• Anonym (Larssan)

    Arg blivande trebarnsfar

    Har två barn, 6 och 7. Tredje på väg. Jag ville inte att vi skulle skaffa ett tredje barn men hon tjatade tjatade förhandlade och allt. Sen kände jag ok då, men hon skulle ta huvudansvaret där.

    Barnen håller på att bli ganska självgående och alla år med skrikande barn, sömnrubbningar, lekparkshäng och kasst sexliv såg sitt slut... nä då ska vi börja om! Jag tyckte vi började bli för gamla också, vad händer om det blir något fel pga av vår ålder?? Nej sa frugan, det kommer bli bra.Aja nu blev det ett barn och lika mycket min del av detta.

    Men vid ett senare ultraljud upptäcktes avvikelser. Bla en missbildad arm och bred nackspalt. Fostervattenprov visar att vi kommer få ett barn med downs syndrom. Men också stymparm.

    Alltså vad fan?! Jag sa ju detta! Nu har vi satt oss riktigt i skiten från att ha haft en fungerande familj och vardag som repat sig så kommer det bli ännu mer. Hur ska vi orka? Hur ska familjen funka och vårt förhållande hålla?

    Det är mitt fel med. Jag vet. Men jag är så jävla arg just nu och måste få ut detta. Hur ställer man om? Hur fixar man detta? Blir så lack på frugan som bara agerat på känslor och inte tänkt rationellt och logiskt här. Så arg på henne fast jag inte borde.

  • Svar på tråden Arg blivande trebarnsfar
  • Anonym (ABC)

    Jag kanske ska tillägga att av de 3 familjer som jag har i min närhet som har barn med downs så är det bara 1 som fortfarande är en familj och där det verkar funka bra med att även de andra barnen får bra med uppmärksamhet och en bibehållen relation mellan de vuxna. De är som vilken lycklig familj som helst med lite fler sjukhusbesök typ. 

    I de andra två familjerna så har det inte funkat alls. Varken relationsmässigt mellan de vuxna eller att syskonen har fått det stöd och uppmärksamhet som de behöver. 

  • Anonym (Y)
    Anonym (ABC) skrev 2020-09-17 08:43:39 följande:

    Hur går samtalen med din fru? Min man ville bara ha ett barn och gick med på ett andra lite som du gjort. Men då pratade vi också med en gång att vi skulle göra fostervattenprov och abort om något var fel. Vårt förhållande skulle aldrig hållit för ett barn med problem. Jag skulle sitta fast med ansvaret och vara bitter över att han inte hjälpte till mer, han skulle vara sur över hela situationen med att hela livet förändrats bara för att han gått med på mitt tjat och slutligen så skulle det leda till en separation och ett splittrat hem.

    Och det är väl den insikten du har nu men som din fru kanske saknar. Och tiden går så det här är ju ingenting som man kan gå och dra på utan ni måste ta snabba beslut. 

    Om ni inte gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Antagligen du som den drivande parten i en ev. skilsmässa. 

    Om ni gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Och här är det väl antagligen din fru som skulle vara den drivande parten om det är så att hon inte kan komma över känsla av att du tvingat henne till en abort hon inte vill göra. 


    Tänkte du verkligen igenom vad du skrev nu? Budskapet är ju att hur dem än gör kommer det gå åt skogen. Alltså tänk efter lite.
  • Anonym (Barn är ett lotteri)
    Anonym (ABC) skrev 2020-09-17 08:43:39 följande:

    Hur går samtalen med din fru? Min man ville bara ha ett barn och gick med på ett andra lite som du gjort. Men då pratade vi också med en gång att vi skulle göra fostervattenprov och abort om något var fel. Vårt förhållande skulle aldrig hållit för ett barn med problem. Jag skulle sitta fast med ansvaret och vara bitter över att han inte hjälpte till mer, han skulle vara sur över hela situationen med att hela livet förändrats bara för att han gått med på mitt tjat och slutligen så skulle det leda till en separation och ett splittrat hem.

    Och det är väl den insikten du har nu men som din fru kanske saknar. Och tiden går så det här är ju ingenting som man kan gå och dra på utan ni måste ta snabba beslut. 

    Om ni inte gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Antagligen du som den drivande parten i en ev. skilsmässa. 

    Om ni gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Och här är det väl antagligen din fru som skulle vara den drivande parten om det är så att hon inte kan komma över känsla av att du tvingat henne till en abort hon inte vill göra. 


    Man ska nog överhuvudtaget inte fundera på att skaffa barn om man inte är beredd på att de inte alltid blir det där superfriska barnet. Långt ifrån allt går att se på fosterdiagnostik. LÅNGT ifrån allt. Så lite naivt att tro att det bara är att abortera bort. Föds många barn med multihandikapp där det inte gick att se eller missades på fosterdiagnostiken. Det är verkligen en falsk trygghet många lever i när det tar NIPT eller KUB och får glädjande provsvar.

    Mvh från Barnsjukhuset
  • Anonym (Syskonen)
    Anonym (Barn är ett lotteri) skrev 2020-09-17 09:51:27 följande:
    Man ska nog överhuvudtaget inte fundera på att skaffa barn om man inte är beredd på att de inte alltid blir det där superfriska barnet. Långt ifrån allt går att se på fosterdiagnostik. LÅNGT ifrån allt. Så lite naivt att tro att det bara är att abortera bort. Föds många barn med multihandikapp där det inte gick att se eller missades på fosterdiagnostiken. Det är verkligen en falsk trygghet många lever i när det tar NIPT eller KUB och får glädjande provsvar.

    Mvh från Barnsjukhuset
    Nje... inte alls enig.
    Dessto större anledning att abortera när man ser handikapp på fostret... man minskar ju riken/sannolikheten. De allra flesta är fullt medvetna att det kan tillkomma komplikationer vid födsel, under livets gång osv och att det kan missas saker på fosterdiagnostik.
  • Anonym (Larssan)
    Anonym (Barn är ett lotteri) skrev 2020-09-17 09:51:27 följande:

    Man ska nog överhuvudtaget inte fundera på att skaffa barn om man inte är beredd på att de inte alltid blir det där superfriska barnet. Långt ifrån allt går att se på fosterdiagnostik. LÅNGT ifrån allt. Så lite naivt att tro att det bara är att abortera bort. Föds många barn med multihandikapp där det inte gick att se eller missades på fosterdiagnostiken. Det är verkligen en falsk trygghet många lever i när det tar NIPT eller KUB och får glädjande provsvar.

    Mvh från Barnsjukhuset


    Jo det stämmer ju... och jag har läst allt som skrivs här och spärren börjar lossna. Har nog hakat upp mig på att det berodde på åldern men det kunde ju hänt ändå.. ett barn kan ju tex springa ut framför en bil och hamna i rullstol. Allt kan ju hända om man har otur...

    Men som du säger, man ska inte skaffa barn om man inte vill men svårt äre. Jag var ju inte så uppspelt att få de andra barnen heller men kan inte se mitt liv utan dom. Så där hade jag ju fet fel. Hoppas jag ska känna samma för den här krabaten..
  • Anonym (Larssan)
    Anonym (ABC) skrev 2020-09-17 08:43:39 följande:

    Hur går samtalen med din fru? Min man ville bara ha ett barn och gick med på ett andra lite som du gjort. Men då pratade vi också med en gång att vi skulle göra fostervattenprov och abort om något var fel. Vårt förhållande skulle aldrig hållit för ett barn med problem. Jag skulle sitta fast med ansvaret och vara bitter över att han inte hjälpte till mer, han skulle vara sur över hela situationen med att hela livet förändrats bara för att han gått med på mitt tjat och slutligen så skulle det leda till en separation och ett splittrat hem.

    Och det är väl den insikten du har nu men som din fru kanske saknar. Och tiden går så det här är ju ingenting som man kan gå och dra på utan ni måste ta snabba beslut. 

    Om ni inte gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Antagligen du som den drivande parten i en ev. skilsmässa. 

    Om ni gör abort, hur stor är chansen att ni fortfarande kommer vara tillsammans om 5 år? Och här är det väl antagligen din fru som skulle vara den drivande parten om det är så att hon inte kan komma över känsla av att du tvingat henne till en abort hon inte vill göra. 


    Ja du, väldigt bra frågor du ställer och jag har väl ärligt inte kommit dit i tanken. Mer accepterat läget men kan inte prata med frugan för vill inte skylla på henne vilket jag kommer göra eftersom jag är arg på allt nu.. då blir det inget bra samtal. Hon har ju inte gjort något fel egentligen. Men stör mig på hennes känslor får så stort utrymme istället för att vi tar hand om dom barn vi har.
  • Anonym (Larssan)
    Anonym (U) skrev 2020-09-16 18:34:56 följande:

    Separera.

    Ha de 2 andra barnen vv.


    Funderat på det men nä, jag smiter inte från mitt ansvar. Är ju mitt barn med
  • Anonym (Barn är ett lotteri)
    Anonym (Syskonen) skrev 2020-09-17 09:58:10 följande:

    Nje... inte alls enig.

    Dessto större anledning att abortera när man ser handikapp på fostret... man minskar ju riken/sannolikheten. De allra flesta är fullt medvetna att det kan tillkomma komplikationer vid födsel, under livets gång osv och att det kan missas saker på fosterdiagnostik.


    Jag har aldrig sagt att det är onödigt med test. Ja, sannolikheten minskar, men det är fortfarande mycket som inte går att se. Jag som arbetar varje dag med föräldrar som hamnar i den här situationen kan säga att det är långt ifrån alla som förstår att fosterdiagnostiken är begränsad! Så jag vidhåller att är man inte beredd på att barnet kanske inte blir superfriskt så bör man avhålla sig. Man kan försöka minska risken, men det är ändå påtaglig.
  • Ingrid1983
    Anonym (.........) skrev 2020-09-16 21:00:09 följande:

    Ni behöver sätta er ner och vara extremt ärliga i detta läge. Se över alla era möjligheter och framtida hinder ni kan tänkas stå inför.

    Sedan om det är för sent att göra abort, och ni helt enkelt behöver acceptera läget skulle jag be dig söka samtalsstöd eftersom du annars kan löpa risk att inte binda dig och könna ett känslomässigt band till ert barn.

    Downs brukar enligt mig kunna få ett rätt gott liv, men kan visa hur jag själv resonerar genom att berätta att jag inte är säker på att jag skulle vilja fortsätta en grav om det visade sig att barnet hade den diagnosen. Varför? Jo, för att en dag blir jag gammal, dör, kanske förr kanske senare och hur blir det då för mitt barn? Vem ska ta hand om hen då? Jag kan inte tänka mig att någon inom vården ska försöka fylla upp ett känslomässigt och kärleksfullt och faktiskt lyckas. Jag är livrädd att barnet ska misskötas och.. liksom få det dåligt.


    Min upplevelse efter väldigt många år i LSS är att de som klarar att reflektera över ensamhet, relationer och band till andra ofta har ett socialt sammanhang som gör dem lyckliga med roliga arbetskompisar, grannar som de umgås med i allmänna utrymmen på boendet, ibland nån pojkvän/flickvän. Just den sociala samvaron har de mer av än någon som lever i ensamhushåll och inte har LSS tex. De som inte har det sociala behovet och färre personer runt sig verkar inte heller må dåligt av det, det blir liksom lite självvalt. Familjen är viktig för många, men inte central längre när de är vuxna. Föräldrar och syskon kommer ibland. Personalen kan inte älska sina brukare som deras föräldrar gör såklart, men det är inte heller tanken att man ska. Men stor respekt, hänsyn och någon som lyssnar räcker så långt. Jag antar att dom är vana vid det liv de har, att personal slutar och andra börjar tex, och det verkar inte så jobbigt. Jag upplever dem inte alltid som så ledsna när någon anhörig dör heller. Känsloregistret ser ofta lite annorlunda ut och det kan vara svårt att greppa att någon inte kommer tillbaka mer. Deras eget liv lunkar på som vanligt. I alla fall, livet på boende tex är ganska mysigt, personalen är oftast engagerad och duktig!
  • Anonym (Barn är ett lotteri)
    Anonym (Larssan) skrev 2020-09-17 10:00:15 följande:

    Jo det stämmer ju... och jag har läst allt som skrivs här och spärren börjar lossna. Har nog hakat upp mig på att det berodde på åldern men det kunde ju hänt ändå.. ett barn kan ju tex springa ut framför en bil och hamna i rullstol. Allt kan ju hända om man har otur...

    Men som du säger, man ska inte skaffa barn om man inte vill men svårt äre. Jag var ju inte så uppspelt att få de andra barnen heller men kan inte se mitt liv utan dom. Så där hade jag ju fet fel. Hoppas jag ska känna samma för den här krabaten..


    Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för er!
Svar på tråden Arg blivande trebarnsfar