder senare har den ju flugit ur igen. Jag har ingen möjlighet att sova i ett annat rum eller testa att ha honom i eget rum, för där vi bor har vi 3 sovrum o vi har ju två större barn. Det är dessutom väldigt lyhört här, så jag skulle heller inte kunna sova om jag så gick ner o sov o min man testade att ta honom.

    Jag vet att man ska försöka avlasta varandra, men jag förstår också att min son går igenom någonting (bortsett från det 4e helvetessprånget som ska vara över nu vilken dag som helst o att de även lägger om hela sin jävla sömn vid den här tiden, men det här har pågått så jävla länge nu så jag undrar fan vad felet är. Han behöver mig, förmodligen som fan, så därför klarar jag heller inte av att låta min man försöka. Sen har inte min man alls samma tålamod som mig, utan han tappar humöret mkt snabbare än mig och jag tycker det känns skitjobbigt om han ska försöka ta vår son på natten o så vet jag att han kmr bli arg tillslut. Det kommer liksom inte hjälpa vår son att somna om ifall han typ blir arg o höjer rösten till han eller går därifrån o låter han ligga o skrika. Jag kommer ju inte få sova ändå.

    Vår son har fått eksem sedan en vecka tillbaka, dock är det liksom som små prickar här o där så ingenting som ser ut som att de kliar som fan o han verkar helt obrydd dagtid, då söver han alltid superbra o utan problem. Vi smörjer enligt rekommendation av läkare o bvc o det har blivit bättre. Vi tänkte att det kanske hängde ihop med hans dåliga sömn, men eksemen började för en vecka sen medan han hållit på så här i minst 1 månads tid.

    Det känns som jag är den enda som har en bebis som håller på så här. Ingen jag känner lan minnas att deras bebisar också låg o flängde så här fram o tillbaka i timmar.

    Han har inte ont någonstans för det hade vi märkt o oftast gråter han inte ens utan gnäller bara till när han tappat nappen.

    Allt är bra dagtid, beter sig inte alls så här. Aldrig gjort. Somnar fint i vagnen.

    Jag vet inte vad jag ska göra snart. Jag håller på att bli galen snart. Så fort det varit en lite bättre natt, så kommer skiten tillbaka i dubbel bemärkelse natten efter.

  • Svar på tråden Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!
  • Fri 4 Sep 2020 07:31
    #1

    Ditt största problem är att du lever med en man som blir arg och skriker på bebisar...

  • S23
    Fri 4 Sep 2020 07:37
    #2

    Det första du beskriver är ju ganska normalt. Alltså att barnet vaknade 3-4 ggr per natt.

    Detta med flängandet har jag aldrig hört någon tala om. Har du frågat BVC?

    Mitt enda råd är egentligen att alltid låta bebis sova med dig. Om detta funkar ibland så kanske det i förlängningen skapar en trygghet hos barnet som gör att hen för det mesta sover bra.

    Använder pappan hörselkåpor? För vissa är naturligtvis skrik och bråk mer påfrestande än för andra.

  • S23
    Fri 4 Sep 2020 07:43
    #3

    Jag misstänker att du är rätt desperat... Testa att läsa på om jordning (grounding). Jag har precis ramlat över detta själv och inte hunnit läsa de studier som finns, men det ska finnas vetenskapliga belägg.

    Det handlar alltså om att se till att bli jordad (elektriskt alltså) antingen genom barfota utomhus eller produkter såsom lakan.

    Detta ska kunna minska inflammationer i kroppen.

    Exempel barn med kolik som blir helt lugn när mamman bär på hen utomhus barfota.

    Kort beskriver så är vi alla elektriskt laddade. När vi ständigt har skor med gummisula och är inomhus har laddningen ingenstans att ta vägen vilket gör oss överladdade vilket i sin tur påverkar kroppens funktioner

  • Fri 4 Sep 2020 07:56
    #4

    Det är inte så enkelt att det kliar ändå? Utslagen kommer ju mångt och mycket av att man kliar, dvs river på huden. Men det kan ju din grabb inte göra. Kolla om det är för varmt. Klåda blir värre av det. Prova att han får sova i vagnen eller där han sover dagtid om det fungerar bra.

    Det är fullkomligt normalt att bli irriterad och arg när man inte får sova. Det är en känsla att hantera så som många andra. Med åren blir man avtrubbad.

  • Fri 4 Sep 2020 07:58
    #5

    Vad säger BVC om sånt beteende?
    Har ni försökt att samsova under en längre period? Tänker på min dotter - hon iofs gjorde så sen hon föddes, dvs redan på BB, och trots att jag var emot samsovning så insåg vi redan där att antingen vi sover alla tre eller sover ingen. Hon sov hos oss tills hon blev minst 1,5 och bara mellan oss (utan nest, bara direkt nära mig) så kunde hon sova lugnt och somna fort.

  • Elin P
    Fri 4 Sep 2020 09:52
    #6

    Har ni utrett antingen mjölkproteinallergi samt reflux? Kräv att de kollar sånt, och kanske andra allergier också.

    Sen måste ni ändå hjälpas åt på något sätt. För oss som haft 2 av 3 barn som sovit uselt så har det varit räddningen. Ibland har vi delat själva natten vissa tider och ibland tagit varannan natt. Klarar din man inte att ta nätterna så kanske du behöver vara sjukskriven en period och din man föräldraledig så du kan sova dagtid istället. Du måste ställa krav på honom.

  • smölan
    Fri 4 Sep 2020 18:15
    #7
    +1
    Drottningen1970 skrev 2020-09-04 07:31:36 följande:

    Ditt största problem är att du lever med en man som blir arg och skriker på bebisar...


    Oj, vad du tog mycket för givet här.

    För det första, blir du aldrig någonsin arg på dina/ditt barn när du tex är trött eller frustrerad?

    Har du aldrig någonsin höjt rösten?

    Tycker du kan ta dina fördomar o din tro att du kan tolka min text utefter hur min man är av en text skriven mitt i natten av en mamma med sömnbrist, o köra upp dem nånstans.

    Du har ingen aning om ett skit.

    Och vet du vad. Även jag blir arg o har höjt min röst åt mina barn. Men vet du vad? Jag är inte ensam. O det vet du med. Låtsas inte vara nån "duktiga mamman" här.
  • smölan
    Fri 4 Sep 2020 18:25
    #8
    Friger skrev 2020-09-04 07:56:12 följande:

    Det är inte så enkelt att det kliar ändå? Utslagen kommer ju mångt och mycket av att man kliar, dvs river på huden. Men det kan ju din grabb inte göra. Kolla om det är för varmt. Klåda blir värre av det. Prova att han får sova i vagnen eller där han sover dagtid om det fungerar bra.

    Det är fullkomligt normalt att bli irriterad och arg när man inte får sova. Det är en känsla att hantera så som många andra. Med åren blir man avtrubbad.


    Grejen är ju den att han börja hålla på så här flera veckor innan han fick eksem. Och eksem känns så hårt att säga, för han är varken torr i kroppen eller har stora eksem. Han har några ljusa röda små prickar liksom här o där. Jag smörjer han med miniderm flera gånger per dag o en mild kortisonsalva morgon o kväll enligt läkarens rekommendation, och det har blivit mkt bättre. Min man o jag har också gått i de banorna att det kanske kliar, men han beter sig ju inte så på dagen?! Om det kliar, så borde vi ju märka det på något sätt även på dagen. Men då är han glad och nöjd, han leker o busar, äter bra, somnar gott o är världens charmtroll.

    Först tänkte jag att det nog var att han bearbetade dagen. Det var det jag läste mig till när jag hitta nått enstaka inlägg på familjeliv om liknande beteenden. Oftast sov bebisarna när de gjorde så här, och det gjorde min son med i början. De var dock svårt att sova ändå eftersom man hör han konstant (hans säng står precis intill mig med ena kortsidan borta så vi är jättenära) samt att jag bär över honom i babynestet på natten till vår säng när jag inte längre lyckas få honom att somna om. Då är det ju ännu svårare att sova för då flänger han ju fram o tillbaka mot mig.

    Vi har fläkt på i sovrummet och han sover i endast blöja. I somras blev han jättevarm snabbt, så jag har fått lära mig vad han gillar bäst att sova i och vilken temp o han sover i princip alltid i bara blöja, knappt utan ens filt över sig för han blir snabbt varm annars. Sedan Det blev svalare ute så har han haft en mkt bekvämare kroppstemp på nätterna. Han känns sval o skön. Innan var han så svettig så hela babynestet var blött där han legat. Så har det inte varit på flera veckor tack o lov.

    Det är så fruktansvärt svårt att veta vad det här beror på. Min man försöker erbjuda sig att ta honom på nätterna, men det känns bara svårt för honom att lyckas testa ta honom när han går igenom något o jag som är van att ta han, inte ens vet vad jag ska göra. Dessutom har jag bättre tålamod, trots att jag är trött som ett as, men jag har 2 barn sedan innan så jag har iaf lite erfarenhet, men för min man är det första gången o han känner sig heller inte jättesäker på vad han ska göra i många situationer. Det känns bättre att han får börja testa ta nätter när vår son börjar sova mer normalt än mitt i ett kaos.
  • smölan
    Fri 4 Sep 2020 18:31
    #9
    brallison skrev 2020-09-04 07:58:04 följande:

    Vad säger BVC om sånt beteende?

    Har ni försökt att samsova under en längre period? Tänker på min dotter - hon iofs gjorde så sen hon föddes, dvs redan på BB, och trots att jag var emot samsovning så insåg vi redan där att antingen vi sover alla tre eller sover ingen. Hon sov hos oss tills hon blev minst 1,5 och bara mellan oss (utan nest, bara direkt nära mig) så kunde hon sova lugnt och somna fort.


    Han sover både i sin säng o hos oss, varje natt.

    Han sover i sin säng första delen av natten. Han sover som allra bäst under kvällen. Från det att han lägger sig runt 18.30-19 tiden fram tills 01.30 tiden. Vid 22 ger jag mat när jag lägger mig, då brukar han vakna till lite halvt innan så då brukar jag skynda mig upp o ge mat, o då somnar han om fint. Jag behöver typ aldrig upp till honom från det att han somnat tills jag får o lägger mig där vid 22 tiden. Han bryr sig inte om nappen åkt ut under denna tiden utan han behöver den mest vid insomningen bara. Men på natten behövs den på ett helt annat sätt. O då är vaknar han tätare, äter inte jättemkt nu längre vilket är lite synd för när han gjorde de så somnade han mkt bättre. Nu kan han äta litegrann, men inte så han somnar av det, så det krävs ändå att man hjälper till på andra vis. Det är oftast att bära över han till oss.

    Han gillar bara att ligga i sitt babynest, när jag testat sova bredvid honom utan så blir han arg o flänger i frustration. Det blir både varmt o klibbigt, så det har funkat näst att låta han vara i babynestet så vi får lite avstånd även om jag ligger precis intill o gärna med mitt huvud så nära hans att jag andas mot hans kind, o håller om honom. Det är det som funkat bäst. Men nu är allt kaos! Inget funkar som det brukar. Kommer någon natt här o där givetvis som är bättre, men sen kan natten efter vara värre än värst. Som inatt.
  • Fri 4 Sep 2020 18:35
    #10
    smölan skrev 2020-09-04 18:15:42 följande:

    Oj, vad du tog mycket för givet här.

    För det första, blir du aldrig någonsin arg på dina/ditt barn när du tex är trött eller frustrerad?

    Har du aldrig någonsin höjt rösten?

    Tycker du kan ta dina fördomar o din tro att du kan tolka min text utefter hur min man är av en text skriven mitt i natten av en mamma med sömnbrist, o köra upp dem nånstans.

    Du har ingen aning om ett skit.

    Och vet du vad. Även jag blir arg o har höjt min röst åt mina barn. Men vet du vad? Jag är inte ensam. O det vet du med. Låtsas inte vara nån "duktiga mamman" här.


    Nej jag har aldrig blivit arg på en bebis och i det här fallet är det ju dessutom pappan som blir arg och höjer rösten mot bebisen fast han knappt tar något ansvar alls för nätterna. Och jo det är ett enormt problem om man som förälder inte vågar dela ansvaret med den andra föräldern av rädsla för att denne ska skrika år bebisen eller lämna barnet att gråta och istället går under av sömnlöshet. Oerhört problematiskt.
Svar på tråden Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!