Hallåj! Nån mer som ska påbörja ivf behandling i början 2021?
Jag och min sambo har försökt i 2,5 år, ska på planeringsmöte i januari för å få reda på vilket protokoll jag ska gå.
Hoppas nån vill följas åt i denna tråd :))
men ja då är det kanske lite tidigt att testa nu men absolut i helgen :)
Det är sånt man sen tänker lite extra på varför de inte säger så mycket och låter tystnaden bli ifylld av sina egna farhåhor, men får verkligen hoppas på det bästa. Annars kanske pandemin hinner lägga sig tillräckligt för att nästa omgång blir på gamla kliniken? Ibland vet man inte vad som kanske kan bli annorlunda.
Jag känner mig lite som ett emotional wreck, så fort plock och ruvning kom igång så är det som om man är personlighetsförändrad, gillar det inte alls. Kan typ sitta och tänka på den lilla i magen och bara börja storböla för att jag inte tror att den kommer klara sig haha. Instabil minst sagt, men skyller på allt kroppen vart med om senaste veckorna.
Försöker att inte tänka för negativt, men det är svårt, ville så gärna ha en blasto denna gången, börjar fundera på om det inte är min livmoder eller immunförsvar som spökar och det är därför vi inte lyckats på egen hand heller. Börjar tvivla på att det "bara" är AMHt, för jag ägglossar varje månad. Kritikern mot läkarna smyger på här igen 
Skriver för att nå ut o se om någon haft liknande som mig. Jag skulle påbörjat sprutorna på mensen i maj (mensen var beräknad till 7e maj), däremot har inte min mens för denna månaden kommit, skulle kommit mellan 7-10e maj, någon mer som fått såhär när man fått besked om preliminärt äggplock (v.20 för min del)? Kan det vara för att det ligger en undermedveten stress? Har verkligen försökt tänka på annat och har jobbat mycket senaste och tyckt att jag ändå kunnat koppla bort kommande IVF:en ganska mycket om dagarna. Är så rädd att något är fel nu när man är så nära ??
Det är sånt man sen tänker lite extra på varför de inte säger så mycket och låter tystnaden bli ifylld av sina egna farhåhor, men får verkligen hoppas på det bästa. Annars kanske pandemin hinner lägga sig tillräckligt för att nästa omgång blir på gamla kliniken? Ibland vet man inte vad som kanske kan bli annorlunda.
Jag känner mig lite som ett emotional wreck, så fort plock och ruvning kom igång så är det som om man är personlighetsförändrad, gillar det inte alls. Kan typ sitta och tänka på den lilla i magen och bara börja storböla för att jag inte tror att den kommer klara sig haha. Instabil minst sagt, men skyller på allt kroppen vart med om senaste veckorna.
Försöker att inte tänka för negativt, men det är svårt, ville så gärna ha en blasto denna gången, börjar fundera på om det inte är min livmoder eller immunförsvar som spökar och det är därför vi inte lyckats på egen hand heller. Börjar tvivla på att det "bara" är AMHt, för jag ägglossar varje månad. Kritikern mot läkarna smyger på här igen
sen vet jag att efter 35 så försämras ofta äggkvaliten betydligt (kunde ju dock inte bli gravid naturligt vid 30 heller...) men ja jag funderar väl på att köra all in på vitaminer etc om detta försöket misslyckas, samt köra mer akupunktur för att försöka väcka äggstockarna till liv, och sedan hoppas att nästa försök ger bättre utfall
men som sagt, kan mkt väl bli i Prag då igen för att maxa chanserna...det känns som att de vet vad de gör där. (lite kritisk måste man ju vara även om det är många faktorer som spelar in!)
jag tycker verkligen det hjälper att gå till en akupunktör för att lugna sig och stressa ner lite. min tjej är dessutom sjukt trevlig och vi har en väldigt bra dialog. hon är nästan helt fokuserad på IVF så det känns bra. gillar du din person?
Sitter och räknar ner dagarna nu för sprutstart 22 maj. Känns som en evighet haha! Mitt i allt började jag fundera på en grej. Är det många här inne som har testat insemination med partners spermier INNAN ni gick vidare till IVF? Fattat det som att det är en liknande process med äggstockstimulering etc. Vi har ju gått nu direkt på IVF, tanken slog mig att vi kanske varit dumma och ?missat? ett naturligt steg. Fick dock ingen info om det, utan endast IVF lyftes upp och remiss skrevs( god äggreserv och bra spermiekvalite). Tänkte om någon vill dela med sig av hur ni resonerade. Kram
Sitter och räknar ner dagarna nu för sprutstart 22 maj. Känns som en evighet haha! Mitt i allt började jag fundera på en grej. Är det många här inne som har testat insemination med partners spermier INNAN ni gick vidare till IVF? Fattat det som att det är en liknande process med äggstockstimulering etc. Vi har ju gått nu direkt på IVF, tanken slog mig att vi kanske varit dumma och ?missat? ett naturligt steg. Fick dock ingen info om det, utan endast IVF lyftes upp och remiss skrevs( god äggreserv och bra spermiekvalite). Tänkte om någon vill dela med sig av hur ni resonerade. Kram
hej!! välkommen! kanske var vvi med i samma tråd 2018/2019 :) tycker jag känner igen ditt namn.
vad roligt med någon mer som försöker med syskonförsök =) min dotter är också 2 år, fick inga kvar till frysen 2018 så började med nya försök i feb. fick endast en blastocyst då som inte tog sig och i morgon blir det återföring med en 3 dagars.
Vad härligt att du bara kunde köra en frysåterföring direkt, det är ju drömmen, att kunna få 2 syskon på samma äggplock!! Jag håller med att det är annorlunda med syskonförsök, dock är det fortfarande nervigt när man ska ta sprutor och se hur allt utvecklas etc igen, mina ägg verkar ha blivit rätt dålig kvalitet på på 3 år så för oss skulle det vara ett mirakel om det kommer ett syskon men är så otroligt tacksamma ändå stort lycka till med ruvningen!
Ville bara skriva lycka till till er som precis har fått göra en insättning nu och till er andra som är eller snart är igång med sprutorna <3
Jag ska på söndag få veta hur det har gått för våra embryon.
Ha en fin valborg!!