Oetiskt med äggdonation
Det handlar ju om semantik hur man väljer att definiera "biologisk". För inte så länge sedan var det synonymt med "genetisk", av den enkla anledningen att tekniken för donation och IVF inte var tillgänglig på samma sätt som idag. Det är egentligen bara de som är lite insatta i det här med donation som är medvetna om skillnaden och som använder den i dagligt tal. Fortfarande så är biologisk samma sak som genetisk för den stora massan.
Barn som blivit till via donation kommer kanske inte att behöva brottas med att ha blivit övergivna av ena eller bägge av sina föräldrar (eller få reda på att de blivit stulna...) men tankarna om genetiskt ursprung delar de fortfarande med barn som är adopterade. Tankar om vem de liknar, om de har syskon, annan släkt och så vidare kommer fortfarande att finnas. Dessa tankar är kanske inte samma sak som att lida, men de är bara därför inte oviktiga och har fortfarande potentialen att orsaka lidande.
Och, naturligtvis är det väldigt individuellt hur barn som inte delar gener med ena eller bägge av sina föräldrar hanterar detta. En del nästan rycker på axlarna åt det, andra mår väldigt dåligt av det. Det kan man såklart inte veta på förhand hur barnet kommer att hantera det.
Jag upplever det som att många adoptiv- och donationsföräldrar inte vill beröra tanken att genetik och ursprung är en viktigt del av identiteten för många människor. Bara för att de inte tycker att genetiken spelar någon roll för hur de ser på sina barn, vill de inte tro, eller erkänna, att deras barn kanske inte känner likadant.
Jag känner också flera adopterade som brottas med komplicerade frågor kring sin identitet och mått och mår mycket dåligt över detta. Du skriver kanske. Varför ens överväga att utsätta ett barn för detta genom att aktivt skapa detta barn? Varför sätts de vuxnas behov av ett barn framför lagen och barnets rättigheter? Varför följs inte lagen när det kommer till detta?