Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Oskyldig till vad? Sin egen handling?

Jag håller ju med dig om att man alltid ansvarar för sina egna handlinga och är skyldig till dem vare sig de är positiva eller negativa. Men det är ju inte så att vi alla undvike alla handlingar som på något plan i något led skulle kunna påverka andra negativt. I så fall skulle vi ju tex inte söka jobb om vi inte vore ensamt sökande. Utan vi gör nån slags rimlighetsbedömning. Hur illa är handlingen? Hur illa kan kons3kvenserna bli? Och hur stor roll spelar egentling min handling för konsekvenserna?

Och i den bedömningen kommer olika människor komma fram till olika saker. Det behöver inte innebära att man tar mindre ansvar utan att man gör olika bedömningar utifrån de tre frågorna ovan.

Det var mest det jag ville försöka belysa eftersom det i diskussionen framställs lite som att det handlar om att ta ansvar för sina handlingar gentemot att inte göra det. Och jag tror inte alls att skiljelinjen ligger där.

Min fru var i den situationen. Hon föll för en man och fortsatte sen att ha sex med honom. Hon hoppades på att det skulle bli en fullt utvecklad kärleksrelation, men han verkade mera vilja ha det som tillfälliga träffar. Först efter ett år fick hon reda på att han var gift. Och det var då hon gjorde fel. Hon borde ha avslutat direkt, men kunde inte avstå och fortsatte att ha sex med honom ett halvår till. Hon ångrade sig efteråt, men det var ingen lätt sits att komma ur hans grepp.

Det här var innan hon träffade mig alltså. Han var hennes första partner.

Varför är det relevant om du är släkting eller vän med den drabbade? Du har fortfarande inte lovat något om trohet. Konsekvenserna för den drabbade är desamma oavsett om du är okänd. Jag ser ingen som helst skillnad i moraliskt ansvar här.

Inte helt oskyldig för sveket?

Eller för konsekvenserna?

Eller vad är man inte helt oskyldig till?

Lust och känslor vann över förnuft och moral tyvärr, som så många gånger när man gör gel på detta område

Om inte annat blir det betydligt lättare att ha ett fungerande samarbete kring barnen som skilda.

Lite märkligt det där att folk väljer att svika och förnedra sin partner och sen förväntar sig att man ska kunna vara vänner som skilda föräldrar. Hur tänker man då?

Jag har skribit massor med gånger att jag anser att älskarinnan INTE har ansvar föe otroheten oavsett om hon är en vän eller ej. Så jag säger alltså INTE att det äe ok om hon är en främlong men inte om hon är en vän.

Det är det här som är så vansinnigt.

Andra kvinnor kommer aldrig att vara ansvariga för ditt förhållande.

Han var inte otrogen gör att hon ?möjliggjorde? det, han var otrogen för att han är en skit.

Jag vet att ni har sagt att inge nsagt det (men Bjoer har ju sagt det vid flera tillfällen att hon ahr delansvar för otroheten)

Just detta inlägg handlade dock om påståendet att jag skulle anse att älskarinnan har ansvar/delansvar för oroheten/delaktighet i otroheten om hon är vän med "frun" men inte annars.

Och det stämmer inte. Jag anser inte att hon har ansvar/delansvar för otroheten/delaktighet i otrohet oavsett om hon är vän med "frun" eller ej. Min åsikt i anavarfrågan gällamde otroheten skiljer sig inte åt beroende på vänskap eller ej. Vilket jag har upprepat många gånger.

Möjliggöra, det var du som skrev det.

Kvinnan är ansvarig, enligt dig, för att se till att inte ge mannen möjlighet att vara otrogen.

Men vet du, det är bara han som bär ansvaret för er relation.

Alla kvinnor är inte med på tåget att vi ska hålla ihop benen som fina flickor för att inte riskera att någon upptagen man hoppar över skaklarna.

Förstår du inte att mannen nödvändigtvis inte måste ha informerat om sin upptagna status? Att han ibland ljuger en liten aning?

Och nej, jag personligen har inte varit den andra kvinnan, men jag ogillar verkligen den här oförmågan att se otrogna kräk för vad de är. Den här desperata önskan att dela upp skulden, göra honom lite mindre skyldig och kanske kunna förlåta honom. På 50-talet var det tvunget, då hängde försörjningen på mannen, men inte nu.

Ge fan i att skuldbelägga andra kvinnor, det gör oss inte mer benägna till nåt jävla ?systerskap?.

Ja, vi har ju olika åsikt där. Jag anser inte att det är hennes val som riskerar att såra en annan person utan hans.

Bjoer har påstått att älskarinnan/vänner som ger konpisen alkohol osv har ett ansvar för mannen är otrogen. Han har varit väldigt tydlig med att det ansvaret inte minskar den otrognes ansvar, det har du rätt i. Men likväl har han sagt att älskarinnan osv har ett ansvar för otroheten och för otrohetens konsekvenser.

"Sådär" skriver att älskaren har ett ansvar för sin delaktighet i otroheten. Exakt vad det innebär för honom vet jag inte. Utifrån hur han svarat mig i tråden verkar delaktighet i otrohet inte vara liktydligt med ha sex med en upptagen person utan verkar befyda något mer. Jag tolkar hans resonemnag som attäven han anser att älskarinnan har visst ansvar för att "det blir en otrohet" som nån valde att uttrycka det. Men det kan jag ha missförstått. Skul,e behöva en förklaring av begreppet "delaktighet i ptrohet".

Du verkar ju anse att älskarinnan har ett ansvar för konsekvenserna för mannens otrohet genom att vara en "möjliggörare". Att hon genom sina val kan krossa en annans männsimas liv - älskarinnan har alltså ett ga ska stort ansvar för konsekvenserna av otroheten.

Så min upplevelse är nog att ni alla tre på något plan lägger ett visst ansvar på att "det blir en otrohet" samt konsekvenserna av denna på älskarinnan.

Men om ni inte menar det. Om ni me ar att älskarinnan inte har något som helst ansvar för att "det blir en otrohet" (som ju inte är något som blir utan är något som den upptagne personen aktivt gör) så ber jag om ursäkt för missförståndet. Då har jag läst er dåligt.

Haha, helt ofattbart hur samma sak kan misstolkas om och om ingen 150 ggr trotts att det förklarats 150 ggr? Snacka om cirkeldiskussioner...

Ärligt talat tror jag problemet inte ligger i att förstå ett extremt extremt enkelt begrepp som deltagande... jag tror problemet snarare ligger i att förmå sig själv att erkänna sitt eget ansvar i saker som inte är så trevliga 

Du skrev att hon är ansvarig för att möjliggöra hans otrohet.

Om du inte då avkräver henne ett ansvar för din relation, vad inbillar du dig då att du gör?

Och jo, det gör honom mindre ansvarig. För det är inte han ensam som ansvarar för att vara dig trogen, utan andra kvinnor förväntas kollektivt se till att han inte får möjligheten.

Fortfarande. Män ljuger.Du valde att bortse ifrån det jag skrev om att inte alla kvinnor som ligger med upptagna män ens vet att de är upptagna.

Alla är inte onda vet du.

Varför ska man inte tro på vad personer själva skriver? Bjoer har ju uttryckligen skrivit att man som älskarinna/vän som ger alkohol är delansvarig för otroheten (inte bara för sin handling utan för själva otroheten). Samt att man är delansvarig för otrohetens konsekvenser. Den otrogne har fullt ansvar för otroheten men inte ensamt ansvar för otroheten. Jag väljer att tro att han me ar det han skriver.

Du skriver att man endast är ansvarig för sina egna handlingar, dvs att ha sex med en upptagen person. Om du menar det håller jag med dig. Bara det har man ansvar för.

Men i ett annat inlägg skriver du att det är älskarinnans val som krossar en annan människas liv. Jag får inte ihop hur hennes val kan krossa fruns liv om hon samtidigt inte har något ansvar för den otrohet som han begår. Det är ju inte hon som är otrogen, eller väljer att vara otrogen alltså måste det ju vara hans handling som hon delvis har ansvar för. Jag förstår inte hur hon annars kan sägas vara ansvarig för att ha krossat fruns liv - om hon inte har något ansvar för hans otrohet, som rimligtvis är det som du menar krossar livet. Eller är det inte otriheten som frun blir

Krossad av?

Jag har också upprepa mitt många gånger. :)

Jag förstår att du menar att älskarinnan bara är ansvarig för sin del, men inte fullt ut vad hennes del är. Enligt dig. Om den är att välja att ha sex med en upptagen man så hänger jag med. Det är så jag uppfatta dig tidivare. At hon enbart har ansvar för det.

Men du skriver också upprepat att hon också har ett ansvar som en möjjliggörare av hans handling. Och när du pratar i de termeena tycker jag ändå att du tangerar att hon har visst ansvar för att det blir en otrohet, dvs hans handling. Så det där har jag klurat lite på vad du menar med. Men eftersom du ju upprepat många gånger(som du mycket riktigt påpekar) att älskarinnan bara har ansvar för sin handling har jag ändå gått mest på just den formuleringen och tänkt att du och jag tänker ganska lika. Hon har enbart ansvar för att ha sex medn en otrogen person, inget annat. (Sen kan man tycka att den handlingen är omoralisk, osolidarisk osv, men det är bara den handlingen hon har ansvar för).

Men nu började du plötslogt skriva att det är älskarinnans val som krossar frun. Och eftersom det rimligtvis är mannens otrohet som krossar frun och inget annat, så kan jag inte tolka det på annat sätt än att du menar att älskarinnan har ett visst ansvar för att mannen är otrogen och konsekvenserna av det. Inte att det fråntar honom hans ansvar men att hon också har ett visst ansvar för otroheten. Jag kan inte förstå vad du menar med den formuleringen annars.

Nu skriver du ju också - det största ansvaret ligger hos den som är otrogen. Då får jag ju gissa att du menar det srörsta ansvaret för hans otrohet/konsekvensen av hans otrohet? Han har det största ansvaret för det, men hon har också ett visst ansvar?

Jag kan inte tolka den formuleringen på annat sätt än så heller.

Men jag förstår att du tycker att du är glasklar, och du behöver naturligtvis inte förklara dig mer. Men för mig är inte var du står i frågan "ansvar för otroheten" helt självklar. Du upprepar att hon bara har ansvar för sin del, men när du fördjupar dig verkar hennes del vara mer än att sex med en otrogen person. Hennes del verkar vara att vara med att skapa själva otroheten och därmed ha ett delansvar för själva otroheten och dess konsekvenser.

Det framgår inte att det endast är personer vilka är medvetna om det vi diskuterar. Du får nog låta även andra göra sina tolkningar.

Ja,det står ju såklart var och en at tolka det som den vill.

För att jag ska förstå skulle jag behöva raka svar på dessa frågor

Har älskaren något som helst ansvar för att det blir en otrohet (dvs att den otrogne är otrogen)?

Har älskaren något som helst ansvar för konsekvensen av otroheten? (Tex att frun krossas)?

Det hjälper tycärr inte mig att upprepa att älskaren har ansvar för deltagande då det är vad deltagande innebär för dig som jag försöker reda ut.

Men älskaren har inget ansvar för konsekvenserna av otroheten skriver du nu.

Då menade du alltså inte det som du skrev flrut att det är älskarinnans val som krossar frun? Det var en felskrivning?. (För båda de sakerna kan ju knappast vara sanna samtidigt för om det är hon som krossar frun borde hon ju rimligtvis ha ett ansvar för det).

Eller menar du att den otrogne har huvudansvaret men älskarinnan ett mindre delansvar också?

Vad innebär detta möjliggörande för dig ansvarsmässigt?

Innebär det att älskaren har ett ansvar för att det blir en otrohet? Går det svara ja ellee nej på den frågan?