Han skrattade åt mig- överreagerar jag?
Min man och jag har kommit isär lite sen vår 16 månaders föddes. Vi är inte lika intima, kramas, myser eller umgås inte bara vi två längre. Varje gång jag tar initiativet till att spendera tid tillsammans- vare sig det involverar sex eller inte så vill han aldrig göra det. Och när vi väl spenderar tid så kollar han bara på mobilen.
Så igårkväll när sonen var hos min mamma så tänkte jag att jg och min man kanske kunde spendera lite tid tillsammans.
Jag Hade piffat upp mig lite och tänkte att vi kunde ha det lite trevligt. Så när jag satte mig bredvid honom och började mysa och ?försöka vara sexig? eller hur man nu ska säga.
Då börjar han skratta åt mig. Total skratta. Och jag känner bara att jag skäms. Skäms. Skäms. Skäms. Varje fiber i mig skäms bara. Jag går därifrån och gråter inne på mitt rum. Dumt, jag vet. Men jag kände mig så sårbar just i den sekunden.
I den sekunden kände jag bara att : ?Nä jag orkar inte mer. Jag vill inte vara kvar i den här relationen mer?
Jag anförtrodde mig hos två av mina närmaste vänner och dom tyckte jag var löjlig som blev upprörd över det. Att det är normalt under småbarnsåldern att det är såhär.
Men jag vet inte. Känns som att något ändrades i mig när han började skratta åt mig. Och det enda jag kan tänka på är att jag förtjänar att bli sedd.
Jag har inte pratat med min man sedan igår. Jag har undvikt honom. Jag skäms för mycket för att ens försöka prata med honom.
Tankarna bara rusar och jag har det svårt att ta ett steg tillbaka för att se om jag överreagerar eller inte.
Har inga problem med att folk säger till mig på skarpen, men har uppskattat om man hade en god ton då jg redan mår så dåligt över hur löjlig jag känner mig.
