Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Gissningsvis blivit väldigt ledsen och besviken på min vän.

Jag tycker självklart att det är ett extremt dåligt beteende att som vän göra något som man vet sårar vännen (ha sex med hennes man och ljuga om det och hålla det hemligt).

Till otroheten jo, men inte till att ha betett sig illa mot sin vän.

I en sån situation spelar det ju mindre roll vad man är "skyldig" till, man lär nbli lika arg på vännen ändå. Och då blir ju ju frågan lättmer semantisk än praktisk. Det är därför jag säger att det egntligen inte spelar jättestor roll om man vill definiera det som "delaktighet i otrohet" eller ej. Det är när man drar det ett steg till och talar om att den otrogne inte är ensam skyldig, att han blivit stulen osv som jag tycker att det blir riktigt fel.

Nu blir det nästan semantiskt igen. Jag tänker att det man gör ( om man inte är vän med frun) är att ha relatuon med en gift man och därmed handla på ett sätt som riskerar att såra en annan människa. Det har man givetvis ansvar för och är inte oskyldig till.

Jag vill inte kalla det delaktighet i otroheten eftersom jag anser att själva otroheten är löftet mellan makarna som bryts. Jag tycker att, att uttrycka sig så förflyttar ansvaret till fel person och också att det rent faktamässigt inte är korrekt uttryckt. Jag anser att det rent konkrett inte är möjligt att delta i en annans otrohet.

Men, ja älskarinnan är med i den handling som innebär att mannen är otrogen. Och så länge man inte för över ansvaret från den otrogne till älskarinnan och börjar prata om stöld och manipulation är det inte en jättegrej att ni vill anvönda begreppet "delaktighet i otrohet" Jag förstår förstås vad som avses med det. Enda orsaken att jag diskuterat just det begreppet är de frågor jag fått och jämförelser med brott och så vidare. Så jag har försökt förklara hur jag menar så pedagogiskt som jag kan för jag trodde att de jag diskuterade med faktiskt var intresserade av att förstå hur jag tänkte och resonerade. Och så tycker jag det är lite kul också att resonera kring såna här frågor. Men när jag blir anklagad (inte av dig) för allt möjligt konstigt som jag inte sagt så får det vara. Så viktigt är det inte för mig vilket begrepp man anvönder eller att försöka förklara mina tankar och etiska/språkliga resonemang.

Jag vill bara säga till dig som kom in senare i diskussionen att om du trycker på visa endast så ser du hur diskussionen började och vad det är jag diskuterat. Jag började alltså med att skriva att man inte kan vara otrogen och skylla på någon annan. Detta blev ifråggasatt, tidigt jämfördes älskarinnan med en dammsugarförsäljare som manipulerar äldre ensamma människor att köpa extremt dyra dammsugare. En diskussion om huruvida man kan vara ansvarig för en annans handling kom därdör igång samt en diskussion om vad manipulation är. Så jag har alltså disluterat huruvida man kan vara ansvarig för en annans handling.

Til slut blev diskussionen så detaljerad att den nästan kommit att handla om språkliga formuleeingar snarare än något annat.

Jag har hela tiden varit tydlig med att var och en är ansvarg för sina egna handlingar och ett ansvar för att reflektera över hur ens handlingar kan påverka andra. Har man en relation med en upptagen man är man är man själv ansvarig för den handlinge och man bör vara medveten om att den handlingen kan såra tredje part. Det har man ansvar för. Det har jag aldrig ifrågasatt.

Bara för att förtydliga eftersom jag själv tycker att diskussionen blivit förvirrad mot slutet och eftersom "sådär" kom med dessa anklagelser på slutet.

Jag tror också att du och jag är ganska ense i sak.

Just nu känns det som att diskussionen mer handlar om vilket begrepp man använder :)

Dumheter, hon har noll och inget ansvar för den bedragna frun.

Och?
Hon struntar väl i det!

Frun är liksom oväsentlig.

Ansvaret ligger hos den som givit löftet.

Ansvaret ligger hos den som givit löftet.

Inte gentemot en eventuell partner, nej.