Du som är i medelåldern?

Känner mig mycket säkrare i min kropp och har mer kontakt med min sexualitet nu (46år). Tycker själv att jag ser trevligare ut nu än när jag var yngre (om än några extra kilo på vågen).

Dock upplever jag att män inte verkar tycka samma, så det är väl bara och inse att den tiden är förbi och att män attraheras av yngre kvinnor.

Det där hör jag mycket hur kvinnor efter en viss ålder känner sig "väldigt" osynliga. Vilket många tycker är otroligt befriande medan vissa som levt på sitt utseende och haft många fördelar pga det,  saknar det plågsamt mycket och tappar meningen med livet. Samtidigt kanske barnen flyttar ut och skaffar eget, skilsmässa blir oundviklig osv. Kan nog vara en riktigt deppig period. Finns undersökningar gjorda på detta, där det är bevisat att människor mår sämst i medelåldern och bäst vid 60-75 om de har hälsan i behåll.

Har faktiskt hört en del män som lider också så inte enbart kvinnor som känner förlust av sin ungdom. Sen kanske människor i lyckliga relationer mår bättre än de som söker ny partner med sitt nya åldrande jag?

Ja det är nog det som är mest sorgligt. Det mesta ligger bakom en.

Ja det är olika för oss alla. Tur är ju det kan jag tänka, tänk om alla skulle bli deppiga på ålderns höst. :). Skönt att det ändå finns dom som trivs med sig själva.

Känner mig definitivt inte lika attraktiv nu som när jag var i 20-årsåldern. Då hade jag en supervältränad kropp men som ändå hade kvinnliga former. Klädde ofta ned mig för att slippa att folk stirrade på rumpan och kände mig nöjd med att jag själv visste att jag var snygg under de pösiga kläderna och såg väl faktiskt rätt bra ut även med oformliga kläder och osminkad. 

Nu är jag dryga 40 och är definitivt inte vältränad längre. Inte överviktig heller men betydligt mjukare även om jag har samma vikt nu som då. 

Nu är jag mer att jag känner att jag behöver ha snygga kläder och fixa håret på ett annat sätt för att inte se risig ut, men när jag väl gör det så ser jag väl helt ok ut. De flesta brukar tro att jag är yngre än vad jag är även om jag själv tycker att jag ser ut som 40 (fast at en massa andra 40-åringar ser mycket äldre ut). 

Men nej. Som yngre kände jag mig generellt attraktiv, nu känner jag mig attraktiv bara för min man. 

Jag känner mig attraktivare nu i 50+ åldern än i 20-års åldern. Då var jag lite tanig och försiktig och syntes väl inte speciellt bra bland alla alfa-hanar.

Nu har jag visserligen börjat bli grå i hår (som jag fortfarande har kvar) och skägg. Enligt frugan är det de grå tinningarnas charm. Hon är snäll :)

Är det du som viker ut dig?

Känner mig mindre fysiskt attraktiv men tycker att jag är en trevligare, kunnigare och klokare person, vilket jag värderar högre (som tur är!).

Jag kände mig som snyggast kring 30, innan barnen.

Nej, eftersom jag inte kände mig attraktiv alls som ung, tyckte mest det var jobbigt när folk tittade på mig. 

Trivs bättre i mig själv nu. Skiter på det stora hela i vad andra tycker om mig (det har jag iofs aldrig brytt mig speciellt mycket om, alltid kört mitt eget race), struntar i om andra tycker att jag är attraktiv eller inte. Det viktiga är vad jag tycker om mig själv. 

Känner mig som förut, fast mer nöjd med mig själv numera.

Är 50 år gammal och ser helt okej ut. Jag är inte mitt utseende, jag är betydligt mer än så. 

När du tänker på djuren, vilka djur tänker du på då? Apor som vi ju är lite besläktade med åldras ju och får gråa hår etc. 

Sedan drabbas vi i västvärlden av ett åldrande som har med vår livsstil att göra - övervikt, avgaser/utsläpp, kemikalier i maten, fysisk inaktivitet, rökning med mera. Det är ju ett val vi har gjort att leva så. Då ser man ut därefter.