Var går gränsen för vad som är okej att skaffa till hemmet?

Ekonomin spelar ingen roll.

Storleksgräns i så fall. Men även nytta. En kan tycka något är jättesmart att ha, den andra inte.

Jo men min kommentar om biljardbordet handlade om utrymme. I vårt fall stämmer det inte men för de flesta är det nog så att man inte skulle ha plats.

Förlåt, insidan på hemmet. Ska förtydliga.

Det går inte att sätta en allmängiltig gräns, eftersom det är upp till paret i fråga. En del skulle säkert kunna spontanköpa en valp utan att stämma av med den andra, eftersom det är så deras förhållande funkar.

Var gränsen går mellan okej och inte okej att köpa/ta hem utan att stämma av med den andre är alltså högst individuellt för varje par.

Det beror ju helt på om båda är inredningsintresserade och noga med hur det ser ut hemma eller om en är helt ointresserad och inte engagerar sig alls i inredning/inköp av möbler osv. Är man det minsta osäker stämmer man ju naturligtvis av med sin sambo innan inköp.

Vi brukar kolla av med varandra när det handlar om några tusenlappar. Men jag tror att jag kollar nog oftare med honom än han med mig. varför vet jag inte, det bara är så.

Det enda jag kommer på är att min man är rätt så allergisk. Om jag skulle köpa julgrupper med hyacinter i så vore det inte populärt eftersom han inte klarar av att ha sådana starkt doftande blommor inne. Eftersom jag vet det så skulle han bli rätt upprörd om jag ändå köpte det. Det vore att inte respektera honom eller hans hälsa. Samma med pälsdjur (men det hade du ju redan skrivit om), eftersom han är allergisk mot tex hundar. 

Vi pratar annars med varann om vi ska köpa något till huset: möbler, tv, bil, tavlor etc - sånt vi båda använder. Sånt skulle ingen köpa utan att ha stämt av. 

Självklart kan jag köpa tex kläder till mig själv utan att prata med honom om det. Skulle jag dyka upp med en 10.000 kr outfit skulle han bli väldigt förvånad eftersom det vore väldigt olikt mig, men han skulle tycka det var mina pengar, mitt beslut. 

Allt över tusenlappen kollar vi med varandra, om det inte är rent hobbymaterial/personlig utgift som inte "syns" i hemmet. 

Och allt som ska synas/stå framme i rummen kollar vi av estetiska skäl, oavsett om det är en loppispryl för några hundra.

Ingen har nånsin kommit hem med en ny TV eller soffa eller motorfordon utan att den andra vet om det, det vore helt knas att göra så i vår värld.

Småsaker som nån liten prydnadsgrej, nån liten fönsterlampa, soffkuddar, växter etc. kan vi köpa utan att kolla av med varandra. Samma med handdukar och lakan. Men större prylar eller typ stora köksmaskiner (t.ex. kaffemaskin) kollar vi av med varandra. Vi bor rätt trångt (två vuxna) så vi har inte riktigt plats för en spontanköpt fåtölj eller så.

Nu när du lagt till att det gäller bara inne så blir svaret att maken köper inget som ska vara inne. Undantag den där enda möbeln. Större saker som tvättmaskin och matsalsmöbler har vi köpt ihop. Allt mindre köper jag. Han saknar både intresse och kunskap och ibland undrar jag om jag skulle kunna packa ner större delen av hemmet och om han skulle märka det. Byte av gardiner och sånt ser han ju absolut inte. Men vi är nöjda med vårt upplägg. Ute= hans ansvar. Inne= mitt ansvar.