HJÄLP! Problem att förstå "halvtidföräldrar"

Nej, jag släpper det inte. Tråden som du och Henrietta diskuterade, som ni anser verkar liknande, du säger att pappan där också var känslig. Jag letade upp var ts i den här tråden sa att hennes man är känslig. Jag undrar hur du tolkade "känslig". Jag tror nämligen inte att det är samma slags "känslig" som det handlar om men det lättaste vore att du berättar hur du tolkade att han är när han är känslig.

Du tänker helt rätt ts. Självklart ska barnet stanna där barnet blev sjukt. Barnet ska inte vidare till ett annat hem och smitta ner andra, speciellt inte om det finns andra barn i det andra hemmet. Sunda förnuftet i huvudet säger ju det. Varannan vecka ska inte vara till vilket pris som helst, vad är detta för dumheter att skicka över barnet till er prompt bara för att det är bytesdagen. Den där bytesdagen upphör att gälla vid sjukdom om man inte är helt dum i huvudet.

Ah okej. Jag har varken tid eller ork att gräva mer i det. Så låt oss som sagt lämna det till ts att besvara

Problemet är att du lägger allt ansvar på mamman. I själva verket borde ju du kunna säga allt detta om din man. Varför Borde inte han vilja ha maximalt med tid med sitt barn? Varför tar inte han hand om sitt sjuka barn?

Det låter som att ansvaret delas mellan dig och mamman och det är såklart inte rätt. Men lägg inte skulden på mamman. Ta det med din man och kräv att han tar ansvar.

Jag förstår hur du tänker. Fast samtidigt. Gränsen för feber på förskola, iaf hos oss, går vid 38,2.

Nu är detta barns temp 37,7 och man kanske på ett sätt kan ifrågasätta om barnet verkligen ska räknas som sjuk. Och om barnet alltid ska stanna där hen är lite förkyld? Med tanke på att många barn är snuviga i princip jämt så blir det kanske svårt att anse att man ska stanna hos den man är

I det läget.

Naturligtvis. Är man sjuk och sängliggandes bör man inte byta boende. Men i det fall ts beskriver så uppfattar jag det som att barnet bara är lite hängigt? Nu har vi dock Corona att beakta, dock tolkar jag ts fråga som mer generell

Förstår inte riktigt varför det blir så här?
"
 Och varför VILL man inte som mamma ta hand om sitt barn när det är sjukt? Istället ska jag som bonusförälder ta min jobbtid (och risken som gravid) för att ta hand om deras barn som är sjuk, när det (rent krasst) var dom som från början "signade upp" på att vara heltidsföräldrar från första början.....?"

Varför är det du och inte pappan som vabbar med bonusbarnet?
Om du ville vabba vore det ju ok men varför gör du det om du inte vill?
Frågar mamman dig om du kan eller vill eller är det pappan hon frågar?

Om det är pappan hon frågar om han kan ta vab och han säger ja om det nu är på mammans vecka så får ju han ta det, varför vabbar du om du inte vill det?

Du skriver att ni redan vabbat mycket i år, var det med bonusbarnet eller ert gemensamma? 
Om ni har vabbat för ert gemensamma mest är det inte mammans sak, gäller det bonusbarnet vabbar man på sin vecka, skulle det nästan alltid bara vara på den ena förälderns vecka kan föräldrarna komma överens om att dela upp vab.
Men du och pappan vabbar för ert barn, pappan och mamman för bonusbarnet, sen kan du ställa upp och vabba på för bonusbarnet om du vill och det passar men nu vill du ju inte det och då måste du ju säga nej till din sambo.
Han måste ju fråga dig om du vill och har möjlighet annars gör han det eller så säger han nej till mamman om det är på hennes vecka.

"Han vabbar också men vi försöker dela någorlunda lika på vabben för båda barnen. Men det är inte problemet riktigt, det är som att hon tycker att det är lättare för oss att vabba som är två..?"

Det du skriver ovan är ju något som du och din sambo kommit överens om, det har inte mamman varit med om att bestämma, du får säga nej till att dela upp det lika mellan barnen, ni får dela lika på ert gemensamma men bonusbarnet behöver inte delas lika om inte du vill det. 
Där är det pappan som du måste säga nej till.

"Vi är en familj och försöker att bolla allt med varandra. Men det är alltid svårt att kritisera en annan förälder (speciellt här då pappan är känslig och tar åt sig, samt har ett ex som får (eller har fått) härja och bestämt över honom som hon själv velat).."

Men du tycker att det är svårt att kritisera din sambo som är känslig men du kritiserar ju mamman fast det ju är din sambo som säger ja till mamman och sen låter dig ta hand om deras barn, du framställer ju honom som en vek person som inte kan säga nej till mamman men dig kör han över totalt.
Du riktar ilskan mot mamman och låter din sambo komma undan fast det är han som gör att du hamnar i den sits du är i.

"För mig är det självklara att i första hand mamman och inte bonusmamman som ska tacka och ta emot (med glädje) extra dagar och tid med barnet. Eller?"

Vad menar du med detta? det är väl inte till dig, bonusmamman hon skickar barnet utan hon skickar ju barnet till sin pappa, om du och pappan sen kommer överens om att du ska ta hand om barnet är ju inte det mammans fel.

Nej säg nej nästa gång din sambo ber dig vabba för hans barn.
Håll även strikt på att vabba på er egna veckor om det inte finns särskilda skäl förstås, speciella omständigheter kan ju dyka upp men annars håll på v/v.
Din man får lära sig att säga nej till mamman och du att säga nej till din man.
Mamman kanske utnyttjar att din sambo inte säger nej när hon frågar men din sambo utnyttjar ju dig om han inte frågar dig först om det är ok att du kan vabba, låt honom ta vab för sitt barn och ni delar på vab för  ert gemensamma.
Det är han som gör fel om han inte diskuterar med dig om ni ska barnet och vabba på mammans veckor, inte mammans om han sagt ja till henne när hon frågat.

När mamman lämnar över barnet är det inte bra för "hon borde vilja vara extra med barnet". När pappa tar emot barnet "extra" så är det inte heller bra. Förstår du inte hur motsägelsefullt det blir. Att du vabbar för hans barn är ditt eget problem. Men du vill ju inte det heller så du vill inte heller ha barnet hos dig. Alltså mamman lämnar till pappa som lämnar till dig som skyller på mamman och vill skicka tillbaka barnet till mamman. Stackars barn. Skärp er, väx upp och ta ert ansvar.

Vadå din jobbtid, det är väl pappan som ska vabba??

Men ja, känns ju mest logiskt och sjysst att barnet stanna där det blev sjukt. Hade vägrat ta hem mitt barn om hen var magsjuk...

Du tycker att mamman borde vilja ta hand om dottern när hon är sjuk fast det inte är hennes vecka. Men pappan då? Borde inte han vilja ta hand om sin dotter när hon är sjuk, och det ÄR hans vecka?

37,7 är ju inte ens feber.

Har också barn varannan vecka. Precis när Corona började bestämde vi att sjukt barn stannar där det är tills det är friskt. Tog ju flera veckor innan förkylningarna släppte och jobben blev lidande. Till slut bestämdes det att förkylt barn byter boende, det är endast vid rejäl feber eller magsjuka det stannar kvar. Detta för att jag måste kunna veta att jag kan arbeta mina veckor då jag har ett samhällsviktigt jobb (om jag inte är sjuk själv då vilket jag sällan är). Så vi vabbar våra egna veckor nu. Annars kan man ju inte planera någonting överhuvudtaget. Och det är klart att man vill vara med sina barn så mycket som möjligt men jag är själv med ALLT. Ni anar kanske inte hur mycket jobb det faktiskt är, jag gör två föräldrars arbete. Så de första dagarna efter byte måste jag ta det lugnt, just eftersom jag har det arbetet som jag har.

Men antar att jag är en dålig mamma då.