Varför gör ni inte slut?

Ni som tycker att ts bör acceptera sambons ovilja att ha sex eftersom hon är nöjd som det är, resonerar ni även på samma sätt när det gäller andra saker i förhållande? Om t.ex. den ena trivs med att ha det skitigt och ostädat i hemmet så måste den andra acceptera det eftersom den som vill ha det ostädat är nöjd?

Ingen har väl sagt att TS har nån skyldighet att vara kvar i en relation där han inte får det han behöver. Jag har ifrågasatt varför han undrar varför HON inte gör slut, när det är HAN som inte är nöjd.

Sex är heller inte direkt jämförbart med städning. Att ha sex mot sin vilja är inget man kan kompromissa om på samma sätt som städning.

Det är ju väldigt vanligt att par stannar kvar i relationer betydligt längre än de borde. Jag har själv varit i den situationen. De sista åren av min och mina barns pappas relation, var jag varken kär i honom eller attraherad av honom. Varför lämnade jag inte då? Tja, jag vågade inte, helt enkelt. Att bryta upp från en långvarig relation är ett väldigt stort steg att ta. Man har byggt upp ett helt liv tillsammans. Partnern har alltid funnits där. Att plötsligt leva ensam är en tanke som kan kännas väldigt skrämmande. Vi hade dessutom barn ihop och tanken på att utsätta dem för en separation gav mig starka skuldkänslor. Jag har sett många på FL uttrycka åsikten att det är fel att bryta upp om det finns barn med i bilden.

Lyckligtvis vågade jag och min sambo till slut ta steget att separera. Det visade sig inte alls vara så läskigt som jag hade trott, utan mest en lättnad. Barnen blev så klart ledsna när de fick veta, men idag bor de växelvis och har det bra. Separationer och växelvis boende är inte alls så där traumatiskt för barn som många tycks tro.

Sedan är det väl som vissa i tråden skriver, att din sambo är nöjd med ett sexlöst förhållande, eftersom hon saknar sexlust. Det borde dock ge henne skuldkänslor att hon berövar dig ett aktivt sexliv. Det är bra att du planerar att ställa ett ultimatum.

Ingen har sagt att man ska ha sex mot sin vilja. Däremot kan man försöka få tillbaka sexlusten genom att ta reda på vad avsaknaden av lust beror på och vad man skulle kunna göra åt det. Det handlar om att anstränga sig för förhållandet och kan man inte det håller jag med om att det är bättre att gå skilda vägar.

Det jag vill är att hon arbetar med sin sexlust och gör något. Det räcker inte med att bara bli arg när jag tar upp problemet. Ofta kommer den tillbaka om man börjar försiktig med att kramas lite mer och bygga därifrån.

Hon tycker det är avtändande att behöva göra sin del av hushållet och hämta och lämna på dagis när jag inte kan. Det är typ den anledningen hon ger.

Va? Hon vill inte hjälpa till med hushållet alls?

Men som jag tolkar TS verkar inte sambon inse att hela relationen står på spel på grund av hennes uteblivna lust. Vem som sen gör slut är mindre viktigt, resultatet blir detsamma.

Ett sätt att bryta dödläget i dessa situationer är om TS börjad dejta andra kvinnor. Inte ha sex men t ex vara aktiv på nätet. Då blir det tydligt att det är allvar och sambon måste ta ställning till om hon kan leva med ett öppet förhållande eller ej.

Men då måste hon ju göra allt varannan vecka och dessutom sköta hela sitt hushåll! Saknar hon konsekvenstänk?

Han undrar väl varför hon vill stanna kvar i en relation när hon inte längre attraheras av honom.

Det påminner om min exfru. Vi hade visserligen sex ibland, men alltmer sällan. Tyvärr gick det inte att prata med henne om det, för då blev hon sur eller arg. LIkaså när jag ville ta upp hur vi fördelade hushållsbördorna, för på den arenan gjorde hon inte så mycket heller.
Till slut fick jag nog och begärde skilsmässa. Det var ett jättetungt beslut att ta, men det enda jag ångrar efteråt är att jag inte gjorde det tidigare.