Så ledsen. Alla snälla ord välkomna.

Är så ledsen idag. Mer värk och klump/ hinna i mens under natten.

Behöver stöttning. Kan man ha oroat bort en graviditet? När jag plussade blev jag glad men också rädd och orolig. Kan det vara mitt fel så att detta hände? Att jag fick så mycket känslor att kroppen stötte bort något? Det gör mig så skamfylld att den tanken finns. Att jag oroat fram nåt.

Fick bara svaga plus i 2 v och bara lägsta utslag på digitala test så kanske det inte utvecklades som det skulle? Men tanken att det är pga min oro och rädsla i graviditeten känns hemsk. Kan jag ha gjort så detta hände!?

Längtar efter barn så innerligt, innerligt och vill inget mer än att försöka igen så fort jag kan fysiskt, för det är en så stark dröm och längtan. Men jag är så rädd att det här händer igen. Och jag är som sagt rädd för att det var mitt fel som oroade mig för mkt.

Nej!! Om du varit så stressad att det blivit missfall av detta så skulle du haft andra fysiska åkommor till följd såsom håravfall, avmagring och andra riktigt allvarliga effekter. Kvinnor blir gravida under brinnande krig. Du har INTE åsamkat missfallet. Det kan du lita på.

Tyvärr är missfall väldig vanligt och ökar ganska mycket generellt efter 35.

Jag hade själv missfall innan vi fick våra barn och jag har svårt att se att någon kan ha varit mer besatt av att bli gravid såsom jag var (haha) med ett ständigt fokus på just detta. Jag var superstressad. Läkaren sa att ca 50% av alla kvinnor som skaffar barn under sitt liv någon gång råkar ut för missfall. De flesta hinner dock inträffade innan man noterar graviditeten.

Och detta stämmer, Av alla jag känner som skaffat 1-4 barn har ca hälften någon gång haft det missfall.

Det betyder inte att du inte kommer får barn. Tvärtom det visar att du kan bli gravid naturligt.

Och jag önskar att jag hade värmande ord men är du som jag så kommer du oro dig först trmestern i nästa graviditet att det ska gå åt skogen. JG avundas de kvinnor som bara kan njut av sin graviditet, för mig var tiden fram till Kub vidrig. Dagarna fick ut på att sysselsätta sig så att grubblandet fick paus och bara se den tiden som en transportsträcka att avklara..

Bästa är, att nu du väl har din bebis (för det är jag säker på att du kommer få!) så kommer det bli den mest naturliga saken i världen och all tidigare storhög kommer sköljas bort.

Jag vet din sorg och kanske även känner du ilska. Det har jag gjort efter mina 2 missfall (har haft 3 totalt). Tyvärr finns inget som kommer att trolla bort dina känslor, det önskade jag varje dag! Men, sorgen blir lättare ju mer tiden går. Snart är det 3 månader sedan mitt senaste missfall i vecka 7 och jag känner fortfarande sorg varje dag. Dock inte den där allra vidrigaste sorgen och värken, men tillräckligt för att tårarna ska komma och tankarna på vad det kunde ha blivit av våra graviditeter. Vi har börjat försöka igen men räknar med att det kommer att ta tid att bli gravida igen (tagit ca 7 månader varje gång att bli gravida) och dom månaderna känns oändliga! Tanken att börja om på nytt med ägglossningstester och ork att ens ha sex ofta gör mig bara matt...

Jag finns om du vill prata av dig! Stor kram <3

Stora kramar till dig! 

Jag fick ett MA i juni. Det var hemskt, såklart. Svårt att få hjälp. När jag till slut fick tabletter för att avsluta var det en lättnad. Sen kom sorgen tillbaka. Jag tänkte mycket på vem den där lilla cellen skulle ha blivit. Jag vet att det inte hjälper nu, och du ska ha all tid du behöver för att sörja, men det blir bättre, jag lovar! Och som alla säger, du vet att du kan bli gravid. Det hjälpte mig! Sen säger många också att det är lätt att bli gravid efter missfall. 

Och inget du har gjort, eller hur du har mått, har påverkat så du fått missfall!

Ja, det kan vara skönt att ha i bakhuvudet i alla fall. :) 

Det är ju tyvärr så med just missfall... få vill prata helt öppet om det, men samtidigt så är det precis det man skulle behöva när man går igenom det själv.