Hur fräscha och moderiktiga är ni?

Jag har slutat köpa kläder utöver vad jag verkligen behöver av klimatskäl. Tidigare köpte jag ganska mycket kläder och var intresserad av trender. Men för sådär tio år sedan började jag känna att jag inte orkade följa med längre, det spretade och fanns många olika trender på samma gång. Hade också så mycket annat viktigare att tänka på. Då var jag knappt 40. Jag fortsatte köpa en hel del kläder några år till, sen sen fick jag upp ögonen för hur vår klädkonsumtion påverkar klimatet. Då satt jag där med 4 garderober, en klädkammare och ett klädskåp fullt av kläder. Och de har jag använt sedan dess, haha...i perioder blir jag väldigt less på att använda mina gamla kläder, men det brukar gå över. Jag har inrättat et system i garderoberna för att inte använda samma favoriter jämt utan testa nygamla plagg (och kunna rensa ut om det är något jag märker att jag inte alls trivs i längre).

Nu börjar vissa mer använda plagg gå sönder och jag avskyr att laga. Har i nuläget två papperskassar med plagg som behöver lagas. Får se hur det kommer gå. 

Har enbart kompletterat med kläder eller skor som jag verkligen behöver nu de senaste fem åren. 

Det är lite roligt när jag har något riktigt gammalt på mig från 90-talet och folk kommenterar att det är så snyggt och frågar var jag har köpt det. 

Jag jobbar i Sthlm på en typ av organisation där klädkoder inte är viktiga. Skönt. Dessutom har jag nu med min ålder kommit så långt i karriären att jag kan kosta på mig att vara hur jag vill. I vår ledningsgrupp ser vi väldigt olika ut. Det är kul! En sportig norrman i 60-årsåldern. En mystant med mjuka kläder. En östeuropeisk kvinna som ser just östeuropeisk ut i stilen. En person som fixar mkt med olika lyft i ansiktet mm. En mycket modemedveten man. Och så vidare...

Förr höll jag på mycket med hår och naglar, ögonfransförlängning mm. Det ångrar jag nu. Har lagt väldigt mycket pengar på något som inte har bidragit särskilt mycket i mitt liv när allt kommer kring. 

Moderiktig vete fan egentligen, men jag älskar klänningar och klackskor och det är vad jag oftast klär mig i. Tycker om smink och hudvård, det är kul att vara fin helt enkelt. Särskilt eftersom mina fritidsintressen är stereotypiskt okvinnliga, det blir en rolig kontrast. På jobbet gillar jag att klä upp mig lite, tänk business casual. 

Jag har alltid klänning på mig och då väldigt fina sådana (främst eftersom jag ärver av min mamma som är extremt mån om sitt utseende och köper klänningar väldigt ofta.)  Däremot gör jag inte som min mamma, som sminkar sig varje dag, går till nagelbyggare, håller på med skönhetsprodukter och går till frisören extremt ofta. (Hon går till frisören för att styla sig så fort hon är bortbjuden på middag.) 

Att jag inte stylar mig eller går till frisören handlar i huvudsak om att jag inte har råd, men även om jag hade haft råd, så hade jag nog inte hållit på med massor med skönhetsprodukter och byggt naglar i alla fall. Dels har jag inte tid och dels har jag ett jobb som inte funkar med långa naglar.

Den enda gången jag känner mig nedklädd, är vid tillfällen (innan corona) när någon kanske hör av sig med kort varsel och undrar om jag vill gå på aw och jag kommer dit direkt efter jobbet, osminkad, i överdragsbyxor och fleecetröja. Det är inte särskilt roligt, så det har hänt att jag har avböjt att delta eftersom jag inte hinner fixa mig innan. 

På fester och middagar känner jag mig aldrig nedklädd eftersom jag har lärt mig från barnsben att vid högtider och när man blir bortbjuden så ska man helt enkelt lägga ner extra tid på att göra sig fin. 

Jag gillar inte alls dagens mode, brukar kolla morsans bilder från mitten/slutet på 90-talet/tidigt 2000 hur de såg ut när de var unga, kläder, frisyrer osv. Hundra ggr snyggare. Avskyr upp i armhålan-byxor då var det mer att byxor skulle inte hänga men vara lågt skurna, definitivt absolut inte gå över naveln som idag. tatueringarna som var inne då var snyggare med. Typ band runt armen, tribals, stor över svanken som syns med lågt skurna byxor. 

Ja för mig är det viktigt i jobbet. Jag ser det som ett verktyg att se ut på ett visst sätt. Jag vet av erfarenhet att det ger fördelar, tyvärr.

fräschhet?? Ja veto tusan vad du menar

Man är väl ingen jävla matvara.

Nää har inte tid och stoltsera junt som någon primadonna på rosa moln. Jag kör varmt, skönt och praktiskt.

Min arbetsgivare kräver att jag när flammskyddade kläder enough said. Avundsjuk på någon finare klädd nä knappast, att stå och skaka som ett asplöv klarar man sig utan.