• Tobbes
    Thu 15 Apr 2021 21:21
    1334 visningar
    27 svar
    27
    1334

    Hjälp mig förstå min hustru

    Jag och min fru träffades för 12 år sedan, allt var som det brukar vara i början av ett förhållande, vi hade sex flera gånger om dagen osv. Med åren har saker uppstått som att jag var dum nog att vara otrogen, vi har bearbetat detta och hon säger att hon kommit över det. (Detta skedde när vi vart tillsammans i ca 1 år.) Med åren har vi fått 4 barn och gift oss. Men till och från hamnar vi i tjaffs då hon anser att jag gör fel, eller att jag är för närgången och vill ha sex hela tiden. Jag kan inte säga mycket åt henne för att de ska räcka för att hon ska dra igång allt. Sen nån vecka tillbaka slutade hon prata med mig och ignorera mig totalt. Jag ifrågasatte detta och fick tillslut till svar att hon måste rannsaka sig själv och komma på vad hon vill göra med sitt liv. Efter att vi pratat i flera timmar lyckas jag få ur henne att hon inte vill skiljas men att hon måste få ordning på sitt liv men jag blir ändå orolig då jag absolut inte vill skiljas. Även här kom vi in på sexfrågan och jag fråga rakt ut om hon vill ha sex de få gånger vi har de, och får till svar att de flesta gångerna släpper hon till bara för att jag ska få som jag vill, vilket fick mig att må fruktansvärt dåligt då jag hela tiden trott att hon är lika villig som jag, (enligt vad jag kan tyda när vi myser) jag ifråga satte om hon tänder på mig över huvudtaget längre och fick till svar att de gör hon. På frågan hur jag ska veta att hon inte vill ha sex svarade hon att hon får väl vara mer tydlig. I allt detta har min svartsjuka vuxit samtidigt som oron växt för att förlora henne. Pratade med henne om detta och hon förstod inte varför jag var svartsjuk. Senast för nån dag sen säger hon från ingenstans att hon kommer kontakta en familje rådgivare så vi får gå och prata, men jag känner att mitt psyke håller på att brytas sönder totalt av detta, mest då hon stängt av totalt och inte visar nå känslor över huvudtaget längre. Detta är endast emot mig, så fort hon pratar med vänner så är hon precis som vanligt. Jag frågade nu senast om jag ska se henne som nin fru eller min vän, då hennes krav om totalt avhållsamhet känns som att vi är vänner.

    Det är första gången jag skriver i en sån här grupp så ber om ursäkt om det är rörigt.

    Är det någon som kan hjälpa mig att förstå vad jag gör för fel? Är det jag som är översexuell, eller kan allt hänga ihop, svartsjuka föder oro, oro föder bekräftelse behov och bekräftelse behov gör att jag vill ha sex och känna närhet. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hjälp mig förstå min hustru
  • Thu 15 Apr 2021 22:31
    #12
    +1

    Ts du är misslyckad p ga du var otrogen. Ingen kommer över något sådant om den själv inte har varit det vill säga. O bevisligen har hon inte kommit över det då "allt dras upp" igen. Du bör trippa på dina tår för henne nu. Menar hon har ändå gett dig 4 barn! När är tillräckligt för att du ska vara tacksam och låta henne få känna sig fullkomligt värd som person?

    För att inte få detta missförstått.

    Hade du själv skaffat 4 barn med en kvinna som varit dig otrogen? Knappast va.

    Sen är det ju så att 12-15 års gräns mer eller mindre i de flesta riktiga förhållandena innan kvinnan börjar deömma om något nytt spännande.

    Vad gällande din svartsjuka så förtjänar du överhuvudtaget inte ens att vara det! Du är en egpist inbillsk person som bör vakna upp och tacka din fru varje dag för vad hon har gett dig!

    Att su sen har mage att klaga över psykologkontakt när hon gör allt för dig trots ditt sketna beteende är än mer sjukt. Ts, du om någon behöver gå till psykologen för att få en knäpp på näsan för du är fan i mig inte sann!

  • Fri 16 Apr 2021 07:57
    #13

    Efter att ni pratat i flera timma, vad säger hon att hon saknar i relationen? Hur vill hon ha det? Vad är det som hon inte är nöjd med? Hur vill hon att er relation ska se ut?

  • Magica­l
    Fri 16 Apr 2021 08:33
    #14
    Tobbes skrev 2021-04-15 22:07:19 följande:

    Som jag skrev så är jag inte kvinna så jag har antagligen inte samma tänk därav jag ber om hjälp här då jag antar att det finns andra i denna situationen.

    Psykolog och rådgivning är för mig något "pinsamt". Jag känner mig misslyckad när jag inte klarar av att lösa problemet själv. Men jag antar att jag får svälja den stoltheten och testa.

    Mitt största problem är att detta håller på att dra in mig i psykiskt dåligt mående, och då stänger jag av allt. Därav börjar jag få panik på de här då jag inte vill hamna i den situationen igen (har vart där tidigare).

    Men om jag förstår er rätt så bör jag följa med på rådgivningen och inte vara så på under tiden.

    Läste igenom själv hur jag formulerat mig och förstår att de kan låta konstigt, så för att förtydliga det hela så är inte sex ett måste utan har bara blivit en grej i allt. Jag har inga problem att bara ligga och mysa och att de stannar där. Men känslan av allt plus att hon inte vill ha sex har gjort detta förmodligen större än vad de igentligen är.


    Du får skärpa dig och bete dig vuxet! KLART ni ska testa parterapi. 

    Både du och hon kommer få nytta av att prata med en neutral part. Du kan ta upp ditt mående och din oro och hon detsamma. Kanske kan en terapeut hjälp er att hitta var "felet" ligger och framför allt: ger er nya verktyg för hur ni ska prata med varandra.

    Sedan kan detta med sexet vara så att det varit oerhört jobbat för henne under flera år och att det just nu verkligen inte funkar för henne alls. Jag tror det är många män som har svårt att förstå hur partnern kan "ställa upp" på sex trots att den kanske egentligen inte vill, men det är SÅ vanligt. Man vill trots allt att partnern ska vara glad och må bra så då kanske man säger ok, när man egentligen helst bara ville sova.
    I de värre fallen (menar inte just er TS, men pratar generellt) har det kanske handlat nästan om utpressning, trots att mannen inte fattat att de närmanden han gjort kan ha uppfattats så. Kvinnor som vaknar av att mannen pressar sitt organ mot hennes skinkor och nästan tvingar sig in - det är liksom inte så lätt att säga att man inte vill, just då. 
    Även om du inte betett dig så, så kan saker du gör uppfattas som jättejobbiga och nu har hon liksom helt gått i baklås på den fronten. Därför behöver ni absolut terapi för att se om ni kan dyrka upp detta + annat som gör er relation bättre igen. 
  • Fri 16 Apr 2021 09:07
    #15
    Tobbes skrev 2021-04-15 22:07:19 följande:

    Men om jag förstår er rätt så bör jag följa med på rådgivningen och inte vara så på under tiden.


    Definitivt! Det är det du ska satsa på nu - familjerådgivningen. Och inte vara så på under tiden och inte måla fan på väggen heller. 
  • Fri 16 Apr 2021 10:47
    #16
    Embla twopointoh skrev 2021-04-15 22:07:50 följande:
    Ditt inlägg är en blandning av klokhet, och en dumhet.

    De flesta kvinnor jag känner har haft liten eller ingen sexlust när de ammat, inte fått sova ordentligt på månader (eller år...) och/eller när deras man inte förstår detta utan "tjatar" om sex, så någon "undanflykt" är det inte. I alla fall inte för alla. Det har inte alls nödvändigtvis med att göra att man har tappat attraktionen och/eller inte har några kärlekskänslor, ibland är man helt enkelt för trött och har för många krav på sig i vardagen för att vilja ha sex. För de flesta blir det bättre allt eftersom barnen blir äldre, speciellt om man kunnat ha en rak och öppen kommunikation under de tuffa åren.

    Att ha olika grad av lust i ett förhållande är problematiskt, men det löser man med kommunikation, förståelse, insikt och kompromisser, inte genom att avfärda den andres känslor som "undanflykter".
    Håller med. Jag kan ha haft absolut noll sexlust men ändå älska min partner samt se att han är attraktiv och känna att jag sexuellt attraheras av honom, det bara är så att energin inte räcker till för att orka ha sex.
  • Fri 16 Apr 2021 11:12
    #17
    Lollooo543 skrev 2021-04-15 22:20:03 följande:

    Finns inte mycket att förstå, din fru är INTE intresserad av dig längre, eller attraherad av dig. Så blir det ibland!


    Fel, fel, fel. Hon är inte sexuellt attraherad av sin man JUST nu. Men om de börjar närma sig varandra på alla plan, tex i samband med familjerådgivningen, så kan hon mycket väl bli sexuellt attraherad igen.
  • Kexet4­0
    Fri 16 Apr 2021 12:33
    #18

    Handlar med all säkerhet om hur du är i övrigt i relationen.

    Är du 1. Snäll, positiv, visar uppskattning och omtanke i vardagen, ger henne beröring även utan "sexkrav" mm? Eller är du 2. Sur, gnällig, brusar upp, höjer rösten, är kass på att fira hennes födelsedagar, bara ägnar dig åt dina egna hobbys mm?

    Om du är 1. och hon ändå inte vill, så handlar det kanske om att attraktionen dött för att ni har vuxit ifrån varandra. Sånt händer, och då är väl terapi utmärkt! Då kan ni få verktyg att jobba med och kanske hitta tilbaka.

    Om du däremot är nr 2. och inte tänker göra en kraftansträngning för att ändra dig så är det nog inte så goda utsikter. De flesta (alla) av mina vänner som har skiljt sig har haft män av sort nr 2.

  • Fri 16 Apr 2021 12:55
    #19

    1. Att fråga om sex om hon inte ens vill prata med dig... inte så taktiskt! Även om det vore rena önskedrömmen egentligen.

    2. Är hon helt tyst och konstig. Ja, antingen är hon otrogen den här gången. Eller så har hon bara fått något tuppjuck och vill skiljas.

    3. Vill hon träffa hjärnskrynklare. Ja, gör det då. Då kanske du får reda på vad det hela handlar om egentligen åtminstone.

    4. Inte så mycket mer du kan göra egentligen. Håll dig på din kant och avkräv inte allt för mycket saker när hon uppenbart är ovillig. Ingen mening att pressa någon som inte vill. I ekonomisk förhandling kan man göra det. Men det går liksom inte att avkräva värme och kärlek. Antingen kommer det naturligt och då är allt bra. Eller så gör det det inte. Då är det inget att göra!

    Lycka till!

  • Tobbes
    Fri 16 Apr 2021 14:48
    #20

    För att förtydliga så var min otrohet en tid för 11 år sen när jag var kraftig alkoholberoende (ingen ursäkt jag vet). Idag har jag varit ren i 8 år och på vägen har vi fått barn, 

    Jag är i övrigt snäll och tillmötesgående och ställer inga höga krav.
    Och nej jag frågade inte om sex direkt det var något vi kom in på när vi pratat en stund.

    Tack till alla ni som skrivit och hjälpt mig få insikt i det hela.
    Tid bokad på Familjerådgivning så får vi se vart vi landar i det hela.

  • Sat 17 Apr 2021 06:49
    #21
    -1

    Min erfarenhet är att män underskattar det kvinnor säger till dom och tror att en situation är löst när kvinnan verkar på bättre humör.

    Bättre humör är dock inte att ett problem är löst och du behöver anstränga dig rejält om du inte vill bli lämnad.

    Att vara en bra pappa. Att närma dig henne med omsorg. Uppvakta henne. Prata med psykolog. Etc.

    Det är svårt att vara rädd för att bli lämnad, men du behöver göra konstruktiva saker för att undvika det. Absolut inte söka bekräftelse hos henne att du inte vill bli lämnad utan mera berätta för henne att HON är fantastiskt och att du vill att HON är lycklig. Att du vill att HON får njutning. Och att du är så tacksam över att HON vill försöka ha en bra relation till dig.

  • Sat 17 Apr 2021 11:19
    #22
    +3
    Lönnsirap skrev 2021-04-17 06:49:30 följande:
    Min erfarenhet är att män underskattar det kvinnor säger till dom och tror att en situation är löst när kvinnan verkar på bättre humör.
    Bättre humör är dock inte att ett problem är löst och du behöver anstränga dig rejält om du inte vill bli lämnad.
    Att vara en bra pappa. Att närma dig henne med omsorg. Uppvakta henne. Prata med psykolog. Etc.
    Det är svårt att vara rädd för att bli lämnad, men du behöver göra konstruktiva saker för att undvika det. Absolut inte söka bekräftelse hos henne att du inte vill bli lämnad utan mera berätta för henne att HON är fantastiskt och att du vill att HON är lycklig. Att du vill att HON får njutning. Och att du är så tacksam över att HON vill försöka ha en bra relation till dig.
    Du gör det vanliga felet att lägga ALLT ansvar på mannen för att få relationen att fungera. Relationer är samspel, samarbete och kompromisser, inte att en gör allt och den andre säger ja eller nej. Varför är det bara kvinnans njutning som är viktig och varför ska bara mannen var tacksam osv?
    En helt skrämmande attityd...
  • Sat 17 Apr 2021 21:11
    #23
    Tecum skrev 2021-04-17 11:19:11 följande:

    Du gör det vanliga felet att lägga ALLT ansvar på mannen för att få relationen att fungera. Relationer är samspel, samarbete och kompromisser, inte att en gör allt och den andre säger ja eller nej. Varför är det bara kvinnans njutning som är viktig och varför ska bara mannen var tacksam osv?

    En helt skrämmande attityd...


    Jag lägger inte allt på mannen. Jag konstaterar bara att män förvånadsvärt ofta tror att allt har blivit bra i relationen när en kvinna är på gott humör och att saker som hon sagt inte längre är viktiga.

    Många män inbillar sig att relationen är bra för att de själva har det bra.

    Hade det varit TS fru som skrivit en trådstart hade jag nog påpekat andra grejer. Men det spelar ingen roll vad hustrun "behöver jobba med" det vet väl TS själv. Och personligen tror jag det är mest konstruktivt att jobba med sig själv, även om relationer är ett samspel.
  • Sat 17 Apr 2021 23:35
    #24
    Lönnsirap skrev 2021-04-17 21:11:19 följande:
    Jag lägger inte allt på mannen. Jag konstaterar bara att män förvånadsvärt ofta tror att allt har blivit bra i relationen när en kvinna är på gott humör och att saker som hon sagt inte längre är viktiga.

    Många män inbillar sig att relationen är bra för att de själva har det bra.

    Hade det varit TS fru som skrivit en trådstart hade jag nog påpekat andra grejer. Men det spelar ingen roll vad hustrun "behöver jobba med" det vet väl TS själv. Och personligen tror jag det är mest konstruktivt att jobba med sig själv, även om relationer är ett samspel.
    Nu ska jag resonera anekdotiskt, men även jag upplever att det är inte sällan som mannen blir väldigt förvånad över att kvinnan vill skiljas, eftersom han trodde att allt var bra. Jag har hört fler än en kvinna säga att de försökt diskutera problem, mannen vill inte lyssna, hon slutar vara öppen med sina tankar och istället växer hennes beslut fram i tysthet. Allt medan mannen går omkring och tror att de har det ganska bra.
  • Sun 18 Apr 2021 16:43
    #25
    Embla twopointoh skrev 2021-04-17 23:35:57 följande:
    Nu ska jag resonera anekdotiskt, men även jag upplever att det är inte sällan som mannen blir väldigt förvånad över att kvinnan vill skiljas, eftersom han trodde att allt var bra. Jag har hört fler än en kvinna säga att de försökt diskutera problem, mannen vill inte lyssna, hon slutar vara öppen med sina tankar och istället växer hennes beslut fram i tysthet. Allt medan mannen går omkring och tror att de har det ganska bra.
    Jag känner också igen det, men om kvinnan inte når fram med dessa tankar är hon faktiskt usel på att kommunicera! Så svårt kan det inte vara att säga typ " blir det ingen förändring så lämnar jag dig". Om inte polletten faller ner då får han skylla sig själv.
    Men jag har fått intrycket att kvinnan är vagt missnöjd men har svårt att sätta ord på det utan hoppas att mannen ska fatta genom hennes förändrade uppträdande. Det gör han förstås inte och rätt som det är når hon en punkt när hon vant sig vid tanken på att lämna - och gör det. Klart mannen blir förvånad då! 
  • Sun 18 Apr 2021 18:09
    #26
    Tecum skrev 2021-04-18 16:43:43 följande:
    Jag känner också igen det, men om kvinnan inte når fram med dessa tankar är hon faktiskt usel på att kommunicera! Så svårt kan det inte vara att säga typ " blir det ingen förändring så lämnar jag dig". Om inte polletten faller ner då får han skylla sig själv.
    Men jag har fått intrycket att kvinnan är vagt missnöjd men har svårt att sätta ord på det utan hoppas att mannen ska fatta genom hennes förändrade uppträdande. Det gör han förstås inte och rätt som det är når hon en punkt när hon vant sig vid tanken på att lämna - och gör det. Klart mannen blir förvånad då! 
    Kommunikation är viktigt, absolut.  I det ingår såklart att försöka uttrycka vad man menar så att den andre förstår, men även att lyssna på rätt sätt. Bristande kommunikation är sällan bara den ena partens fel. Och enligt min upplevelse, så har faktiskt många kvinnor sagt vad de känner och vill till mannen, gång på gång på gång, som inte lyssnar ("Sluta tjata, kvinna!") , och till slut ger kvinnan upp.

    Överlag behöver vi alla bli bättre både på att uttrycka och på att ta emot. Och man behöver ha insikt om att män och kvinnor kommunicerar på olika sätt. Kvinnor måste lära sig att män inte är tankeläsare, och män behöver lära sig att kvinnors kommunikation till större del än mäns är icke-verbal och inte lika rättfram.

    Om man nu tycker att det inte är svårt att säga typ "blir det ingen förändring så lämnar jag dig" (jag ogillar ultimatum, men det är en annan diskussion), så är det faktiskt inte heller så svårt att säga typ "Vad menar/vill/behöver du?".
  • Sun 18 Apr 2021 19:54
    #27
    Embla twopointoh skrev 2021-04-18 18:09:36 följande:
    Kommunikation är viktigt, absolut.  I det ingår såklart att försöka uttrycka vad man menar så att den andre förstår, men även att lyssna på rätt sätt. Bristande kommunikation är sällan bara den ena partens fel. Och enligt min upplevelse, så har faktiskt många kvinnor sagt vad de känner och vill till mannen, gång på gång på gång, som inte lyssnar ("Sluta tjata, kvinna!") , och till slut ger kvinnan upp.

    Överlag behöver vi alla bli bättre både på att uttrycka och på att ta emot. Och man behöver ha insikt om att män och kvinnor kommunicerar på olika sätt. Kvinnor måste lära sig att män inte är tankeläsare, och män behöver lära sig att kvinnors kommunikation till större del än mäns är icke-verbal och inte lika rättfram.

    Om man nu tycker att det inte är svårt att säga typ "blir det ingen förändring så lämnar jag dig" (jag ogillar ultimatum, men det är en annan diskussion), så är det faktiskt inte heller så svårt att säga typ "Vad menar/vill/behöver du?".
    Jovisst är många män också dåliga på att kommunicera! Bristande kommunikation är sällan bara den enes fel, precis som att orsaken till att relationen försämras sällan är bara den enes fel. Många människor idag är väldigt verbala men när det gäller att kommunicera svåra och känsliga saker i relationen går det inte bra, varken att säga hur man känner eller att ta emot det.
    Bra inlägg!
Svar på tråden Hjälp mig förstå min hustru