14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan

Du besvarar inte tipset om att byta skola?

Jag har egentligen varken erfarenhet eller är/harvarit i liknande situation men funderar ändå på om ni helt enkelt ska försöka hitta på aktiviteter tillsammans,  som hel familj eller en förälder och 14-åringen.  Föreslå, truga och muta er till gemensama ermed korvgrillning, en cykelturer, höghöjdsbana, paddling, jogga i skogen, testa ett utegym...

Utomhus aktiviteter på dagtid gör att man får bättre dygnsrytm och tillsammans med fysisk aktivitet så blir sömnen oftast bättre. 

Min tanke är att ni kanske lättare kan nå fram sedan när ni har etablerat gemenskap med aktiviteter utan prat om skola osv. 

Hur ser vardagen ut för övrigt? Är hon bara i sitt rum eller äter hon middag och så med resten av familjen? Umgås hon med syskon?

Att byta skola vill hon inte. Hon har alla sina vänner på den nuvarande skolan.

Gryntroll: Tack för tipsen. Hon är med i en lagidrott, men de senaste veckorna har hon tappat lite lust för det och hon verkar tycka att det är pinsamt att visa sig där när hon inte är i skolan. Många vänner från skolan är med där också och är allmänt aktiva och sportiga. Hon och jag har gått på gym ibland, men nu har inte haft någon lust med det heller. Dessutom ska man ju hålla sig borta från gymmet nu i coronatider.

Andra aktiviteter är ju en bra idé, men det är svårt att komma på något som hon gillar att göra.

Hon är mest på sitt rum, men hon äter middag med övriga familjen och ibland så är hon i soffan på kvällarna också. Börjar man prata om något jobbigt med henne så svarar hon inte och springer oftast direkt in i sitt rum.

Skolfrånvaro är ju det som är mest bekymrade, men det är oroande att hon inte umgås alls med några kompisar längre. Hon påstår ju att hon "umgås" via sociala medier med kompisarna. Jag tycker det är väldigt synd att hennes kompisar inte mer aktivt kanske kommer och hälsar på etc. Hon har haft väldigt fina vänner som har tagit hand om varandra tidigare. 

Skulle du kunna kontakta hennes kompisars föräldrar, om de är vettiga, och be om hjälp? Ni skulle kunna arrangera något för dem att träffas lite regelbundet eller ha någon som kom med skolarbete och läxhjälp. Ofta vill folk hjälpa men vet inte hur.

Hej vi har en liknande situation med våran son. Orkar inte gå i skolan och sitter mest vid datorn eller med telefon. Skolan har börjat fatta allvaret så från nästa vecka kommer han få anpassad skolgång. Jag har kontaktat BUP där dom efter ha lyssnat på våra problem sa att han är nog rätt slutkörd och slut på energi pga han har ev. Diagnos som gör det jobbigt hänga med i skolan. Han vill men orkar inte just nu!

Tipset vi fick var som er,sänka kraven i skolan men att vi ska i gengäld kräva av han att han äter regelbundet, ha ordentliga sovvanor och utöva minst en fysisk aktivitet i veckan. Lite svårt med aktivitet i dessa tider men få han gillar pokemon go så får det bli promenader med telefonen.

Sen så har vi suttit ner och pratat med sonen om att vi är på hans sida och vill hans bästa,att vi ska tillsamman s med han kämpa för att han ska få ett bättre mående.

Ett annat tips är att han varje dag fyller i på en skala hur bra han mår just den dan. 5 eller över kan man pusha o ställa lite mer krav, sämre än det så får han vara ifred den dagen. Detta istället för att hålla på o tjata o fråga om hur han mår

Hoppas att du kanske får några tips vi har inte hunnit pröva alla än själv så vet ej hur utfallet ska bli än:)

Byt skola; om hon ändå inte går till skolan spelar det ju ingen roll om hon har kompisar i samma skola eller på en annan. Att sen klara nian och lägga grund for gymnasiet är viktigare än några kompisar. Och nian blir ju svår om hon inte närvarar i åttan...

Hon kanske har någon diagnos? Jag började må skit mentalt i åttan för att jag inte klarade saker som alla andra på grund av att jag har adhd. Det visste jag inte då eftersom det brukar komma senare hos tjejer, i samband med puberteten och det yttrar sig dessutom olika hos alla och speciellt hos killar och tjejer. De typiska adhd symptomen är dock vanligast hos killar så det är ofta svårt att märka. Det är kanske värt att försöka få en utredning iallafall? Ingen trodde att jag hade adhd så jag fick min diagnos typ 2 år för sent och 1 missat år av gymnasiet. Ibland är det inte vad man förväntar sig.

Jag läste precis klart inlägget och det är verkligen my time to shine. Jag är 17 nu, jag var exakt som din dotter när jag var 14. Det är skit, och det är säkert skitjobbigt för dig som förälder också men att ta mobilen, sätta strängare regler, förklara att det hon gör påverkar henne negativt funkar verkligen inte. Hon gör sitt allra bästa, det kanske inte ser ut att vara mycket för dig som förälder men för någon som mår dåligt så är små saker jättejobbiga att göra. Man blir oftast mycket tröttare när man mår psykiskt dåligt. Därav konstigt sovschema, hon kan inte hjälpa det, en dag kanske hon är helt utmattad klockan 13 och måste ta en tupplur sen är sov schemat konstigt. Och en annan kväll håller kanske hennes tankar henne uppe till klockan 4 på morgonen och hon kan inte vakna 7 på morgonen för att gå till skolan då. Och det är då viktigt för dig som förälder att vara förstående istället för att vara sträng. Mina föräldrar gav mig mer och mer regler desto mindre jag gick till skolan och det hjälper verkligen inte. Det finns inget facit på hur man ska vara förälder och det måste vara skitjobbigt att inte veta vad man ska göra. Jag kan ge mer specifika tips men jag vet inte vad jag ska tipsa om och det är inte jättelätt att snacka om detta generellt. Jag har 3 års erfarenhet, som barn i detta, sen har jag dessutom skilda föräldrar, så 2 par av föräldrar att utgå ifrån vad de gjort som varit bra och dåligt. Jag vet vad jag behövde från mina föräldrar när jag mådde som sämst. Det viktigaste var att de var förstående och inte satte så mycket press på mig. Att de pratade lugnt med mig och inte blev arga ifall jag inte orkade städa mitt rum när de bad mig. Såna små saker blir så himla stora för någon som mår dåligt, även om man vill ha ett städat rum, man vill gå till skolan och klara det och va med sina kompisar som alla andra så orkar man inte det mentalt. Och det hjälper inte när folk säger att man ska "ut och träna" för att må bättre och bli tröttare, orkar hon inte gå till skolan så orkar hon förmodligen inte att gå ut och träna. Klockan är skitmycket och jag måste sova men jag kan skriva mer imorgon. Eller om du kanske vill skriva på messenger istället. Jag vet inte, jag vill bara hjälpa dig va en så bra pappa som möjligt när din dotter mår dåligt för mina föräldrar misslyckades totalt med det och det har inte påverkat mig jättebra, ingen press dock! Det tog mig några år men jag ser nu att mina föräldrar alltid försökt sitt bästa och aldrig menat något illa men jag förstod inte det när jag var 14 och fick utegångsförbud osv

Åh jag skrev så konstigt, suger på att beskriva/förklara och är bäst på att ordbajsa. Strunta i det långa jag skrev. Någon annan skrev jättebra, hade en son med anpassad skolgång, spelar pokemon go osv. Det viktigaste är att ni är förstående. Var öppna till förändring och de förslag hon ger. Förstå att hon gör sitt allra bästa och små saker som att duscha är jobbigt. Ibland kan det vara enklare att smsa, det kan vara svårt att prata face to face. Speciellt om det lätt blir bråk, enklare att hålla en god ton över sms. Om din dotter gillar att vara kreativ så finns det olika böcker man kan fylla i, tex en bok där man skriver något man är tacksam för varje dag etc. Hjälper än att tänka på andra saker på kvällen. Kanske hjälp henne hitta en bra podd som hon kan lyssna på på kvällarna. Det är oftast då man mår som sämst när man är ensam osv. En bra podd kanske kan hjälpa. Bli inte arga och sätt inte mer regler. När hon blir arg så blir du arg och så blir hon ännu argare för att du inte förstår och så blir du ännu argare för att hon inte lyssnar. Det blir en ond cirkel. Gå hellre ifrån och vänta tills hon lugnat sig. Eller fråga om hon vill åka och köpa McDonalds, ni får en bilresa tillsammans, ni båda får mat. Det kanske blir enklare att prata om det, speciellt när hon kommer ifrån den miljön som är hemma som just nu kanske är förknippad till negativa känslor. Sen förstår jag också att ni föräldrar är uppvuxna under en helt annan tid. Skolan är så klart viktig men definitivt inget ni behöver stressa över. Jag personligen hade inte gått tillbaka till samma skola, speciellt inte en privatskola fylld med tävlings inriktade elever när jag missat så mycket. Folk kommer undra och ge blickar, man kommer ligga efter och inte vara inkluderad i de tilldelade grupperna på lektionerna. Det är skitjobbigt. Och om hon behöver gå om 8an så är det inga problem. Jag går om ettan på gymnasiet nu, har anpassad skolgång men bortsett från det har jag inga problem. Bytte skola. Hoppade även av skolan där jag gick ettan först. Jag behövde den mentala pausen från skolan. Jag tror också din dotter behöver det. Oroa dig inte över kompisarna, om det är bra kompisar så kommer de att stanna och gilla henne lika mycket oavsett om hon går i skolan eller inte. Lämna skolan åt henne, stressa inte henne över läxor och att hon måste göra det och det för att må bättre. Jag förstår att det är jobbigt att vara förälder och bara se på. Men det är ännu jobbigare att vara barn och känna att man gör alla besvikna. Snälla ge henne inte ångest för att saker ser ut som de gör, hon gör verkligen sitt bästa. Ge henne mycket beröm, inte för överdrivna saker för då kommer det bli jobbigt. Men om hon har svårt att gå upp på morgonen och en dag så är hon det "Vad kul att se dig vaken nu, vill du ha något att äta" små, diskreta stöttningar. Det finns tyvärr inte mycket du kan göra som förälder förutom att försöka förstå. Du kan inte göra mer än ditt bästa. Chansen att hon har en diagnos verkar finnas där. Några typiska saker för adhd hos tjejer:

Utvecklas i samband med puberteten
Sämre psykiskt mående
Sömnlöshet/Sover för mycket
(Brist på melatonin är vanligt när det gäller adhd så man kan ha jättesvårt att somna samtidigt som man behöver sova mycket mer för att känna sig utvilad eftersom man har mycket svårare att hamna i den där djupsömnen)
Pratar mycket
Lätt distraherad
Perfektionist 
Hamnar ofta i konflikter
Starka känslor
Svårt att uttrycka känslor och förklara hur man mår/vad man behöver
Humörsvängningar
Dåligt konsekvenstänk
Dålig impulskontroll
Svårt att planera/hålla sig till en planering
Samtidigt så kan världen crasha om saker inte gått som planerat

Och det är bara några som jag kan komma på just nu. Adhd visar sig ofta olika hos tjejer och killar, de har samma svårigheter, men de visar sig ändå olika. Det är mycket möjligt att det inte är adhd, många diagnoser liknar adhd. Bipolär sjukdom och adhd förväxlas ibland när folk blir diagnostiserade, de har väldigt lika symptom. Men jag skulle ge tipset att höra av dig till Barn och Ungdoms Psykiatrin så snart som möjligt. Väntetiderna för utredningar brukar vara katastrofala. Jag gjorde min utredning på Cereb istället men jag vet inte om det finns överallt. Kolla efter såna ställen att göra utredningen ifall väntetiden är jättelång, och kanske fråga hur väntetiden är i olika kommuner runt om där ni bor.