Klarar inte min styvdotter!

Jag tycker att skitungen är duktig, när du kan acceptera att hon vill ha sin mamma istället för att du splittrar familjen kan hon acceptera dig

Jag tycker att skitungen är duktig, när du kan acceptera att hon vill ha sin mamma istället för att du splittrar familjen kan hon acceptera dig

Tack för alla positiva råd.

Jag var smart nog att stå i bostadskö i 2 år och när han hotade att slänga ut mig för 6 månader sedan och dottern även sa att hon önskar att jag bara kunde flytta, så hade jag en lägenhet klar. Jag flyttade dit men saknade honom och huset så oerhört mycket. Kände också att den elaka styvdottern inte skulle vinna över mig. Hon firade nämligen min flytt genom att flytta in på heltid till pappan. Han bad mig komma tillbaka, och jag gjorde det. Där stod hon och mer eller mindre skällde på mig varför jag är tillbaka i hennes hus!? 

Jag bor kvar på något sätt för att hon inte skall vinna över mig. hon vill styra och ställa i sitt hus och hon vill ha pappa för sig själv, så hon kan komma och gå hur hon vill. 

Nu hyr jag ut min lägenhet i andra hand, men kan flytta tillbaka inom 2 veckor när jag vill. Men då gör han slut helt och hållet och säger att där inte finns någon chans i världen att i blir tillsammans igen. Detta skrämmer mig. På ett sätt vill jag förstöra för dottern så som hon förstört för mig och bor därför kvar. Och jag älskar honom och vill inte förlora honom förrän jag eventuellt träffat någon annan. Vill inte stå där som sist och ångra mig och sakna.

Även om du flyttar har hon inte vunnit. När han träffar en ny får de samma problem igen. Även om du stannar har du inte vunnit. 

Din sambo har en väldigt viktig roll att ta när han ber en ny kärlek att flytta in hos honom. När man flyttar ihop med sin kärlek måste både få göra sina avtryck. Om bara det att du finns är ett så stort avtryck att du inte kan ändra på minsta inredningsdetalj så kan det aldrig bli jämlikt. 

Vinsten ligger inte i om du går eller stannar, du måste se till att du tar hand om dig själv. Se till att du mår bra igen. Han vet förmodligen inte hur han ska hantera det här, han kanske älskar dig men han har en svår roll att bemästra. Det löser han inte genom att vänta på att du ska göra det åt honom. 

Ja, jag har försökt packa och flytta härifrån säkert 20 ggr när han ser på, i hopp om att han ska stoppa mig...vilket han gjorde fram tills för ett år sedan. Men nu kan jag packa hur mycket jag vill för han stoppar ändå inte mig längre, utan tycker nog innerst inne det är skönt att JAG tar steget och går och avslutar, eftersom han inte klarar av det själv. Han kommer också må bättre utan mig, för då kan han umgås och göra vad han vill för sina barn, utan att jag alltid har en åsikt om detta. Han lever för barnen och vill ha en kvinna som också lever för hans barn. Själva par-relationen i 2-samhet har aldrig riktigt intresserat honom tidigare heller. Han vill ha en "familj"!

Jag har 2 veckors uppsägningstid på min lägenhet, så jag kan i princip säga till tjejen nu att jag vill flytta in i den den sista april. Just då är han bortrest i jobb och jag kan flytta i lugn och ro.

Dottern fick återgå till varannan vecka boende så fort jag flyttade tillbaka och det gör såklart henne arg på att jag bor här. Hon vill ju bo hos pappan på heltid, för här får hon styra och ställa, vilket hon inte kan hos mamman.

Det enda som hindrar mig i det hela är ju såklart mina känslor och att jag fäst mig så vid just honom (har sjukt svårt för att bli kär!) och så är det hans fina stora lyxhus med pool. Jag har så mycket saker och kläder att min lilla lägenhet på 40 m2 aldrig räcker till. Jag vet att jag inte får tänka så, men det är en del av orsaken till att jag är kvar.

Jag kan inte heller utstå känslan av att aldrig mer få ha honom, att någon annan får honom. Jag vet ju att han inte kan vara ensam och att här inom några månader kommer in en annan i hans liv.

Jag ÄR inte någon stark kvinna tyvärr!! Jag ser alltid tillbaka, får ångest och ångrar mig. Sen blir jag besatt av att kolla vad exet gör på fb och när han är inloggad etc. Önskar jag var annorlunda, men vet inte hur man ändrar sig. Vill hitta styrkan att lämna och sedan kunna stå fast vid det.

Tack för alla positiva råd.

Jag var smart nog att stå i bostadskö i 2 år och när han hotade att slänga ut mig för 6 månader sedan och dottern även sa att hon önskar att jag bara kunde flytta, så hade jag en lägenhet klar. Jag flyttade dit men saknade honom och huset så oerhört mycket. Kände också att den elaka styvdottern inte skulle vinna över mig. Hon firade nämligen min flytt genom att flytta in på heltid till pappan. Han bad mig komma tillbaka, och jag gjorde det. Där stod hon och mer eller mindre skällde på mig varför jag är tillbaka i hennes hus!? 

Jag bor kvar på något sätt för att hon inte skall vinna över mig. hon vill styra och ställa i sitt hus och hon vill ha pappa för sig själv, så hon kan komma och gå hur hon vill. 

Nu hyr jag ut min lägenhet i andra hand, men kan flytta tillbaka inom 2 veckor när jag vill. Men då gör han slut helt och hållet och säger att där inte finns någon chans i världen att i blir tillsammans igen. Detta skrämmer mig. På ett sätt vill jag förstöra för dottern så som hon förstört för mig och bor därför kvar. Och jag älskar honom och vill inte förlora honom förrän jag eventuellt träffat någon annan. Vill inte stå där som sist och ångra mig och sakna.