Så ledsen. Alla snälla ord välkomna.

Du får rasa ihop just nu, det är helt okey. Gjorde jag vid mitt första missfall också. Tids nog kämpar man vidare.

Har ju inte tid dock pga åldern. Vill kämpa på direkt är känslan...

Är så ledsen idag. Mer värk och klump/ hinna i mens under natten.

Behöver stöttning. Kan man ha oroat bort en graviditet? När jag plussade blev jag glad men också rädd och orolig. Kan det vara mitt fel så att detta hände? Att jag fick så mycket känslor att kroppen stötte bort något? Det gör mig så skamfylld att den tanken finns. Att jag oroat fram nåt.

Fick bara svaga plus i 2 v och bara lägsta utslag på digitala test så kanske det inte utvecklades som det skulle? Men tanken att det är pga min oro och rädsla i graviditeten känns hemsk. Kan jag ha gjort så detta hände!?

Längtar efter barn så innerligt, innerligt och vill inget mer än att försöka igen så fort jag kan fysiskt, för det är en så stark dröm och längtan. Men jag är så rädd att det här händer igen. Och jag är som sagt rädd för att det var mitt fel som oroade mig för mkt.

Nej absolut inte att det påverkat. Jag var som ett nervvrak under hela min graviditet. Jag vågade typ inte ens åka buss för att jag var rädd att de skumpade så mycket så jag skulle få missfall. Var även hemma nästan hela graviditeten för att jag var orolig för att stress skulle påverka negativt . Var hemma utan lön dessutom. Sen fick jag veta att missfall får man endast om embryot inte var livsdugligt alt grov misshandel. Så ha inte negativa tankar om dig själv nu

Beklagar :(

Jag är inte bra på sånt här men vill ändå säga att saker och ting oftast har en mening. Kanske var det meningen att du skulle få missfall så här tidigt för att slippa sorgen när det gått längre tid in i graviditeten. För troligtvis var just det här livet inte starkt nog att överleva.

Den starka och friska bebisen kommer när den är redo, och din kropp är redo och i harmoni med pappan.

Tills dess är detta ett tillfälle för er att testa styrkan i er relation. Om det är meningen. Ta hand om varandra, glöm inte bort att båda varit med om samma sak.

Massor av kramar! Du har inte orsakat missfallet, släpp den tanken. Ta hand om varandra och försök hitta styrka i varandra så du inte behöver känna dig ensam.

Det bästa jag tror att du kan göra är att vara lite extra snäll mot dig själv närmaste tiden. Gör sånt som du tycker om och tillbringa mycket kvalitetstid med din partner. Då mår du och förhållandet bra.

Lycka till och jag håller alla tummar och tår att ni kommer att få en bebis snart

Tack. Längtan efter bebis finns kvar lika stark, om inte nästan ännu mer nu. Det känns ändå bra, att hjärnan är så fortsatt inställd på det och verkligen vill fortsätta. Sorgen finns där men längtan är otroligt stark. Fick gråta mycket igår vilket var befriande.

Kram

Tack.

Vill så gärna bli mamma.

Jag vet vad du går igenom och jag har inga andra bra ord till dig som tar bort din sorg.
Du får cyberkramar och hoppas du känner lite, lite värme.

Ta en stund i taget. En sekund En minut.
Ta hand om er och var snälla mot er själva och varandra. 

Kram