Han skrattade åt mig- överreagerar jag?

Jag förstår hur det känns. Beklagar att du gick igenom det där. Det är jobbigt. Speciellt när det är personen som man älskar mest av allt som skrattar åt en.

Hur gick du vidare? Pratade ni om det?

Just nu känner jag mig bara tung i kroppen, vet inte hur jag ska beskriva det på ett annat sätt.

Asså det var inte direkt som att jag hade sexiga kläder på så vis. Utan mer att jag sminkade mig lite fint (som jg brukat göra) och haft på mig lite finare kläder än mjukisset. Inget direkt avvikande från hur jag brukar klä mig. Bara det att jag inte gjort det så ofta sen sonen föddes.

Grejen är att jag försökte kramas lite och vila huvudet mot hans Axel (som vanligt). Sen så försökte jag kyssa honom. Då la han märke till vad jag hade på mig och vad jg försökte göra. Och det var då ha. Började skratta.

Asså det var bara saker som han tidigare tyckt varit sexig. Det är lite därför som jag blev lite ställd. Hade ju förstått om jg hade gjort något extremt. Men fortfarande....

Det är svårt att stoppa ett skratt som vill ut, av någon anledning kunde han ju inte hålla emot.

SÅ farligt var det väl inte, det känns överdrivet att sätta sig på rummet och gråta.

Han borde ju kunnat sagt "oj, älskling, vad fint, men jag orkar tyvärr inte ha sex just nu, är så trött"
Att gapskratta var liksom helt fel beteende och det borde han ha fattat. Och att han sen efteråt inte sa något för att släta över är tyvärr nog skäl för att lämna, tycker jag.
Han kunde sagt att han blev så överraskad öve det du gjorde, att ha inte alls hade såna tankar just då, blev nervös och skrattade. Något kunde han sagt.

Det visar bara hur ointressant du är för honom. 

 I en välfungerande relation så ja, då håller jag med dig. Men det här paret har ju haft en längre tid med svårigheter.

Det var så klart olämpligt och onödigt, men jag tror att han blev stressad. Det baserar jag på erfarenheten med min man, som tappade lusten efter barn. Han har aldrig varit någon extrem närhetsmänniska, och fick nu all sin närhet från barnen.

Jag tog initiativ. Han nekade och blev med tiden irriterad. Jag tog upp till diskussion. Han blev irriterad. Jag pikade. Han blev irriterad. Ibland skämtade han bort det. Ibland ?roligt?. Ibland nästan elakt.

När jag la ner allt prat om sex, började han så smått få tillbaka lusten. Efter några månader kom han och tackade för att jag slutat prata om sex. Det var skönt att slippa pressen.

Vi har fortfarande inte sex som innan barnen, men nu kan han visa lust igen och vill ha sex med jämna mellanrum.

Jag hade också tagit illa vid mig.

Sen kan jag tänka mig att det inte bara handlade om den gången? Om du nu känner att ni glidit isär de senaste månaderna så var det inte bara denna situation som gjorde att känslan av att inte vilja vara kvar i relationen längre uppstod.

Jag kröp intill min partner för ett tag sedan och började prata snusk, märkte att han gillade det, men så bad jag honom beskriva vad han ville göra med mig och då backade han helt, nästan puttade undan mig och satte på tv:n istället. Jag skämdes otroligt mycket och gick in i badrummet och grinade.

Det jag vill ha sagt med den biten är att jag förstår dig.

Jag kan förstå att man får lägre sexlust när man har småbarn och jag kan förstå att man råkar skratta vid fel tillfälle. Men jag kan inte förstå att man kallsint fortsätter glo på tv när ens partner blir sårad och går iväg och gråter pga vad man gjort.

Vi kommunicerar ganska bra. Inte dom bästa men vi har alltid kunna kommunicera våra behov. Anledningen till varför jag piffade upp mig var för att han nämnt det. Att han saknade hur jag brukade fixa till mig ibland. Då tänkte jag att jag skulle göra det när min mamma tog sonen.

Men ibland när vi ska ta upp olika grejer som inte funkat i vardagen så skämtar han bort det. Tror faktiskt att jag måste ta tag i det och prata med honom, kanske ta hjälp av någon typ av parterapi. Ser ingen Annan lösning. För det funkar inte när det bara är vi två. Kanske bli bättre om det fanns en tredje person som var på bådas sida.

Om du vill gå isär pga ett missöde/missförstånd borde du ha separerat för länge sedan.