Giftig arbetsplats, tips för att härda ut?

Jag har varit med om nästan exakt samma sak. Jag sökte och fick ett vikariat som vårdbiträde på ett äldreboende när jag var i 20-årsåldern. Jag var jätteglad över att ha fått ett jobb men eftersom jag varken hade utbildning eller erfarenhet av yrket sedan tidigare så ställde jag mycket frågor för att kunna lära mig. Jag ville ju göra ett bra jobb och visa framfötterna.

Jag har alltid varit ganska blyg och introvert så jag pratade kanske inte så mycket med de andra på rasterna, men jag lyssnade när de pratade istället. Det fanns en tant där som särskilt utmärkte sig som en riktigt bitter gammal kärring, hon pratade skit om folk som inte var där och även om nattskiftet. Jag försökte hålla lite distans till henne, men alla de andra verkade vara trevliga och snälla.

Några veckor senare blev jag inkallad till chefen, hon berättade att flera i arbetslaget hade klagat till henne om att de tyckte att jag ställde för mycket frågor, att jag gjorde saker på fel sätt, att jag var osocial på rasterna m.m. Det var riktigt tungt att gå till jobbet efter det och veta att flera av de jag jobbade med tyckte så men ingen av dem kunde säga det direkt till mig. Efter det var det jättekonstig stämning på jobbet, svårt att förklara men det var riktigt stelt och jobbigt. Jag hade inte märkt av det tidigare men då blev det iallafall glasklart.

Till slut klarade jag inte av att gå dit längre så jag slutade helt enkelt svara när de ringde. Det kanske inte var så bra att göra på det viset men jag klarade verkligen inte av att arbeta tillsammans med dessa personer längre. Det kändes som att det snackades skit bakom min rygg så fort jag inte var där och jag kände lite att varför ska jag hoppa in och försöka hjälpa dem när de inte ens uppskattar det jag gör. Jag försökte ju göra mitt bästa men ändå fick jag bara skit tillbaks.

Efter det har jag inte klarat av att söka jobb inom vården igen, jag har varit rädd för att råka ut för samma beteende igen då det tyvärr verkar vara ganska vanligt på arbetsplatser med mycket kvinnor.

Men för några veckor sedan pratade jag med en tjej som har varit chef på samma äldreboende, dock några år efter att jag var där. Och hon höll med om att det var dålig stämning bland personalen där, hon kunde kanske inte säga så mycket mer men det kändes skönt att få bekräftat att det inte bara var jag som hade märkt av det.

Jag vet inte vad du kan göra för att härda ut, jag tog ju den lätta vägen och slutade. Dock använde jag inte dem som referens när jag sökte andra jobb då jag visste att jag inte skulle få bra lovord från dem, särskilt med tanke på sättet jag slutade där.
Men det är inte kul att vara på en arbetsplats där arbetet man lägger ner inte verkar uppskattas, och där det snackas skit bakom ryggen.

Om du stannar kvar där dessa veckor som är kvar så kanske du kan försöka ställa lite mindre frågor (eftersom det verkar vara så himla jobbigt för vissa) och göra så som du tror att man ska göra. Blir det fel och de andra klagar till chefen så får du väl hänvisa till att de tyckte att du ställde för mycket frågor och att du bara försökte göra så som du trodde att man skulle göra. Chefen måste ju ta ställning där, antingen får man ställa frågor eller så får man göra fel.

Vilket bra svar.

En bra chef gör personerna i gruppen medvetna om att i deras arbetsupogifter ingår att stötta varandra som kollegor, lösa problem och jobba tillsammans. Vara handledare åt nyanställda. Det ingår i arbeter att hjälpas åt och svara på varandras frågor. Det är en slö chef helt enkelt, som inte får ordning på gruppen.

Vilket bra svar.

En bra chef gör personerna i gruppen medvetna om att i deras arbetsupogifter ingår att stötta varandra som kollegor, lösa problem och jobba tillsammans. Vara handledare åt nyanställda. Det ingår i arbeter att hjälpas åt och svara på varandras frågor. Det är en slö chef helt enkelt, som inte får ordning på gruppen.

Jag blev ganska hårt mobbad vid en organisation.

Jag bytte snabbt arbetsplats och gick praktiskt i taget ur askan in i elden. Bittra 50+kärringar som hängde över min axel och bevakade varenda steg jag tog.

När mitt vikariat snart nådde sitt slut så säger den bittraste att ?ja här ska du då inte komma å tro att du får en fortsättning!?

Berättade detta för chefen och frågade henne: Är det okej att bete sig såhär? och fick som svar: Fy så elakt! Nej verkligen inte!

Ett halvår senare satt chefen själv och fullkomligen skrek sig blå mot mig över ett ärende jag, i hennes mening, hade hanterar fel. Ett ärende som låg i linjen för mina arbetsuppgifter.

Sedan den dagen litar jag inte ett smack på andra kvinnor på arbetsplatsen

...ett tillägg till min berättelse:

Varje gång något liknande har visat sig (en giftig arbetsplats, mobbande kollegor/chefer mm) så har karma ganska snabbt tagit hand om situationerna.

Kontentan av det hela är att alla är förlorare vid en mobbingsituation - inte minst mobbarna själva.

För tro mig - snart är det deras tur att smaka på karma...

Ja, det där var ju väldigt likt min situation. Så tråkigt att det ska bli så!

Känner igen mig mycket i din historia.

Jag önskar jag kunde sluta nu, men jag behöver inkomsten och a-kassa.

Helt sjukt! Mest kvinnor på min arbetsplats också, men även en man har klagat på saker bakom min rygg.

Han var trevlig utåt, men gick snabbt till chefen och klagade på att jag inte arbetade tillräckligt snabbt. Och detta på min första arbetsvecka, jag hann ju knappt få en chans.

Jag har sjukanmält mig även fredag.

Lugn och ro vet jag dock inte om det blir, har tre vilda barn här hemma

Det känns verkligen som att det är mig det är fel på, jag menar, om jag varit duktig, effektiv och trevlig, så hade de ju inte haft någon anledning till att inte vilja jobba med mig...

Jag vill inte jobba i detta yrket mer känner jag.

Tack för ditt svar och kram tillbaka!

Efter en helg där jag i stort sett låg i sängen med ångest, sjukanmälde jag mig även idag. Men sen behövs det intyg.

Jag ska upp och gå till jobbet kl 5.30 i morgon, men kan inte sova...

Jag tänker på jobbet konstant.

Förut gjorde jag också det, hade svårt att släppa tankarna på jobbet och hur jag kunde göra saker ännu bättre. Hjärnan gick på högvarv, och allt jag tänkte på och pratade om var jobbet.

På fritiden funderade jag på hur jag skulle bli duktig och omtyckt. Försökte läsa in mig på olika saker.

Efter att jag blev uppsagd pga klagomålen började jag drömma mardrömmar om hur jag misslyckas med olika saker.

Jag har inte misslyckats med något i själva verket, utan det är snarare det att jag hellre dubbelkollar om jag är osäker på något.

Du har drabbats av PTSD.

Gå inte tillbaka dit.