Hej! Har inte sett någon bim maj tråd så tänkte att jag startar en nu för oss som ska försöka få vårat första barn. :)
Närmar ju sig ändå med stormsteg, detta blir vårat första riktiga försök.
Påbörjar listan i första inlägget. :)
Lycka till åt oss alla <3
Så himla fantastiskt! Stort grattis <3
Det var ännu tydöigare ikväll så nu vågar jag skriva plussat. :)
Clearmoon, BIM 4/5, 27 år (1:a försöket)
Amandannn - bim 5/5, 20 år (1:a försöket) PLUSSAT
Mirabilis89 - Bim 5/5, 32 år (10:e försöket, tror jag?)
Link92 - BIM 5/5, 29 år (22:a försöket) PLUSSAT
Camilla82 - Bim 5/5, 38 år (6e försöket)
MsTintin - bim 6/5, 29 år (13 försöket)
Vickan 31, bim 7/5, 31 år (11:e försöket)
MAKL, bim 7/5, 27 år (8:e försöket)
DrLavernius - bim 9/5, 27 år (1:a försöket)
Stickling, bim 9/5, 33 år (10:e försöket, två missfall)
Lisen91, BIM 10/5, 29 år (10:e försöket)
Elise96 - bim 10/5, 24 år (1:a försöket)
BoringBrick92, BIM 10/5, 28 år (6:e försöket)
Gulgja - bim 10/5, 28 år, (1:sta försöket efter stabiliserade prolaktinvärden)
hellow0rld, BIM 10/5
Mimow11 BIM 11/5, 29 år (2:a försöket)
hejhejkola - BIM 12/5, 26 år (6:e försöket, 3 tidiga mf)
Emmalucy, bim 13/5, 35 år (5:e försöket, 3 år misslyckade försök med exet)
RH93, BIM 14/5, 28 år (10:e försöket)
Rungirl, BIM 14/5, 32 år (7:e försöket)
Msofie, BIM 15/5 25 år (15:e försöket)
apan95, BIM 16/5, 25 år (19:e försöket, ett mf)
NatMar005, BIM 17/5, 33 år (27:e försöket, 7 mf)
Lilja3389, BIM 20/5, 28 år 1 års försök varav 1 missfall och 3 månaders paus
Micaelaaa, BIM 20/5, 25 år (10:e försöket)
Linneadou, BIM 20/5, 29 år (1:a försöket)
Ericky, BIM 21/5, 33 år (10:e försöket)
Paperlanterns, BIM 21/5, 32 år (5:e försöket)
Molybden, BIM 22/5, 26 år (11:e försöket, 4 eller 5 äl)
Soff, BIM 24/5, 33 (14:e försöket)
Weloty, BIM 25/5, 30 år (13:e försöket)
Septemberbarn123, BIM 26/5, 21 år (7:e försöket tror jag)
Eclipse, BIM 29/5, 31år, (4:e försöket, MF på försök 3)
STORT GRATTIS
En fråga till er som tempar. Jag skulle vilja tempa nu fram till dess att vi börjar en utredning för att se om jag verkligen har ägglossning varje månad, då jag tror att jag inte har det öht många månader. Den teorin bekräftades också lite då jag tog progesterontest 7 dagar efter förmodad ÄL och fick 4 i resultat och man ska ligga över 50 gärna. Vill ha lite data att visa på eventuell utredning sedan. Kommer inte tempa efter bekräftad ÄL då jag helst skulle slippa alla test då de ofta stressar, men känner att det skulle vara bra att veta inför eventuell start med utredning och Letrozol som varit på tal tidigare i mitt fall.
Min frågor till er är,
1. Vad har ni för termometer?
2. Hur lång tid tar det innan svaret visas?
3. Tempar ni en eller flera gånger varje morgon? Läste om någon som tog 3 mätningar varje morgon bara för att försäkra sig om att hon fått samma resultat på minst 2 mätningar.
Tack <3
Blev senare ÄL så jag flyttar fram bim lite :)
Är det någon annan som upplever en ganska seg tempstigning efter ÄL? Jag brukar ligga runt 36,10-30 innan ÄL och direkt efter ÄL så går tempen bara upp till 36,45-55 ungefär. Nu lite mer än en vecka efter ÄL så hoppar tempen upp till 36,85. Funderar på vad det kan bero på.
Clearmoon, BIM 4/5, 27 år (1:a försöket)
Amandannn - bim 5/5, 20 år (1:a försöket) PLUSSAT
Mirabilis89 - Bim 5/5, 32 år (10:e försöket, tror jag?)
Link92 - BIM 5/5, 29 år (22:a försöket) PLUSSAT
Camilla82 - Bim 5/5, 38 år (6e försöket)
Vickan 31, bim 7/5, 31 år (11:e försöket)
MAKL, bim 7/5, 27 år (8:e försöket)
MsTintin - bim 9/5, 29 år (13 försöket)
DrLavernius - bim 9/5, 27 år (1:a försöket)
Stickling, bim 9/5, 33 år (10:e försöket, två missfall)
Lisen91, BIM 10/5, 29 år (10:e försöket)
Elise96 - bim 10/5, 24 år (1:a försöket)
BoringBrick92, BIM 10/5, 28 år (6:e försöket)
Gulgja - bim 10/5, 28 år, (1:sta försöket efter stabiliserade prolaktinvärden)
hellow0rld, BIM 10/5
Mimow11 BIM 11/5, 29 år (2:a försöket)
hejhejkola - BIM 12/5, 26 år (6:e försöket, 3 tidiga mf)
Emmalucy, bim 13/5, 35 år (5:e försöket, 3 år misslyckade försök med exet)
RH93, BIM 14/5, 28 år (10:e försöket)
Rungirl, BIM 14/5, 32 år (7:e försöket)
Msofie, BIM 15/5 25 år (15:e försöket)
apan95, BIM 16/5, 25 år (19:e försöket, ett mf)
NatMar005, BIM 17/5, 33 år (27:e försöket, 7 mf)
Lilja3389, BIM 20/5, 28 år 1 års försök varav 1 missfall och 3 månaders paus
Micaelaaa, BIM 20/5, 25 år (10:e försöket)
Linneadou, BIM 20/5, 29 år (1:a försöket)
Ericky, BIM 21/5, 33 år (10:e försöket)
Paperlanterns, BIM 21/5, 32 år (5:e försöket)
Molybden, BIM 22/5, 26 år (11:e försöket, 4 eller 5 äl)
Soff, BIM 24/5, 33 (14:e försöket)
Weloty, BIM 25/5, 30 år (13:e försöket)
Septemberbarn123, BIM 26/5, 21 år (7:e försöket tror jag)
Eclipse, BIM 29/5, 31år, (4:e försöket, MF på försök 3)
Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:
Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.
Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..
Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...
Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.
Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:
Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.
Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..
Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...
Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.
Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:
Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.
Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..
Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...
Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.
En fråga till er som tempar. Jag skulle vilja tempa nu fram till dess att vi börjar en utredning för att se om jag verkligen har ägglossning varje månad, då jag tror att jag inte har det öht många månader. Den teorin bekräftades också lite då jag tog progesterontest 7 dagar efter förmodad ÄL och fick 4 i resultat och man ska ligga över 50 gärna. Vill ha lite data att visa på eventuell utredning sedan. Kommer inte tempa efter bekräftad ÄL då jag helst skulle slippa alla test då de ofta stressar, men känner att det skulle vara bra att veta inför eventuell start med utredning och Letrozol som varit på tal tidigare i mitt fall.
Min frågor till er är,
1. Vad har ni för termometer?
2. Hur lång tid tar det innan svaret visas?
3. Tempar ni en eller flera gånger varje morgon? Läste om någon som tog 3 mätningar varje morgon bara för att försäkra sig om att hon fått samma resultat på minst 2 mätningar.
Tack <3
Jag håller på att explodera inuti och känner att jag måste få skriva av mig och se om jag/vi är ensamma i det här:
Det känns som om det här försökandet håller på att ta död på vår relation. Min sambo tycks aldrig vilja ha sex längre, han har inga problem med att det går en månad typ ocjbdet gör mig så stressad av flera skäl. Efter vårt senaste MF verkar han tom undvika all fysisk beröring bortsett ifrån enstaka pussar i förbifarten ungefär dessutom. Han har slutat säga godnatt, bara vänder sig om och somnar. Vi pratar knappt ens med varandra längre och när vi är ensamma är det som om han gör allt han kan för att faktiskt undvika att vara ENSAMMA. Alltså han hittar på projekt här hemma, renovering etc. Vi har en ledig helg i månaden tillsammans pga att jag jobbar skift. Då har det varit viktigt för oss att vi somnar och vaknar, äter frukost ihop. Den här helgen har jag både somnat och vaknat själv. Han grejar all vaken tid och efter middag vid typ 21 (jag har fått äta ensam för han "ska bara") så somnar han i soffan.
Jag har börjat få tankar så som "tänder han inte på mig längre? Älskar han mig inte? Vill han ens ha barn med mig?". Det är fruktansvärt jobbigt. Och att få nobben hela tiden tär på mitt självförtroende och självkänsla. Jag älskar ju honom och är superattraherad av honom. Jag vill ju ligga med honom barn eller inte liksom. Me han tycks inte vilja alls..
Vi bägge hade svårt att somna igårkväll och när han frågade mig vad som var fel och jag försökte berätta så svarade han med tystnad tills han till slut somnade. Och kvar låg jag och stirrade i taket...
Min älskade älskade sambo.kan inte tänka mig livet utan honom och nu känns det som att jag kanske måste börja göra det. Jag går sönder. Är det någon mer här som kan känna igen sig i att samlivet förändrats sen ni började försöka bli gravida? Hur har det påverkat er isf och hur är det mellan er? Goda råd tack.