• En uppgiven pappa

    14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan

    Vi har en 14-årig dotter som isolerar sig hemma och vägrar gå till skolan. Hon går nu i åttan, men problemen började i sjuan, när hon började på en ny skola. Dessförinnan så var det inga problem i skolan, tvärtom, och hon hade fina betyg i sexan. I den nya skolan, som är nystartad och privat, så märktes det direkt att det var en liten annan nivå och prestationsinriktning där eleverna nästan verka ?tävla? mot varandra. Detta påverkade vår dotter negativt som fick en del oro över skolan. Skolan är väl medvetna om problemet med prestationshetsen och jobbar faktiskt ganska bra mot den.


    i våras, i sjuan, bröt hon samman ett par gånger över inlämningsuppgifter och prov och vägrade gå till skolan under ett par veckor. Skolan var tillmötesgående och lät henne så få fullfölja vårterminen utan krav på att hon skulle ha inlämningsuppgifter och prov.


    Under hösten, i åttan, har problemen tilltagit. Först var hon borta några strödagar med ont i huvudet och i magen, fast det egentligen berodde mest på ångest över skolan. Sedan blev frånvaro i ett par veckor igen.


    Vi pratade en hel del om att hon behöver hjälp och det gick hon med på. Hon ville inte ha hjälp på skolan/av kurator, men hon gick med på att träffa en ungdomsstödjare på Socialtjänsten som hon nu har träffat en gång tillsammans med oss och två gånger själv.


    Skolan är engagerad och vill hjälpa till och vår dotter fick åter möjligheten att gå i skolan utan krav, vilket hon gjorde i två veckor före höstlovet.


    Höstlovet tillbringades dock tyvärr mest hemma med telefonen i handen, och man började ana oro igen. Tidigare har hon var väldigt socialt och har många fina vänner. Vännerna finns nog kvar och hon påstår sig ju ha kontakt med dem via sociala medier. För egen del så undrar man ju lite varför inte kompisarna aktivt kommer och hälsar på mm.


    Efter höstlovet så har dock blivit kvar hemma och tiden rullar på. Vi har provat att rejält säga ifrån nu och tagit telefonen ifrån henne några gånger för att hon ska förstå allvaret och vår oro, men det urartar i stora bråk och hon blir helt galen och förtvivlad. Idag skulle hon ha träffat ungdomsstödjaren igen, men det orkar hon inte.


    Att hon inte mår bra är ju rätt uppenbart och det förstår vi och respekterar vi, men hur ska vi få henne förstå att hon aktivt måste ta hand om sig själv. Hon har tidigare varit aktiv och idrottat, men nu ligger hon hemma istället och har konstiga sovvanor, framförallt så brukar hon ha svårt att somna dagar före skoldag.


    Man blir ju orolig att ska behöva gå om åttan. Det viktigaste är ju att hon mår bra, men det vore synd att gå om en klass speciellt att hon har alla sina kompisar i åttan nu.


    Hur ska man gå vidare? Kontakten med Ungdomsstödjaren känns bra, men om hon struntar i den också så känns väldigt jobbigt. Skolan kommer ju att göra en skolpliktsanmälan till Barn- och ungdomsnämnden i vår kommun eftersom hon har så hög frånvaro. Vad som händer till följd av det vet jag ännu inte.


    Vad gör man för att sjuk tjej ska förstå att hon måste ta hand om sig själv, och inte bara fly in i sig själv och telefonen.


    Vi har provat att ta telefonen från henne också-. Då spårar det ur fullständigt och hon blir galen och slåss och blir otroligt arg och ledsen. Ibland behöver ju ha telefonen för att kommunicera med kompisar och ungdomsstödjare.

  • Svar på tråden 14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan
  • En uppgiven pappa

    Anonym (BYT SKOLA):


    Självklart vill vi att hon ska må bra, och det är viktigare än att komma iväg till skolan varje dag. Vi försöker ge henne mycket kärlek och försöker prata mycket med henne. Hon har som sagt kontakt med en s k Ungdomsstödjare på Socialtjänsten, som går försiktigt fram med henne. All annan hjälp vill hon inte veta av. Vi har försökt med kuratorn på skolan, BUP, läkarbesök (för mer allmän hälsoundersökning) och att träffa sin lärare/mentor utanför skolan, men allt det har hon vägrat. Hon är väl medveten om att hon inte mår bra, men ändå skärmar hon av sig från hjälp utifrån, förutom just Ungdomsstödjaren. Vi har suttit i flera möten med skolan och de är väldigt tillmötesgående, men som de säger: Om hon inte är i skolan och inte vill prata om hur man ska lägga upp hennes skolarbete, så är det ju väldigt svårt att hjälpa henne.


    De senaste dagarna ser vi lite ljusglimtar och det är härligt, men man är ju skitnervös för bakslag och mår dåligt själv över det.

  • En uppgiven pappa

    Den senaste veckan har känts bra och hon var inställd på att komma tillbaka till skolan. Äntligen fick vi iväg henne till skolan igår för första gången efter höstlovet! Hon var på gott humör och det kändes bra!


    ... men så hände något. Hon somnade på soffan vid 19:30 och när vi försökte hålla henne blev hon sur och gick in i sitt rum. Humöret var som förändrat och vi anade oråd. Mycket riktigt så vägrade hon gå upp i morse och vägrar säga någonting. Känns så tungt! Man blir så ledsen och förbannad att hon vägrar säga något, samtidigt som vet att det inte hjälper att bli arg.

  • Anonym (.)
    En uppgiven pappa skrev 2020-11-27 08:14:36 följande:

    Den senaste veckan har känts bra och hon var inställd på att komma tillbaka till skolan. Äntligen fick vi iväg henne till skolan igår för första gången efter höstlovet! Hon var på gott humör och det kändes bra!

    ... men så hände något. Hon somnade på soffan vid 19:30 och när vi försökte hålla henne blev hon sur och gick in i sitt rum. Humöret var som förändrat och vi anade oråd. Mycket riktigt så vägrade hon gå upp i morse och vägrar säga någonting. Känns så tungt! Man blir så ledsen och förbannad att hon vägrar säga något, samtidigt som vet att det inte hjälper att bli arg.


    Vad jobbigt! Då får ni ligga på BUP så att ni får hjälp, tyvärr kan det vara långa väntetider. Ligg på som en igel.

    Kolla också upp med ert sjukhus om de har mobila akuta team för psykvård. Såna team åker alltså hem till er. Flickan behöver ju uppenbarligen vård och där kan ni få akut hjälp om det behövs.
  • En uppgiven pappa

    Angående BUP, så verkar det inte vara så länga väntetider där vi bor. Dock så är ju problemet att vår dotter vägrar prata med dem. Just nu förlitar vi oss enbart på kontakten med ungdomsstödjaren, men även om denna känns jättebra så känns det som blir för mycket bakslag hela tiden för dottern.


    Vi har en tid bokad för läkarundersökning snart också. Den är hon ytterst tveksam till och vi bävar för att hon kommer att vägra gå dit. Vi följer givetvis med, men det är inte lätta att fysiskt tvinga med en 14-åring.

    Ett annat problem är ju att vår dotter har problem med sömnen. Trots att hon mycket väl vet att det är viktigt att hålla bra dygnsrytm så struntar hon i det gång på gång. När vi är hemma så försöker vi givetvis påverka (även om hon blir jättetjurig när man försöker väcka henne), men när vi jobbar så går det ju inte att ha koll på så att hon inte sover. Här har vi misslyckats, men det är märkligt att hon gång på gång sabbar sin dygnsrytm, trots att hon vet hur viktigt det är.

  • Anonym (Deppig son)
    En uppgiven pappa skrev 2020-11-30 15:30:42 följande:

    Angående BUP, så verkar det inte vara så länga väntetider där vi bor. Dock så är ju problemet att vår dotter vägrar prata med dem. Just nu förlitar vi oss enbart på kontakten med ungdomsstödjaren, men även om denna känns jättebra så känns det som blir för mycket bakslag hela tiden för dottern.

    Vi har en tid bokad för läkarundersökning snart också. Den är hon ytterst tveksam till och vi bävar för att hon kommer att vägra gå dit. Vi följer givetvis med, men det är inte lätta att fysiskt tvinga med en 14-åring.

    Ett annat problem är ju att vår dotter har problem med sömnen. Trots att hon mycket väl vet att det är viktigt att hålla bra dygnsrytm så struntar hon i det gång på gång. När vi är hemma så försöker vi givetvis påverka (även om hon blir jättetjurig när man försöker väcka henne), men när vi jobbar så går det ju inte att ha koll på så att hon inte sover. Här har vi misslyckats, men det är märkligt att hon gång på gång sabbar sin dygnsrytm, trots att hon vet hur viktigt det är.


    Ni kan inte få gå på samtal med BUP ni vuxna?

    Våran son vägrar oxå prata med BUP (eller med någon överhuvudtaget förutom jag o pappan). Vi vuxna blev erbjudna gruppsamtal via BUP där vi bl.a ska prata om sömnen,maten,fysisk aktivitet. Få lite tips och råd så att säga!
  • Anonym (BYT SKOLA)
    En uppgiven pappa skrev 2020-11-30 15:30:42 följande:

    Angående BUP, så verkar det inte vara så länga väntetider där vi bor. Dock så är ju problemet att vår dotter vägrar prata med dem. Just nu förlitar vi oss enbart på kontakten med ungdomsstödjaren, men även om denna känns jättebra så känns det som blir för mycket bakslag hela tiden för dottern.


    Vi har en tid bokad för läkarundersökning snart också. Den är hon ytterst tveksam till och vi bävar för att hon kommer att vägra gå dit. Vi följer givetvis med, men det är inte lätta att fysiskt tvinga med en 14-åring.

    Ett annat problem är ju att vår dotter har problem med sömnen. Trots att hon mycket väl vet att det är viktigt att hålla bra dygnsrytm så struntar hon i det gång på gång. När vi är hemma så försöker vi givetvis påverka (även om hon blir jättetjurig när man försöker väcka henne), men när vi jobbar så går det ju inte att ha koll på så att hon inte sover. Här har vi misslyckats, men det är märkligt att hon gång på gång sabbar sin dygnsrytm, trots att hon vet hur viktigt det är.


    Jag tycker inte det är 'märkligt.' att hon sabbar sin dygnsrytm. Delvis är det vanligt för alla tonåringar att vara uppe sent- dels är just din dotter väldigt deppad och då har man svårare att somna än annars också, dels tänker hon säkert mycket och har svårt att somna därför- dels kanske hon inte ens vill somna- för det innebär att hon måste vakna upp till ännu en jobbig dag?  

    Allt måste lösas genom något som motiverar henne att gå till skolan och klara skolan. Vad det skulle vara vet jag...
  • Anonym (BYT SKOLA)
    Anonym (BYT SKOLA) skrev 2020-11-30 15:42:27 följande:
    Jag tycker inte det är 'märkligt.' att hon sabbar sin dygnsrytm. Delvis är det vanligt för alla tonåringar att vara uppe sent- dels är just din dotter väldigt deppad och då har man svårare att somna än annars också, dels tänker hon säkert mycket och har svårt att somna därför- dels kanske hon inte ens vill somna- för det innebär att hon måste vakna upp till ännu en jobbig dag?  

    Allt måste lösas genom något som motiverar henne att gå till skolan och klara skolan. Vad det skulle vara vet jag...
    vet jag inte....*
  • Anonym (Q)
    En uppgiven pappa skrev 2020-11-30 15:30:42 följande:

    Angående BUP, så verkar det inte vara så länga väntetider där vi bor. Dock så är ju problemet att vår dotter vägrar prata med dem. Just nu förlitar vi oss enbart på kontakten med ungdomsstödjaren, men även om denna känns jättebra så känns det som blir för mycket bakslag hela tiden för dottern.


    Vi har en tid bokad för läkarundersökning snart också. Den är hon ytterst tveksam till och vi bävar för att hon kommer att vägra gå dit. Vi följer givetvis med, men det är inte lätta att fysiskt tvinga med en 14-åring.

    Ett annat problem är ju att vår dotter har problem med sömnen. Trots att hon mycket väl vet att det är viktigt att hålla bra dygnsrytm så struntar hon i det gång på gång. När vi är hemma så försöker vi givetvis påverka (även om hon blir jättetjurig när man försöker väcka henne), men när vi jobbar så går det ju inte att ha koll på så att hon inte sover. Här har vi misslyckats, men det är märkligt att hon gång på gång sabbar sin dygnsrytm, trots att hon vet hur viktigt det är.


    Det finns ett japanskt uttryck, ?????, som betyder typ hämnd-fördröjning av sänggåendet. Det är när människor, som ofta inte har så stor kontroll över sitt övriga liv, vägrar att gå och lägga sig och sova tidigt. Det är ett sätt att återfå en viss känsla av frihet under småtimmarna på natten. Jag menar att fenomenet är så pass vanligt att det till och med har en egen term.

    Hoppas att ni och hon får den hjälp ni behöver snart.
  • Plupp73

    Somatisk läkarundersökning krävs för remiss till BUP. Man måste se att ingenting är fel på sköldkörtel, blodvärde osv. Har hon ätstörningsproblematik? Undervikt/övervikt?

    Sömnstörning/att inte lägga sig är ytterligare ett tecken på att hon bara är passiv åskådare och inte längre deltar aktivt i sitt liv. Hon har tappat kontrollen. Detta är förvisso tonårsbeteende, men en skötsam tonåring fortgår inte med att låta skolan gå åt skogen.

    Hon är deprimerad tills dess att motsatsen är bevisad, och bör tas till psyk/BUP. Hopplöshetens vallgrav slukar dem när de tappar kontrollen. Det här är farligt.

Svar på tråden 14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan